Destination Bloggen

Följ med oss runt världen!

Inlägg av Cecilia Billgren

Mexiko – i allafall säkrare än Thailand

av Cecilia Billgren

En liten film om de galna vattenkrigen i Thailand under Songkran.

Så var man hemma i ett vårkallt Sverige igen.
Den klart vanligaste frågan jag fått efter vår Mexikoresa har varit ”Är det säkert i Mexiko?”
Den frågan har jag redan svarat på här, men som motvikt skulle jag vilja ställa frågan ”Är det säkert i Thailand?”

Nyligen avslutades det thailändska nyåret, Songkran. Det är en fest som pågår i ungefär en vecka och som förutom den välkända vattenfestivalen då alla thailändare brister ut i ett hysteriskt vattenkrig, även brukar innebära en hel del fylla, elände och framförallt trafikolyckor.
Summan för årets Songkran är inte rolig. 373 dödsfall och 4 332 skadade i trafikolyckor runt om i landet på sju dagar.

Så med andra ord – förutom våldsamma demonstrationer i Bangkok har alltså över 300 människor omkommit i Thailand under den tid jag varit i Mexiko.

Något att tänka på vid valet av nästa semester kanske…

Se konst direkt på stranden

av Cecilia Billgren

Här är ett skäl att åka över sundet i sommar: i Århus ställs 60 skulpturer i alla tänkbara former och storlekar ut, direkt på stranden!
Det är det australiska projektet ”Sculpture by the sea” som lämnar sitt hemland för första gången på tolv år och landar på en tre kilometer lång strandremsa i Århusbukten.
”Sculpture by the sea” skapades av David Handley och hade premiär på berömda Bondi Beach i Sydney 1997. Då var det tänkt som en endagshändelse – nu har det växt och lockar en halv miljon besökare om året.
Utställningen i Århus pågår 5-28 juni. Läs mer här
Skulpturerna kommer i alla möjliga former. Foto: JAMIE WILLIAMS

Kroatien funkar redan i april

av Cecilia Billgren

I morse låg det ett mejl i inkorgen från Destinations vd Frans Storm. Han är på semester i Kroatien den här veckan och lämnar följande rapport:

”Kan man åka till Split redan i april? Det gjorde jag och tog med familjen.

Vi bor fint på Le Meridien, 7 km från Split. Hotellet är ett av de största på adriatiska kusten och ligger kant i kant med ett klarblått, kyligt medelhav. Här finns allt som gör livet som småbarnsförälder spännande: gym, tennis, champagnebar, kasino, spa – och clubsandwich för 200 kr.

Tempot är lugnt och solen förvånansvärt stark mitt på dagen.

Split i april får fem plus för de vänliga människorna, den goda maten, det behagliga vädret och alla fina båtar. Vill du kunna bada i havet men ändå vara smart och undvika turistanstormningen reser du med fördel hit i september och oktober.”
I marinan i Split kan man ta en kaffe och titta på många fina båtar. Härifrån går det även att göra utflykter för bad (senare på säsongen) eller fiske.

Så reser du hit: sök charter, sista minuten, reguljärflyg och hotell på bokaresa.destination.se

Blåsta på fisketuren

av Cecilia Billgren

I dag är sista dagen för Sara och mig här i Mexiko.
Planen var att vi skulle göra ett reportage om djuphavsfiske i dag, men så blev det inte.
Det har blåst väldigt mycket här ända sedan vi kom för två veckor sedan, och under påskhelgen har vinden bara ökat. Hamnen har varit stängd i flera dagar och på stranden fladdrar en ilsket röd flagga.
Så vi har väntat och hoppats att vinden skulle mojna så att vi skulle kunna komma ut på havet.
Men icke.
Så är det ju med vårt jobb. Vi kan sitta hemma på redaktionen i Stockholm och göra grandiosa planer om vilka reportage som ska göras under en resa – men ibland kommer verkligheten emellan och ändrar planerna.

Vi blev alltså blåsta på fisket den här gången och har i stället ägnat dagen åt diverse pyssel och fix.
När man är i väg på resa så här som vi är så finns det alltid mängder av småsaker som ska fixas. Det är priser som ska kollas upp, adresser och namn som ska skrivas ner, saker som ska plåtas – allt för att kunna ge er läsare så mycket bra information som möjligt till våra guider.

Och så var det bylinebilderna…
Varken Sara eller jag är speciellt förtjusta i att ställas oss framför kameran, så vi har en förmåga att ”glömma” bort dem eller i alla fall skjuta på det så länge som möjligt.
Man är ju inte direkt sitt snyggaste jag med solen rakt i ögonen efter en heldags jobb i 30-gradig värme på någon strand, om man säger så…
Men det är bara att bita ihop och svälja fåfängan!

Nu kommer det bli lite tyst från mig här på bloggen i några dagar. I morgon börjar vi den låånga resan hem, men på måndag är jag tillbaka på jobbet i Stockholm.
Tills dess: Här är en bild från den strand jag gillat bäst av alla vi sett här på Yucatan.
Vilken? Det avslöjar jag inte än…

Skam den som ger sig!

av Cecilia Billgren

Ett stycke snepalm i Playa Selva nära Tulum.

Här är den!
Vi gjorde ett nytt försök att hitta den snedaste palmen på Yucatanhalvön, och med gammaldags, gediget reporterarbete så lyckades vi till slut hitta den.
Lite överreklamerad kanske… I ärlighetens hade jag nog förväntat mig att den i alla fall skulle kunna stå upprätt av sig själv, men men.

Stranden där den står, Playa Selva, visade sig vara en del av den kilometerlånga Tulum-stranden, men betydligt längre söderut än vi först trodde.
Ännu längre söderut, längst ut på en smal landtunga, ligger Punta Allen, ett ställe många vi frågat säger vara en av de finaste längs med kusten.
Vi försökte ta oss dit med vår lilla hyrbil, men det visade sig snabbt att fyrhjulsdriven jeep är att föredra om man inte vill köra fast i sanden.
Så det var tyvärr bara att vända.
Nästa gång Aftonbladet skickar ett reportageteam ner hit till Mexiko så hoppas jag att Punta Allen står på listan över uppdrag!

Men, många arrangörer ordnar utflykter i just jeep till det område där Punta Allen ligger, ett stort naturreservat som heter Sian Ka’an Biosphere Reserve.
Här kan man vandra i djungeln och titta på apor eller snorkla och titta på fiskar.

I morgon är vår sista dag i Mexiko. Då står djuphavsfiske på programmet!

Krisen i Thailand kan inte lösas utan kungen

av Cecilia Billgren

Sitter här på Starbucks i Playa del Carmen, Mexiko och läser om oroligheterna i Bangkok, Thailand.
När Sara och jag var på resa sist hamnade vi mitt i gulskjortornas ockupation av flygplatsen i Bangkok. Nu är det rödskjortornas tur att demonstrera, och den här gången har utgången blivit betydligt mer våldsam än i november/december.

Situationen i Thailand är minst sagt snårig, att försöka reda ut vem som står för vad och vad de olika grupperingarna egentligen vill är svårt.
När flygplatsen ockuperades den 24 november var det av rojalisterna i kungens gula färg, som kallar sig PDF, Peoples Democratic Front. Enligt deras syn på demokrati vore det bättre om kungen styrde landet och om fattiga inte hade rösträtt – de röstar ju så ofta fel..
Rödskjortorna som står för oroligheterna den här gången tillhör den motsatta fraktionen, de som stödjer den avsatte premiärministern Thaksin och som i sin tur säger sig stå för riktig demokrati, trots att han avsattes anklagad för valfusk..

Vem har rätt? Ingen aning.
Den här krisen har pågått mer eller mindre uttalat i ungefär tre års tid, även om vi svenska turister inte riktigt har märkt av det förrän i höstas, när många blev fast på flygplatsen i Bangkok eller fick sin semesterresa inställd.

Min kollega Wolfgang Hansson gör en bra analys när han skriver att de nuvarande oroligheterna  kan sluta i ett blodbad. Militären har redan gripit in och dödsfall har rapporterats.

Så kan det mycket väl bli. Och även man kan hoppas att det inte blir värre än det redan blivit så är det naivt att tro att den nuvarande politiska kollapsen ska kunna lösas snabbt och enkelt, det är alldeles för komplicerat och infekterat för det.
Det enda jag med säkerhet vet är att den person som skulle kunna få slut på oroligheterna och ena det nu oerhört splittrade landet är kung Bhumibol. Han är utan överdrift världens mest älskade monark, och har suttit på tronen i häpnadsväckande 63 år. Men han har varit väldigt tyst och inte direkt uttalat sig – trots uppmaningar från många håll.
Den 5 december 2008 firade kung Bhumibol sin 82-årsdag, samtidigt som vi var där och gjorde resereportage. Kungens födelsedag är en gigantisk högtid i Thailand, och den dagen avbröts demonstrationerna och flygplatsen i Bangkok öppnades igen. Att fortsätta bråka på kungens födelsedag var otänkbart för de gulklädda rojalisterna, något vi fick höra många gånger under de där oroliga dagarna som flygplatsen var stängd.
Alla hoppades att kungen i sitt årliga födelsedagstal skulle säga något som lugnade och instiftade hopp till sina splittrade landsmän. Men när han första gången någonsin ställde in talet och inte visade sig över huvud taget, ja då började i alla fall jag att ana oråd. Kungen hade halsproblem, meddelade hovet. Hur det egentligen står till med kungen vet vi inte, men nog är det konstigt att han inte varit synligare under den kris som nu råder. Är det kanske så att kungen är sjuk men att man väljer att dölja det av rädsla för att situationen ska bli ännu värre?

Än så länge avråder inte svenska UD från resor till Bangkok, utan uppmanar bara svenskar att hålla sig borta från folksamlingar.
Jag själv skulle nog undvika Bangkok helt och hållet den närmaste tiden. Låt oss hoppas på motsatsen, men jag har svårt att tro att den rådande konflikten kommer att lösas inom den närmaste tiden. Oavsett hur kung Bhumibol egentligen mår.

Spikraka vägar och sneda palmer

av Cecilia Billgren

Xcalak? Kör rakt fram i tre timmar bara, sen svänger ni vänster..

Hoppas ni haft en trevlig påsk!
Själva har Sara och jag tillbringat större delen av helgen på vägarna här på Yucatanhalvön.
Ett smart drag visade det sig, eftersom Playa del Carmen fullkomligen invaderades av tusen och åter tusen semestrande mexikaner under påskhelgen.
Samana Santa som helgen heter här är Mexikos största högtid efter Dia de los Muertos, De dödas dag. Och stället man ska fira påsk på framför andra – Playa del Carmen.

Sara och jag flydde folkmassorna och satte oss i stället i vår lilla röda hyrbil och styrde kosan söderut. Längs spikraka vägar rakt genom ödemarken tog vi oss ända ner till gränsen mot Belize, där vi firade Påskafton i den pyttelilla fiskebyn Xcalak.
Xcalak ligger i ett område som praktiskt taget jämnades med marken av orkanen Dean som drog fram över södra Yucatan den 21 augusti 2007.
Vi passerade många söndertrasade hus och höll på att köra ner i en flod när den lilla vägen vi körde på plötsligt tog slut.
Men området är fantastiskt vackert, med öronbedövande vackra stränder, fantastiskt vänliga människor och fabulous fiske och dykning (enligt de frälsta amerikaner vi träffade). 
Xcalak var en väldigt sömnig men mysig liten by så långt från kommersen och trängseln i Playa del Carmen man kan komma. Som resereporter ser man väldigt många platser – och långt i från alla är sådana man kan tänka sig att åka till privat. Men Xcalak hamnar helt klart på den listan.

På väg tillbaka norrut har vi stannat på mängder av stränder, ätit många goda guacamoles och träffat många trevliga människor.
I Tulum letade vi länge och väl efter vad vi hört skulle vara en spektakulärt sned palm på en strand. Givetvis förstod ingen vad vi pratade om, och palmen? Den hittade vi aldrig..
Men, här är en annan, lite lagom sned palm, som får duga!

Konsten att köpa en hängmatta

av Cecilia Billgren

Här på Yucatanhalvön sover man bäst i en hängmatta.
I alla fall om man får tro byborna i Tixkokobyuc, en liten by där en man för sisådär 85 år sedan kom på att man kan använda fibrer från agave för att spinna trådar starka nog att knyta en hängmatta av.

I dag har vi träffat just den mannens barnbarn, hängmatteknytaren Mauricio Soriano.
Han säljer vackra och slitstarka hängmattor i alla regnbågens färger i en pytteliten affär på hantverksmarknaden i Puerto Morelos, halvvägs mellan Cancún och Playa del Carmen.

Mauricio visade oss hur tillverkningen går till – och framför allt vad man ska tänka på när man köper en hängmatta och hur man skiljer en bra hängmatta från en dålig.
Otroligt fascinerande, men det som imponerade mest på mig är ändå något så banalt som priset.
En hängmatta som det tar fyra dagar att väva säljer han för ungefär 180 kronor.
Det motsvarar en timlön på 5 kronor och 60 öre!
Världen är bra konstig ibland.

Påskparty i Playa del Carmen

av Cecilia Billgren

Fullt ös på gågatan i Playa del Carmen.

– Oj, oj. Nu hade ni verkligen tur!
Ungefär så lät det när Sara och jag ramlade in på ett hyrbilskontor här i Playa del Carmen i dag, efter en hel dags resande från Oaxaca tillbaka till Yucatanhalvön. (I morgon börjar nämligen Den Stora Strandjakten. Vi ska finkamma hela Riviera Maya i jakt på de finaste stränderna – så räkna med en stooor strandguide i magasinet Destination framöver!)

Tur är vi inte direkt vana vid, Sara och jag! Att vi lyckades få tag i en av de sista hyrbilarna i hela Playa kändes lite lätt olikt oss, om man säger så..
– I morgon kommer det att bli helt hysteriskt här, fortsatte biluthyraren och skakade uppgivet på huvudet.
I morgon börjar påsken, på riktigt.
Och här i Mexiko, ja där firar man påsken rejält. Många är lediga hela den här veckan, men framförallt är det många som tar ledigt från Skärtorsdag och framåt och åker på minisemester till havet för att sola, bada och festa.
Så i dag när vi kom tillbaka till Playa var det ungefär dubbelt så mycket folk och betydligt mer liv och partystämning på stora gågatan som när vi åkte härifrån. Och betydligt fler mexikanska turister än tidigare.

Men biluthyraren försäkrade oss om att det inte är någon fara att vara här även om det kommer mängder av festsugna människor hit över påsken.
– På lördag kommer det 1 000 extra poliser hit, så ni kan vara helt lugna!

Kidnappning, knarkkrig och stränder

av Cecilia Billgren

Är det verkligen säkert här i Mexiko?
Flera mexikaner som vi träffat här berättar att de ofta får just den frågan.
Svaret?
– Mexiko är ett stort land. Det beror helt och hållet på var man befinner sig, säger Oscar Carrizosa som driver det lilla Bed & Breakfast-hotellet som vi bor på här i Oaxaca.
Han berättar om en amerikansk kvinna från Los Angeles som ringt och frågat om det var okej att komma till Oaxaca.
Hon hade, precis som vi, sett bilder på kroppar med avhuggna huvuden, offer för det brinnande knarkkrig som just nu pågår i gränstrakterna mellan USA och Mexiko.
– Hon bor ju själv betydligt närmare gränsen än vad vi är här i södra Mexiko, så det borde vara betydligt farligare att stanna i Los Angeles, säger Oscar.

Man räknar med att cirka 8 000 personer mist livet i knarkkriget de senaste två åren. Och i Mexico City sker cirka 500 kidnappningar – i månaden.
Det låter mycket, men i USA sker det cirka 16 000 mord om året.
Det jag tror att många glömmer bort är att Mexiko, precis som Oscar säger, är ett väldigt stort land.
Mexico City är med sina 20 miljoner invånare en av världens största städer. Det vore ju på ett sätt konstigt om det inte händer ett och annat där, eller?
Men Yucatan-halvön och charterresmålet Playa del Carmen ligger 130 mil från Mexiko City. Det är med andra ord ungefär lika långt som mellan Stockholm och Paris (150 mil, närmare bestämt).
Upp till gränsen mot USA, där de flesta huvuden rullar just nu, är det ungefär dubbelt så långt.
Med andra ord finns det absolut inget som säger att det skulle vara farligare att åka till Playa del Carmen än att åka till Thailand. 
Vi har varken sett eller hört någonting det minsta lilla farligt.
Men med det sagt så skulle jag nog avråda från ett besök i Tijuana just nu.

Till sist.
I dag har Sara och jag sett ett träd som var över 2 000 gammalt.
Det ni!


Ett gammalt träd i Santa Maria del Tule utanför Oaxaca.
Sida 5 av 10

Information

Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.

Sök

Arkiv

Kategorier

  • Tjänstgörande redaktörer: Joakim Ottosson, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB