Tv-tablåerna svämmar över av yrkessåpor.
Efter livräddare, sjukhuspersonal och kustbevakare har turen nu kommit till reseledare.

Både TV 4:s ”Semestersvenskar” och ”Charterhjältar” i Kanal 5 har ungefär samma tema. Vi följer ett gäng reseledare samt gästerna på deras hotell. I TV 4 är det Fritidsresor på Phuket och i Femman är det Ving på Gran Canaria.
Tyvärr lever programmen inte riktigt upp till epitetet yrkessåpa. Det blir ofta mer av en uppvisning i hur knasiga vi svenskar är på semestern. Vi tar med oss svenskt kaffe, vi bor på samma hotell i 30 år, vi förstår inte att det finns insekter i Thailand, vi klagar på att klimatanläggningen inte fungerar när det blir strömavbrott, vi tycker allting tar för lång tid, vi tycker inte om maten … ja, det vanliga alltså.

Reseledarna och deras jobb hamnar ofta lite i skymundan. Det som jag personligen tycker är mest spännande är det på tok för lite av. Jag vill se mer problemlösning, jag vill ha mer oväntade händelser och få följa hur reseledarna hanterar dem.
Ge mig mer avslöjanden, mer drama, mer smygtittar bakom kulisserna!

Ska man jämföra de två är ändå ”Semestersvenskar” ett betydligt mer genomarbetat och proffsigt program. Här finns ändå ambitionen att försöka skaka fram lite drama mellan varven. Ibland lyckas de, ibland blir det bara freakshow.
”Chartersvenskar” kan däremot sammanfattas som en uppvisning av två superegon (Bert Karlsson och den fåfänga guiden Nicholas) med lite inklippsbilder av stranden emellan. Programmet hade lika gärna kunnat utspela sig i Skara.

I kväll har ännu en yrkessåpa med resetema premiär. Det är TV 3 som ger sig in i matchen med ”Stockholm-Arlanda”, en såpa i 12 avsnitt om de olika yrkesgrupper som jobbar på flygplatsen.
Jag hoppas väldigt mycket på den här produktionen! Finns det minsta likheter med ”Gränspoliserna Australien” (Kanal 9) eller ”Gränspoliserna England” (Kanal 5) så är jag fast.
Recension kommer senare!

I januari fick 10 flygvärdinnor på Air India sparken. Orsak: De var för tjocka.
Flygbolaget har tydliga viktkrav för kabinpersonalen, och efter en prövning i Högsta domstolen i Indien fick bolaget rätt. Flygvärdinnor måste vara tillräckligt små för att smidigt komma fram i gångarna, och samtidigt i god fysisk form för att klara av det tuffa jobbet.
Nu är kraven för Air India ganska extrema: Är du 26–30 år gammal och 152 cm lång får du väga max 56 kg.
Ett annat asiatiskt flygbolag med hårda krav är Malaysian Airlines. En reporter från Sydney Morning Herald fick beskedet att kabinpersonal måste vara tillräckligt långa för att nå upp till bagagehyllorna, minst 165 cm för kvinnor och 176 cm för manliga sökande. Vikten ska ligga inom ramarna för vad som anses som normalvikt enligt BMI, Body Mass Index.
Resbloggen Gulliver har gjort en rundringning till flera amerikanska flygbolag, British Airways och Singapore Airlines och fått ungefär samma svar. De flesta har specifika krav när det gäller längd – men inte så tydliga krav när det gäller vikten.

Hur är det då i Sverige?
För att bli antagen till utbildningen för kabinpersonal som CAT of Sweden ordnar, krävs att du är minst 160 cm och max 190 cm lång. Men inga speciella krav på vikt.
– Det är mest för sin egen del, att man är smidig och kan ta sig fram i kabinen om det är trångt, säger Camilla Brännbäck på CAT.
Vikten ska vara i proportion till längden, men i slutändan är det personligheten som avgör om man får jobb, enligt Camilla Brännbäck.

Svenska flygbolag kör på den politiskt korrekta linjen, med andra ord.
Men egentligen – är det inte mer korrekt att faktiskt införa viktkrav för kabinpersonalen?
Jag säger bara:
1. Växthuseffekten
2. Lågkonjunkturen
Om nu charterbolagen jagar gram ombord genom att byta ut glasflaskor mot plastflaskor, hur mycket vikt skulle man inte spara in om all personal tappade några kilo var?
Om flygplanen väger mindre drar de mindre bränsle. Minskad bränsleåtgång leder ju till mindre utsläpp av koldioxid och andra klimatgaser, något som flygbolagen gärna säger sig vilja bidra till.
Dessutom kan de ju spara pengar! Bränsle är en stor och viktig budgetpost för flygbolagen så här i ekonomiskt oroliga tider.

Om man helt och hållet förbiser frågan om utseende och kroppsideal – låter det inte som en bra idé med viktkrav för kabinpersonal?

Grattis UD!

I går visades sista avsnittet i Fredrik Undeviks dokumentärserie ”Diplomaterna” i SVT. Och äntligen visades lite bra reklam för det tuffa jobbet som Sveriges representant ute i världen!
Eller vad sägs om den här scenen, en vanlig dag på jobbet för diplomaten Klas Ljungberg, stationerad i Abu Dhabi:
Klas halvligger på en lyxyacht iklädd badbyxor, med ett antal bikiniklädda svenska flygvärdinnor omkring sig. Han tar en sipp på den kalla ölen han håller i handen och tittar in i kameran.
– Tack till alla Sveriges skattebetalare för att jag får vara här, säger han och skrattar sitt karaktäristiska åsneskratt.
Klas har tidigare berättat vikten av nätverkande och att knyta kontakter, en stor och viktig del av hans jobb som diplomat. Han har uttryckligen förklarat att båtfärden är bara ännu en i raden av arbetsuppgifter, precis som att hjälpa folk förnya passet eller fylla i blanketter vid skrivbordet.

Jag måste säga att jag tyckt väldigt synd om UD de senaste veckorna. Klas Ljungberg har inte direkt varit någon posterboy för diplomatyrket. Som yrkessåpa betraktad har ”Diplomaterna” inte lyckats så bra med att skapa intresse för jobbet.
Jämför bara med reaktionerna efter reseledarsåpan ”Semestersvenskar”, där Fritidsresor direkt märkte en stor ökning av ansökningar till sin reseledarutbildning. ”Khoffe-effekten” var ju ett faktum redan efter första avsnittet!
Vem vill bli diplomat efter att ha sett Klas Ljungberg jamsa runt, misslyckas med att frakta hem utsatta svenskar, bli utskälld gång efter annan och på stapplande engelska försöka förklara att han kommer från ”The Sweden embassy”?

Men i går fick så UD äntligen revansch!
För, vem vill inte ha ett jobb där båtturer i solen, alkoholintag och dopp i turkostblått vatten finns med bland arbetsuppgifterna.
Och vilken arbetstrygghet sen! Man behöver inte ens oroa sig för att göra ett bra jobb – det är ju skattebetalarna som står för lönen…

Inte nog med det.  ”Diplomaterna” har ju inte direkt lockat till en utlandssemester. För, vem har inte blivit mörkrädd vid blotta tanken på att hamna i en krissituation under en utlandsresa efter att ha tittat på ”Diplomaterna”?  Att tvingas lägga sitt liv i händerna på den svenska diplomatkåren
Nej, tack, skulle inte tro det. Det får bli husvagnssemester i sommar…

Skitdumt. Så kan man väl sammanfatta reaktionerna efter nyheten att Ryanairs frispråkiga vd Michael O’Leary i fredags, under en tv-intervju med brittiska BBC, meddelat att lågprisbolaget planerar att börja ta betalt för toabesök ombord.

Domen från er läsare är tydlig. Över 40 000 har röstat på vår fråga om vad ni kan tänka er att betala extra för när ni flyger. Endast 7,5 procent har svarat att de kan tänka sig betala extra för att gå på muggen ombord.
Så, kontentan blir – Spola den idén, Ryanair!

Fick däremot några andra inspirerade förslag på vad man kan tänkas ta betalt för ombord.
Ulf Olsson mejlar och föreslår:
1. Om tre personer från samma företag sitter tillsammans i planet införs en konferensavgift.
2. Efter avslutad flygning måste man betala en utgångsavgift för att få kliva av.

Tack Ulf för det goda skrattet!
Har ni några fler roliga förslag?