Är det verkligen säkert här i Mexiko?
Flera mexikaner som vi träffat här berättar att de ofta får just den frågan.
Svaret?
– Mexiko är ett stort land. Det beror helt och hållet på var man befinner sig, säger Oscar Carrizosa som driver det lilla Bed & Breakfast-hotellet som vi bor på här i Oaxaca.
Han berättar om en amerikansk kvinna från Los Angeles som ringt och frågat om det var okej att komma till Oaxaca.
Hon hade, precis som vi, sett bilder på kroppar med avhuggna huvuden, offer för det brinnande knarkkrig som just nu pågår i gränstrakterna mellan USA och Mexiko.
– Hon bor ju själv betydligt närmare gränsen än vad vi är här i södra Mexiko, så det borde vara betydligt farligare att stanna i Los Angeles, säger Oscar.

Man räknar med att cirka 8 000 personer mist livet i knarkkriget de senaste två åren. Och i Mexico City sker cirka 500 kidnappningar – i månaden.
Det låter mycket, men i USA sker det cirka 16 000 mord om året.
Det jag tror att många glömmer bort är att Mexiko, precis som Oscar säger, är ett väldigt stort land.
Mexico City är med sina 20 miljoner invånare en av världens största städer. Det vore ju på ett sätt konstigt om det inte händer ett och annat där, eller?
Men Yucatan-halvön och charterresmålet Playa del Carmen ligger 130 mil från Mexiko City. Det är med andra ord ungefär lika långt som mellan Stockholm och Paris (150 mil, närmare bestämt).
Upp till gränsen mot USA, där de flesta huvuden rullar just nu, är det ungefär dubbelt så långt.
Med andra ord finns det absolut inget som säger att det skulle vara farligare att åka till Playa del Carmen än att åka till Thailand. 
Vi har varken sett eller hört någonting det minsta lilla farligt.
Men med det sagt så skulle jag nog avråda från ett besök i Tijuana just nu.

Till sist.
I dag har Sara och jag sett ett träd som var över 2 000 gammalt.
Det ni!

Ett gammalt träd i Santa Maria del Tule utanför Oaxaca.

Här står jag och gör varm choklad! Foto: SARA RINGSTRÖM

Mat, mat, mat.
Så kan vår andra dag i Oaxaca sammanfattas.
Oaxaca gör anspråk på att vara Mexikos matmetropol nummer 1 – och med all rätt.
Här finns ganska många lokala specialiteter – förutom chokladen – som gör staden intressant ur ett matperspektiv.
Därför kändes det ganska logiskt att passa på att gå en matlagningskurs här i Oaxaca.

I dag har Sara och jag bland annat lärt oss att göra tortillas, majsbrödet som används till väldigt mycket mat här i Mexiko. Och så chili såklart, två olika sorters salsor blev det.
Vi har även gjort mole, en slags sås, med 17 ingredienser varav en var choklad.
Och så den typiska varma chokladen.
Redan mayaindianerna odlade kakaobönor här i Mexiko. Legenden säger att när den spanske erövraren Cortez anlände till Mexiko i början av 1500-talet frågade han Mayaindianerna var de förvarade sina rikedomar – då visade de honom skafferiet med kakaobönor.
I många tider användes även kakaobönorna som en slags valuta, och varm choklad var något av en ceremoniell dryck som bara dracks vid högtidliga tillfällen.
Så även i dag. Här i Oaxaca serveras varm choklad på såväl bröllop som begravningar.

Efter en heldag med matlagning så avslutade vi kvällen med ännu mer lokala specialiteter i form av en avsmakningsmeny med 8 rätter! Som tur var innehöll bara två av dem choklad – annars hade jag nästan börjat tröttna så smått.

Men bara nästan..

Rostad chili var basen för det mesta vi lagade under dagen.
Foto: SARA RINGSTRÖM

Katedralen Santo Domingo de Guzmán i Oaxaca.

Vi har lämnat Yacatan-halvön och flugit till Oaxaca, Mexikos choklad-huvudstad!
Jag säger som Homer Simpson – Mmmmm..
I morgon ska vi gå en matlagningskurs och lära oss allt om choklad, så det kan ni se fram emot att få läsa om senare! Men redan i dag har Sara hunnit med att äta ankbröst med chokladsås..

Oaxaca är en vacker kolonialstad högt upp i bergen i sydvästra Mexiko. Vi flög hit via Mexico City, men hann tyvärr inte se mer av den staden än genom flygplansfönstret.
Oaxaca (som uttalas typ Wahacka) har vi däremot promenerat igenom nu på Palmsöndagens kväll. Här är gatorna smala och backiga, och de vackra kolonialhusen i starka färger flankeras av de höga bergen som omger staden.
Mitt i den gamla delen ligger den pampiga katedralen Santo Domingo de Guzmán, där mängder av stadsbor hade samlats för att fira in påsken.

Vi fortsatte ner mot torget Zocalo, där familjer umgicks och åt glass under de lummiga träden.
Det är en väldigt annorlunda stämning här jämfört med Playa del Carmen. Här råder lugnet och harmonin, och jag kan inte komma på en bättre start på Stilla veckan än att tillbringa ett par dagar här i Oaxaca.

Och att jag dessutom planerar att äta mängder med choklad – ja det är ju helt klart en bonus!

Fina tanter på parkbänkar finns det gott om här i Oaxaca.

Fin var den i alla fall, den livsfarliga Bubblan.

Klart vi ska ha en Bubbla cab!
Så tänkte vi glatt när vi åkt den halvtimmeslånga båtfärden från Playa del Carmen till alla kryssningsskeppens paradisö Cosumel och sturskt stolpade in på en hyrbilsfirma.
Vad kan vara charmigare än att blåsa runt i en cabriolet på en karibiska liten ö i jakt på fina stränder?
Think again.
Bubblan var anno Andra världskriget, med en växellåda som motsade sig all form av logisk uppbyggnad, stötdämpare som sett betydligt bättre dagar och nyckfulla bromsar.
Bilbälten? Äsch då.

Sara gjorde en fullkomligt heroisk insats som efter en – ska vi säga – trevande start snart bemästrade den fullkomligt hopplösa bilen och tryggt styrde oss runt ön utan några incidenter.
Cosumel då? Jo vars, för att vara en ö så fullständigt anpassad efter amerikanska kryssningsturister så var den ändå helt okej. Öns västra sida, där båtarna från Playa del Carmen och alla stora fartyg lägger till, är en orgie i plastiga shoppinggallerior med kraftigt överprisade souvenirer och tillrättalagda bad- och temaparker. Går man inte i gång på det så finns den östra sidan, som är helt annorlunda med långa, vilda ödestränder och vindpinade landskap.

Men att göra resereportage är inte alltid så lätt. Ta bara det här med vädret, som ju inte direkt går att styra. Under några dagar har det på Cosumel blåst från ”fel” håll, vilket har gjort att den stranden som alla vi pratat med sagt är Cosumels bästa och finaste strand, Playacar, inte visade sig från sin bästa sida när vi var där. Turkostblått vatten och vacker strand – ska det vara. Men på bilderna vi fick med oss därifrån är vattnet brunt av ilandblåst tång och stranden full av skräp och sjögräs.
Så kan det gå. I den bästa av världar skulle vi åka tillbaka om några dagar och ta nya bilder när stranden är fin och vattnet klart igen, men det har vi och det är inget att göra åt det.

Bäst gör sig antagligen Cosumel under ytan. Självaste Jaques Costeau (en av mina största idoler, btw) satte ön på kartan när han på 60-talet utforskade reven runt ön.
Än i dag är det ett fantastiskt dykresmål, även om orkanen Wilma gick hårt åt de ytnära reven när den drog in över ön 2005.
Tyvärr blev det ingen dykning för mig, men väl ett besök på stranden Santa Cecilia!

Här är lite bilder från vår tur runt Cosumel:

Sara försökte manövrera de ålderdomliga pedalerna i flip-flops.
Det gick inte så bra..


Cosumel vimlar av amerikanska kryssningsturister. Några åker segway..
…andra badar med delfiner i inhängnade temaparker.
Stranden Playacar var inte riktigt så fin som vi hade hoppats.

Givetvis finns det en reggaebar på Cosumel.

Det råder inte heller någon brist på souvenirer på ön.

Men bäst av allt var så klart stranden Santa Cecilia!
Foto: SARA RINGSTRÖM

Guacamole – livets nödtortf! Foto: SARA RINGSTRÖM

Sara och jag har ingått en pakt. Vi har lovat varandra att äta guacamole minst en gång om dagen under hela resan.
Det var inte ett speciellt svårt löfte – vi älskar guacamole!

Men ingen avocadoröra är den andra lik, har vi märkt.
Än så länge har vi inte hunnit äta så många, men de skiljer sig åt ganska ordentligt.
Så nu har vi bestämt oss för att genomföra ett test och kröna Playa del Carmens bästa guacamole!

I dag har vi träffat det svenska paret Pia och Thed som driver hotellet La Rana Cansada här i Playa del Carmen. Förhoppningsvis kan man snart läsa en intervju med dem i Destination.

Av dem fick vi tips på en restaurang som endast serverar kycklingsoppa – mexikanernas favoritsoppa och som anses kunna bota allt från baksmälla till förkylning. Det är ett ställe vi absolut ska spana in någon kväll.

Stranden då? Jo, det blev faktiskt ett snabbt tjänstedopp i dag!

Till sist, så här såg det ut på mitt hotellrum i dag. En liten docka!

Mexikansk skaparglädje och blomblad en masse.

Efter en hysteriskt tidig morgon, en lång flight och en tråkig bussresa ramlade fotograf Sara och jag äntligen in på hotellet i Playa del Carmen för några timmar sedan.
Mexikoresan har börjat!
”Kolla, de pratar om Svennis på tv:n”, säger Sara och så fnissar vi lite grann.

Vi har nämligen skojat om det där. Hur det verkar som det vilar en förbannelse över oss två när vi reser tillsammans.
I höstas var det flygplatsockupationen i Bangkok, året innan var det en massa strul under en Kinaresa.. ja, listan kan göras lång.
”Skulle bara fattas att Svennis får sparken när vi åker till Mexiko”, har vi skojat när vi planerat den här resan.

Minuten efter plingar det till i telefonen.
”AFTONBLADET FLASH: Sven-Göran, Svennis, Eriksson sparkas som förbundskapten för Mexiko, uppger nyhetsbyrån Reuters.”

Som sagt, en förbannelse.
Som tur är har Svennis lämnat landet, så vi kan i lugn och ro göra det jobb vi kom hit för.

Nåväl, vi gav oss ut på jakt efter lite mat och Sara som varit här förut guidade mig till en mexikansk kedja med fokus på vegetarisk mat, ”100% Natural”.
Helt underbara fruktjuicer, smoothies och massor av goda smörgåsar och annan mat, både vegetarisk och inte.
Fantastiskt gott!

Här kommer några bilder från vår första promenad i Playa del Carmen:

Jag hugger in på en morot-äpple-honungsjuice på 100% Natural.
Foto: SARA RINGSTRÖM

Det är som sagt svårt att packa. När Sara skulle packa ner flip-flopsen blev det visst två stycken högerfötter..

Huvudgatan i Playa del Carmen heter Quinta Avenida (Aveny 5). Här finns mängder av restauranger och souvenirshoppar med fint mexikanskt hantverk. Kände direkt ett litet habegär efter fina lapptäcken och broderade kuddar.
Somliga fokuserar på lite mer klassiska souvenirer. Gigantiska sombreros i regnbågens färger finns överallt.
Precis före solnedgången gick vi ner till stranden. Här blir det nog ett tjänstedopp i morgon!

I morgon drar jag till Mexiko.
Packningshetsen är total, vilket har en något negativ inverkan på mitt bloggande..

Som tur är har jag kollegor som kan bistå! Just nu befinner sig Thomas Gustafsson och fotograf Mikael Gustavsen i Thailand och gör resereportage.

Här kommer några bilder från deras hårda vardag:

Visst finns det solstolar i mängder, påstridiga försäljare och oväsen på Phuket. Men bara en halvtimme från Patongs gytter finns denna strand. Vattnet är 28 grader, luften 37. Om vi badade? Hur kan du tro det? Alla vet väl att livet som resejournalist är hårt.
Foto: MIKAEL GUSTAVSEN

Plötsligt där vid sidan av vägen, kameran knäpper genom vindrutan och vi kollar. Jodå. Vi såg rätt. Hunden bär både solglas och hjälm. Så ofta vi sett hela familjer på en motorcykel och ingen har hjälm. Vi är ”On the road again” genom Thailand och allt kan hända. Foto: MIKAEL GUSTAVSEN

De hårt arbetande reportageteamet på ännu ett jobbigt uppdrag..

Godmorgon!
Det går inte annat än att längta till kvällen igen när man ser den nya reklamfilmen från Köpenhamns tunnelbana. Med den här ganska talande lilla filmen meddelar de nu att de börjar med nattrafik även på veckodagar. En strålande nyhet för alla Köpenhamnsbesökare!
Nu är visserligen Köpenhamns tunnelbana inte särskilt väl utbyggd, än så länge finns bara två linjer. Men den är ändå ett bra komplement till spårvagn och bussar.

Hur kommer det förresten att gäspningar är så hysteriskt smittsamma?

Så här brukar det se ut när jag packar. Foto: STEFAN MATTSSON

Vamos a la playa!
Nedräkningen har börjat, på torsdag åker jag och fotograf Sara till Mexiko.
Jag ser framför mig sol, värme, guacamole – och packningsångest!

Det är ju lite pinsamt, som resereporter borde man ju vara något av ett packningsproffs.
Men varje gång det är dags att packa väskan för ett nytt reporteruppdrag står jag där framför garderoben som den berömda åsnan mellan hötapparna.
Provar, tänker, drar fram, kombinerar, byter.
Kanske den här klänningen som jag köpte på rea men aldrig använt!
Eller den här alldeles för färgglada och mönstrade tunikan jag inte riktigt trivs i – den passar kanske i Mexiko!

Samma visa varje gång.
Ibland får jag för mig att färgkoordinera hela packningen, men det brukar falla på att jag inte kan bestämma vilken färgskala jag ska välja.
Andra gånger försöker jag visualisera mig själv på resmålet, se mig själv vandra längs strandkanten i någon tunn liten klänning som fladdrar i vinden. Hade jag däremot slutat dagdrömma och kolla väderprognosen i stället hade jag snabbt insett att jeans och tjocktröja passat bättre.
Ena gången funderar jag på hur jag vill se ut för att passa in – andra gången får jag för mig att det är roligare att sticka ut.
Varannan resa tänker jag att det är bäst att vara praktiskt klädd, varannan packar jag bara snyggkläder.
Och hur jag än gör blir det fel. Jag packar för mycket kläder och konstiga kläder. Kläder som inte passar ihop och kläder som är antingen för varma eller för kalla.

För ett tag sedan gjorde jag ett försök att angripa min packningsproblematik lite mer professionellt, och intervjuade den extremt resvane och packningsrutinerade Ving-medarbetaren Barbro Holmberg. Hon hade givetvis massor av bra tips, saker som egentligen är självklara men som man i sin packningsångest av någon anledning inte tänker på.
Plockade fram den artikeln nu på morgonen, när det plötsligt gick upp för mig att jag bara har tre dagar på mig att packa inför Mexiko. (Huga!)

Här är Barbros 5 bästa packningstips (som jag ska försöka att följa den här gången..):

1. Kolla vädret
Även om det ska vara varmt den tiden du åker är det inte säkert att det stämmer, och det finns inget värre än att frysa en hel semester om det blir väderomslag.

2. Kombinera mera
Alla kläder ska gå att kombinera med varandra, alla udda plagg går bort.

3. Favoriter
Välj bara kläder du trivs i och använder mycket. Strunta i rea-köpen du aldrig använt – risken att du plötsligt tycker om dem bara för att du befinner dig i ett annat land är minimal.

4. Ombyte i handbagaget
Tänk på att väskan kan komma bort eller bli försenad. Packa därför alltid ett ombyte i handbagaget. Är ni flera som reser tillsammans – sprid ut era kläder mellan de olika väskorna.

5. Plocka bort
När du tycker att väskan är färdigpackad – ta bort minst en fjärdedel!

Det tipset jag själv blivit bäst på att följa är att faktiskt plocka bort saker. Jag börjar alltid med en på tok för stor hög tröjor, men i slutändan lyckas jag förhandla ner det till ungefär hälften.
Om jag har en bra dag, vill säga.
Vilket är ditt eget bästa packningstips?

Heja Sverige – nu är Stockholm Nordens billigaste hotellhuvudstad. Det visar senaste Hotel Price Index från hotellsajten Hotels.com.
I snitt har priset för ett hotellrum sjunkit med 12 procent i världens storstäder. I Danmark har det däremot stigit med 5 procent, vilket gör att Köpenhamn gått förbi Oslo på dyrlistan.
Snittpriset för en övernattning i Stockholm är nu 1221 kronor, mot 1437 i Köpenhamn.
Glädjande för oss med svaga svenska kronor i spargrisen är att priserna i London sjunkit med 12 procent och i Thailand med hela 23 procent.
I Destinations bokningsmotor hittar du för övrigt alla de stora hotellsajternas utbud av hotell världen runt i alla prisklasser.