Fin var den i alla fall, den livsfarliga Bubblan.

Klart vi ska ha en Bubbla cab!
Så tänkte vi glatt när vi åkt den halvtimmeslånga båtfärden från Playa del Carmen till alla kryssningsskeppens paradisö Cosumel och sturskt stolpade in på en hyrbilsfirma.
Vad kan vara charmigare än att blåsa runt i en cabriolet på en karibiska liten ö i jakt på fina stränder?
Think again.
Bubblan var anno Andra världskriget, med en växellåda som motsade sig all form av logisk uppbyggnad, stötdämpare som sett betydligt bättre dagar och nyckfulla bromsar.
Bilbälten? Äsch då.

Sara gjorde en fullkomligt heroisk insats som efter en – ska vi säga – trevande start snart bemästrade den fullkomligt hopplösa bilen och tryggt styrde oss runt ön utan några incidenter.
Cosumel då? Jo vars, för att vara en ö så fullständigt anpassad efter amerikanska kryssningsturister så var den ändå helt okej. Öns västra sida, där båtarna från Playa del Carmen och alla stora fartyg lägger till, är en orgie i plastiga shoppinggallerior med kraftigt överprisade souvenirer och tillrättalagda bad- och temaparker. Går man inte i gång på det så finns den östra sidan, som är helt annorlunda med långa, vilda ödestränder och vindpinade landskap.

Men att göra resereportage är inte alltid så lätt. Ta bara det här med vädret, som ju inte direkt går att styra. Under några dagar har det på Cosumel blåst från ”fel” håll, vilket har gjort att den stranden som alla vi pratat med sagt är Cosumels bästa och finaste strand, Playacar, inte visade sig från sin bästa sida när vi var där. Turkostblått vatten och vacker strand – ska det vara. Men på bilderna vi fick med oss därifrån är vattnet brunt av ilandblåst tång och stranden full av skräp och sjögräs.
Så kan det gå. I den bästa av världar skulle vi åka tillbaka om några dagar och ta nya bilder när stranden är fin och vattnet klart igen, men det har vi och det är inget att göra åt det.

Bäst gör sig antagligen Cosumel under ytan. Självaste Jaques Costeau (en av mina största idoler, btw) satte ön på kartan när han på 60-talet utforskade reven runt ön.
Än i dag är det ett fantastiskt dykresmål, även om orkanen Wilma gick hårt åt de ytnära reven när den drog in över ön 2005.
Tyvärr blev det ingen dykning för mig, men väl ett besök på stranden Santa Cecilia!

Här är lite bilder från vår tur runt Cosumel:

Sara försökte manövrera de ålderdomliga pedalerna i flip-flops.
Det gick inte så bra..


Cosumel vimlar av amerikanska kryssningsturister. Några åker segway..
…andra badar med delfiner i inhängnade temaparker.
Stranden Playacar var inte riktigt så fin som vi hade hoppats.

Givetvis finns det en reggaebar på Cosumel.

Det råder inte heller någon brist på souvenirer på ön.

Men bäst av allt var så klart stranden Santa Cecilia!
Foto: SARA RINGSTRÖM