Direkt från mässmontern – till sjuksängen. 53000 besökare på TUR-mässan i Göteborg och full fart i Destinations monter där vi delade ut runt 10000 magasin – det blev tydligen för mycket.
Nu har jag tvingats inta sängläge några dagar med feber och ömmande hals. Fast jag har bullat upp med diverse hostmediciner och piller, så snart är jag tillbaka!
I dag är sista dagen för årets TUR-mässa.
Det har varit jättekul att träffa så många läsare och få tillfälle att berätta om vår nya resesatsning Destination.
Och som vanligt är mässhallarna fulla av spännande evenemang, upptåg, tävlingar och en hel del mystiska typer i konstiga kläder (typ Dracula) som går runt och försöker dra uppmärksamheten till just sitt land.
Tur då att mässan har sin alldeles egen polis!
Lämnar er och mässan med bilden på den här lagens väktare, som iallafall fick mig att skratta högt när jag såg honom.
Att åka på semester handlar i mångt och mycket om att få en möjlighet att lämna allt ansvar, alla förpliktelser och jobbiga ställningstaganden därhän och bara vara.
Bli omhändertagen av snälla reseledare, bo på hotell där andra människor städar och håller ordning och äta på restaurang och bli uppassad varje dag.
Inget jobb som stör, inga räkningar som ska betalas, inga föräldrarmöten eller fotbollsträningar.
Och visst är det härligt med semester! Får man dessutom åka till ett varmt och billigt land med fina stränder och spännande upplevelser – ja då är det ju bara att luta sig tillbaka och njuta.
Nätverket Schyst resande vill ändra på det.
De vill få oss att se turismens baksida, en baksida som vi i vår semesterbubbla kanske inte ens märker.
De vill också att svenska researrangörer tar sitt ansvar. Att de till exempel följer FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, att de aktivt ska arbeta för att motverka sexturism eller att människor som arbetar inom turismindustrin ska ha skäliga arbetsförhållanden.
Man kan tycka att det är en självklarhet att till exempel hotellarbetare i Thailand ska få organisera sig fackligt utan att riskera att få sparken, men så är det inte i dag.
Det borde också vara självklart att svenska researrangörer inte bygger hotell på mark som stulits från lokalbefolkningen, återigen något som förekommer i Thailand.
I går kallade Schyst Resande till en pressträff här på TUR-mässan i Göteborg, för att prata om en ny etisk policy och handlingsplan som de tagit fram och som de vill att alla svenska researrangörer ska anta.
Till den här träffen hade därför bjudit in representanter från de största researrangörerna för att prata om de här nya rekommendationerna.
Endast Apollo dök upp.
Varken Fritidsresor, Ving eller någon av de andra stora arrangörerna ”hade tid” att närvara.
”Det är beklämmande”, sa Therese Hultén från Schyst Resande när jag frågade vad hon tyckte om uppslutningen.
Uselt, skulle jag vilja tillägga.
Är det verkligen för mycket begärt att svenska researrangörer tar ansvar för grundläggande, etiska frågor?
Tyvärr är det antagligen, som så ofta, pengarna som styr.
Resebolagen tjänar inga pengar på att vara etiska, snarare tvärtom.
Om man helt plötsligt ska börja ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller börja betala ut skäliga löner blir det ju så klart dyrare.
Och då kommer med andra ord tusenkronorsfrågan: Hur mycket är ett gott samvete värt? Hur många kronor är vi beredda att betala för att vara säkra på att vår semesterresa blir en ”Schyst resa”?
Jaha, så var man på mässan igen.
I vanlig ordning domineras branschdagarna av diverse mingel, möten och marknadsföring – precis som det brukar vara på mässor.
Det roligaste med TUR-mässan är att bara gå runt och kolla in alla montrar och människor från alla olika länder. I dag har jag spanat in så vitt skilda ställen som Syrien, Italien, Danmark och Borås.
Mest imponerande hittills är nog Dalarnas monter, väldigt fin med fullt av Dalahästar, Kurbitsmönster och människor i folkdräkter.
Själv har jag varit runt och jagat nyheter – mer om det senare!
Den klart dominerande nyheten i år är annars helt klart Fritidsresors comeback på mässan.
Montern är gigantisk! Dessutom ligger den ganska nära vår blygsamma lilla Destinations-monter, vilket gör att vi nästan drunknar i ljudet av Bamsemusik från barnklubben som finns i montern.
Här är några bilder som får sammanfatta mässans första dag:
Som sagt, Bamse var där. Här dansar han med en reseledare..
Willkommen im Deutschhland. Det är svårt med svenska språket.
Vissa montrar är mer populära än andra. Det brukar ofta sammanfalla
med utbudet av bubbliga drycker. Eller som här – underhållning.
Sitter på tåget ner till Göteborg och TUR-mässan, som drar igång med två branschdagar i dag.
Har du vägarna förbi mässan i helgen så hittar du mig och resten av Destination i monter C 05:32.
Lilla London i all ära, men jag hade faktiskt inte alls haft något emot att vara på väg till riktiga London i stället.
Där pågår nämligen London Restaurant Week, ett två veckor långt evenemang där mängder av finkrogar rear priset till förmån för välgörenhet.
Fram till den 29 mars kan man äta tvårätters lunch för 180 kr och trerätters middag för 300 kronor.
En komplett lista över restauranger och hur man bokar finns här.
Känns det fortfarande för dyrt? Spana då in Brittiska turistbyrån, Visit Britains, nya specialsajt med 50 budgettips. Den hittar du här.
Scandic växlar upp i konkurrensen om gästerna.
Nu ger hotellkedjan ut en guidebok, framtagen tillsammans med guideboksförlaget Time Out, med namnet ”1000 things to do when staying at Scandic”.
Kedjan har hotell i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Estland, Litauen, Tyskland, Nederländerna och Belgien. I boken ges tips på utflykter, sevärdheter, museer och restauranger som ligger nära hotellen.
Här finns också en del kändistips, Mark Levengood tipsar till exempel om medlemsklubben SLM i Stockholm – en klubb för män som gillar män med så lite läderkläder å sig som möjligt! Danska kläddesignern Mads Nørgaard safear lite mer och tipsar i stället om restaurangen Noma i Köpenhamn, som har två Michelinstjärnor.
Den här boken är en ganska kul idé, faktiskt. Frågan är bara om folk verkligen är villiga att betala 95 kronor för en så pass bred guidebok som det ju ändå är. Knappast barnfamiljen som åker på en semester om året. Möjligen kan den få en naturlig plats i portföljen hos affärsresenären som bara bor på Scandichotell och reser mycket i norra Europa.
Mitt eget personliga Scandic-tips?
Det får bli nattklubben Debaser Medis, som ligger på Medborgarplatsen i Stockholm, mitt emot Scandic Malmen.
Massor med konserter, bra klubbar, prisvärd mat – och så jobbar min man där!
Det talas ofta om vilka länder som är trevligast, trendigast och bäst att resa i.
Men, för den som är i färd att planera nästa semester är det ju minst lika viktigt att hålla koll på vilka länder som är farligast.
Tur då att amerikanska magasinet Forbes finns. De har, i samarbete med amerikanska riskbedömningsföretag tagit fram en lista över världens farligaste länder.
I bedömningen har de tagit hänsyn till saker som brottslighet, risken för terrorattacker, kidnappningshot och politisk stabilitet.
Och världens farligaste land just nu är Somalia, tätt följt av vissa bergsregioner av Afghanistan och Irak. Afrika är klart överrepresenterat, med bland andra Sudan, Elfenbenskusten och Demokratiska republiken Kongo bland de 15 i topp.
Inga charterdestinationer direkt, alltså. En ganska intressant observation är däremot att de 15 farligaste länderna, som finns utspridda runt om i hela världen, alla har en sak gemensamt.
De har alla varit europeiska kolonier…
Världens säkraste länder hittar man trots det i Europa, med små, välbärgade nationer som Liechtenstein and Luxemburg i topp.
Här är ett bildspel till de 15 farligaste länderna i världen.
När jag var liten fick jag alltid höra att man inte kommer någonstans med hysteriska vredesutbrott.
Men, det visar sig nu att det faktiskt kan löna sig!
För några veckor sedan spreds en filmsnutt på nätet, föreställande en kinesisk kvinna som fick ett fullkomligt hysteriskt utbrott när hon missat en flight mellan Hongkong och San Francisco.
Hon skriker, gråter, slänger sig på marken och beter sig som en typisk femåring i värsta trotsfasen.
Ganska underhållande, men samtidigt så klart en smula integritetskränkande.
Nu har flygbolaget Cathay Pacific bett kvinnan om ursäkt för att hon ofrivilligt blivit en nätkändis, skriver norska tidningen VG. Det var ju trots allt en anställd på Cathay som filmade kvinnans galenattack.
Förutom ursäkten har kvinnan även blivit lovad en uppgradering på kommande flighter, samt ett par extra bonuspoäng.
Kan inte låta bli att fundera på vad som hade hänt om hon fått samma utbrott någon annan stans i världen. Hade till exempel amerikanska flygplatsvakter tillåtit något sådant, eller hade de tagit fram handklovar och låst in henne i ett rum?
Bläddrade precis igenom ett specialnummer av tidningen Allt om Bröllop med tema bröllopsresor.
Här finns småtrevliga reportage från klassiska bröllopsresmål som Maldiverna blandat med matnyttiga tips för hur man gifter sig utomlands.
Bra så.
Men varför i hela fridens namn måste tidningar av den här typen alltid hålla så stenhårt på uråldriga könsroller? På en prylsida finns ett litet tips om nya resväskor och en bild på en rosa och en blå väska. På den rosa väskan står det ”För henne” och på den blå ”För honom”.
Hur modernt känns egentligen det? Kan man inte få välja färg på väskan själv?
Min stackars redaktör Sture till exempel, han älskar rosa.
Får inte han ha en rosa resväska då, eller?
Över 200 000 resenärer världen över har sagt sitt.
I en stor undersökning, som genomförs varje år av organisationen Airports Council International, ACI, har Incheons internationella flygplats i Söul i Sydkorea utsetts till världens bästa flygplats.
Två på listan kommer min egen personliga favorit, Changi i Singapore. Där kan jag utan problem vänta i timmar på ett försenat flyg!
Undersökningen fick mig att börja fundera på vilka flygplatser jag tycker sämst om.
Det här blir ju en högst personlig och subjektiv bedömning, som helt baserar sig på de flygplatser jag själv besökt. Ofta har ju dessutom upplevelsen av flygplatsen ganska mycket att göra med omständigheter.
Men ändå, här är min lista:
Charles de Gaulle, Paris, Frankrike
Terminalen är en mystisk cirkelformad konstruktion som påminner om IKEA i Kungens Kurva. Totalt omöjligt att hitta, bara en massa rulltrappor i mitten som man måste gå fyra varv runt, runt, runt för att komma åt. Grått och mörkt och deppigt. Gör du misstaget att gå igenom säkerhetskontrollen finns knappt några affärer eller restauranger att välja mellan.
Inrikesterminalen, Peking, Kina
Har väldigt dåliga minnen förknippade med den här flygplatsen, återkommer till detta i ett senare inlägg men jag kan säga så mycket som att jag en gång försökt köpa nya flygbiljetter samtidigt som ungefär en miljon kineser var strandade på flygplatsen på grund av dimma..
Suvarnabhumi, Bangkok, Thailand
Är faktiskt lite besviken på den nya flygplatsen i Bangkok. Och det är inte för att jag själv landade två timmar innan den ockuperades av demonstranter i november förra året.
Det finns ett fundamentalt problem som jag ser det. Av någon outgrundlig anledning är säkerhetskontrollerna placerade precis vid gaterna. Innanför säkerhetskontrollen är det alltså bara en vänthall. Inget mer. Vet man inte om detta i förväg så kan man alltså bli stående tomhänt, utan något att äta eller dricka, i väntan på planet. Helt värdelöst.
Ho Chi Minh International Airport, HCM, Vietnam
En relativt nyrenoverad och snygg flygplats som är bra på ganska många sätt. Men det är just snyggheten som blir flygplatsens fall. Det är nämligen förbjudet att sälja tuggummin inne i terminalen! Och jag vet inte hur ni har det, men jag måste tugga tuggummi under start och landning för att inte få ont i öronen.
Fiumicino-Leonardo da Vinci, Rom, Italien
En flygplats att älska och hata. Älska när man reser hem, eftersom taxfreebutikerna är fantastiska. Men att landa i Rom, det är ingen lek. Av oförklarlig anledning tar det alltid minst dubbelt så lång tid att få sin väska i Rom som någon annan stans i hela världen.
Bagagesystemet måste vara från Ceasars tid eller nåt, så långsamt som det är. Helt galet.
Vilka är dina bästa och sämsta flygplatser?