Vitspetsig oceanhaj, en vanlig syn i Röda Havet. Foto: WIKIMEDIA COMMONS

I tisdags dödades en fransk kvinna av en haj under en dykutflykt i Röda Havet. 

Kvinnan hade enligt ett uttalande från den franska ambassaden i Egypten misstagit hajen för en stor fisk och hoppat i vattnet för att titta närmare när hon plötsligt blev attackerad. Kvinnan blev biten i benet och dog antagligen av blodförlust innan hon kunde räddas ur vattnet. 

Olyckan skedde i vattnen utanför Marsa Alam, en ort som finns med i Apollos charterprogram och som är en populär destination för dykare från hela världen. Marsa Alam ligger söder om Hurghada och är känd för sina orörda stränder och outforskade dykplatser med en stor artrikedom av både koraller, fiskar, hajar och delfiner. 

Ska man vara rädd för att åka till Egypten nu helt plötsligt?

Svaret är nej. 

Hajattacker i Röda Havet är extremt ovanliga. Den art som står för den senaste attacken är en vitspetsig oceanhaj, eller årfenshaj. Den kan bli upp till 4 meter lång och är visserligen en ganska vanlig syn i Röda Havet. Men det är en art som vanligen inte anses vara aggressiv, även om rapporter förekommer om att den attackerat människor om den blivit retad eller trängd. 

Enligt organisationen Sharktrust kan en förklaring till olyckan vara att man lagt ut bete i form av fiskrens eller grisblod i vattnet för att locka till sig hajar. Om en hungrig haj då kommit simmande kan den ha misstagit kvinnan för ett utlagt bete och attackerat på ren instinkt. 

Studier visar att den här metoden att locka till sig hajar med hjälp av beten inte är bra för djuren, som snabbt vänjer sig vid att få mat från båtar och ändrar sitt naturliga beteende.

Det som hänt i Marsa Alam verkar alltså återigen vara ett fall där turisternas intresse kolliderat med djurens och naturens bästa – en kollision som den här gången fick en dödlig utgång. 

Som turist är det givetvis svårt att veta hur man ska förhålla sig till sådana här frågor. 

Mitt förslag är: Fortsätt åk till Egypten, men gör det på djurens och naturens egna villkor. Ställ inte upp på aktiviteter och utflykter där den här typen av matning av hajar förekommer, utan ställ krav på researrangörer, dykcenter och båtuthyrare. 

Och framförallt. Kom ihåg att Röda Havet är en fantastisk plats och en helt unik miljö, och de djur som lever där förtjänar att behandlas med varsamhet och respekt. 

Cecilia Billgren

Nu har Helene Arkhem lämnat Kairo och tagit sig till Alexandria:

Staden Alexandria var en gång Egyptens huvudstad. Den är bland annat känt för sitt bibliotek, som var ett av världens främsta under antiken. Det härjades av bränder, invaderades av araber och år 640 totalförstördes det.
I början av 2000-talet byggdes ett helt nytt bibliotek upp, ritat av norska arkitekter. Formen ska föreställa en våg som kommer upp ur havet.

I det här vita och ultramoderna huset vilar papyrusrullarna i snyggt designade rum utrustade med den senaste tekniken.

Kung Farouk blev avsatt i en statskupp 1952. Men innan dess hade han ett, ska vi säga, lustfyllt liv.
Han hade två palats i Alexandria.  I det ena bodde han själv, i det andra bodde hans kvinnor. Palatset har 365 rum, och det sägs att han hade en kvinna i varje rum. Han sov med andra ord inte i samma säng två nätter i rad. En riktig playboykung!

Efter att han blev avsatt fortsatte han för övrigt att leva det goda livet – fast i exil i Italien.
Helene Arkhem

Helene har skickat ännu en bild, den här gången från Kairo:

Trafiken i Kairo är hemsk. Det tar hur lång tid som helst att ta sig någonstans och det är alltid kö. Det finns 2,5 miljoner bilar i stan och alla verkar vara ute samtidigt.
Folk tillbringar otroligt mycket tid i sina bilar – och det är väl kanske därför de inrett dem så mycket. Den obligatoriska inredningen består av en bit fuskpäls vid framrutan plus allsköns tingeltangel som hänger från backspegeln.
Pimp my ride – Egyptian style!
Helene Arkhem

Min kollega Helene Arkhem är på pressresa i norra Egypten den här veckan.
Här kommer hennes första rapport:

Jag är i Egypten och i Kairo för första gången.
Det var mörkt när jag kom till hotellet men i horisonten kunde jag se konturerna av pyramiderna. Det första jag gjorde på morgonen var att titta ut genom fönstret och där var dem. Som en hägring.
På dagens program stod ett besök vid Cheopspyramiden. Äntligen skulle en gammal dröm som jag haft sen barnsben gå i uppfyllelse!

När vi kommer fram ställer jag mig vid Cheopspyramiden och försöker förstå. Hur kunde människor skapa denna byggnad för 4 500 år sedan? Pyramiden är 140 meter hög och en kvadratkilometer stor vid basen. Varje stenblock väger mellan 2 och 15 ton. Hur kunde de bygga utan lyftkranar eller andra tekniska hjälpmedel?
Ingen vet exakt hur många stenar den består av, men någon har räknat ut att det antagligen rör sig om 2, 3 miljoner stenblock.
Om man tog alla stenblock skulle man kunna bygga en mur runt hela Paris!

Man kan gå in i Cheopspyramiden, men jag avstår när jag får höra att det är trånga och branta gångar därinne. Man får gå hukad och så är luften dålig och unken, säger folk. Det låter inte som något för en klaustrofobiker light som jag.
Intill Cheops finns en mindre pyramid, en drottningpyramid med en kortare gång. Jag gör ett försök med den i stället. Men jag kommer bara 2 av de 11 metrarna innan jag får tvångstankar om att någon ska stänga dörren och jag ska bli instängd där.
Jag bangar.

Ja, vi försökte men nådde inte fram… En klassisk turistbild där det ska se ut som man håller pyramiderna i händerna. Ja ja. Ett kul minne blev det i alla fall.
Helene Arkhem