Jag saknar mina vänner i ”Cityakuten” – och jag saknar Chicago. Foto: WARNER BROS

I måndag gick det allra sista avsnittet av ”Cityakuten” i svensk tv. 
En era är över. Under 15 års tid – nästan halva mitt liv – har jag följt läkarna på County General Hospital i Chicago. 15 år!
Nu känns det lite tomt – och plötsligt infinner sig en väldigt stark längtan till Chicago.
Jag har aldrig riktigt känt något behov av att resa till The Windy City, som Chicago ofta kallas, eftersom jag varit där varje måndagskväll under så många års tid. Men nu är ”Cityakuten” slut, och med den mina besök i Chicago.

Nu vill jag inget hellre än att åka dit, stå och titta på när The L-train, de upphöjda tunnelbanetågen, dundrar förbi och drömma om Mark Green, promenera längs med sjön och tänka på när Doug Ross räddade en liten pojke från att drunkna och se om det kanske ändå inte finns ett Jumbo Mart, den lilla servicebutiken utanför akutintaget där Neela började jobba efter en existentiell kirurgkris.

Att turista i tv-seriers spår är stort. I New York finns guidade turer för såväl  ”Sopranos” som ”Sex and the City”, och till den engelska småstad där ”Morden i Midsomer” spelas in strömmar turisterna varje sommar.

Så nu tycker jag att det är dags för The ER-tour!

Cecilia Billgren