I dag är sista dagen för Sara och mig här i Mexiko.
Planen var att vi skulle göra ett reportage om djuphavsfiske i dag, men så blev det inte.
Det har blåst väldigt mycket här ända sedan vi kom för två veckor sedan, och under påskhelgen har vinden bara ökat. Hamnen har varit stängd i flera dagar och på stranden fladdrar en ilsket röd flagga.
Så vi har väntat och hoppats att vinden skulle mojna så att vi skulle kunna komma ut på havet.
Men icke.
Så är det ju med vårt jobb. Vi kan sitta hemma på redaktionen i Stockholm och göra grandiosa planer om vilka reportage som ska göras under en resa – men ibland kommer verkligheten emellan och ändrar planerna.

Vi blev alltså blåsta på fisket den här gången och har i stället ägnat dagen åt diverse pyssel och fix.
När man är i väg på resa så här som vi är så finns det alltid mängder av småsaker som ska fixas. Det är priser som ska kollas upp, adresser och namn som ska skrivas ner, saker som ska plåtas – allt för att kunna ge er läsare så mycket bra information som möjligt till våra guider.

Och så var det bylinebilderna…
Varken Sara eller jag är speciellt förtjusta i att ställas oss framför kameran, så vi har en förmåga att ”glömma” bort dem eller i alla fall skjuta på det så länge som möjligt.
Man är ju inte direkt sitt snyggaste jag med solen rakt i ögonen efter en heldags jobb i 30-gradig värme på någon strand, om man säger så…
Men det är bara att bita ihop och svälja fåfängan!

Nu kommer det bli lite tyst från mig här på bloggen i några dagar. I morgon börjar vi den låånga resan hem, men på måndag är jag tillbaka på jobbet i Stockholm.
Tills dess: Här är en bild från den strand jag gillat bäst av alla vi sett här på Yucatan.
Vilken? Det avslöjar jag inte än…

Här på Yucatanhalvön sover man bäst i en hängmatta.
I alla fall om man får tro byborna i Tixkokobyuc, en liten by där en man för sisådär 85 år sedan kom på att man kan använda fibrer från agave för att spinna trådar starka nog att knyta en hängmatta av.

I dag har vi träffat just den mannens barnbarn, hängmatteknytaren Mauricio Soriano.
Han säljer vackra och slitstarka hängmattor i alla regnbågens färger i en pytteliten affär på hantverksmarknaden i Puerto Morelos, halvvägs mellan Cancún och Playa del Carmen.

Mauricio visade oss hur tillverkningen går till – och framför allt vad man ska tänka på när man köper en hängmatta och hur man skiljer en bra hängmatta från en dålig.
Otroligt fascinerande, men det som imponerade mest på mig är ändå något så banalt som priset.
En hängmatta som det tar fyra dagar att väva säljer han för ungefär 180 kronor.
Det motsvarar en timlön på 5 kronor och 60 öre!
Världen är bra konstig ibland.

– Oj, oj. Nu hade ni verkligen tur!
Ungefär så lät det när Sara och jag ramlade in på ett hyrbilskontor här i Playa del Carmen i dag, efter en hel dags resande från Oaxaca tillbaka till Yucatanhalvön. (I morgon börjar nämligen Den Stora Strandjakten. Vi ska finkamma hela Riviera Maya i jakt på de finaste stränderna – så räkna med en stooor strandguide i magasinet Destination framöver!)

Tur är vi inte direkt vana vid, Sara och jag! Att vi lyckades få tag i en av de sista hyrbilarna i hela Playa kändes lite lätt olikt oss, om man säger så..
– I morgon kommer det att bli helt hysteriskt här, fortsatte biluthyraren och skakade uppgivet på huvudet.
I morgon börjar påsken, på riktigt.
Och här i Mexiko, ja där firar man påsken rejält. Många är lediga hela den här veckan, men framförallt är det många som tar ledigt från Skärtorsdag och framåt och åker på minisemester till havet för att sola, bada och festa.
Så i dag när vi kom tillbaka till Playa var det ungefär dubbelt så mycket folk och betydligt mer liv och partystämning på stora gågatan som när vi åkte härifrån. Och betydligt fler mexikanska turister än tidigare.

Men biluthyraren försäkrade oss om att det inte är någon fara att vara här även om det kommer mängder av festsugna människor hit över påsken.
– På lördag kommer det 1 000 extra poliser hit, så ni kan vara helt lugna!

Efter en hysteriskt tidig morgon, en lång flight och en tråkig bussresa ramlade fotograf Sara och jag äntligen in på hotellet i Playa del Carmen för några timmar sedan.
Mexikoresan har börjat!
”Kolla, de pratar om Svennis på tv:n”, säger Sara och så fnissar vi lite grann.

Vi har nämligen skojat om det där. Hur det verkar som det vilar en förbannelse över oss två när vi reser tillsammans.
I höstas var det flygplatsockupationen i Bangkok, året innan var det en massa strul under en Kinaresa.. ja, listan kan göras lång.
”Skulle bara fattas att Svennis får sparken när vi åker till Mexiko”, har vi skojat när vi planerat den här resan.

Minuten efter plingar det till i telefonen.
”AFTONBLADET FLASH: Sven-Göran, Svennis, Eriksson sparkas som förbundskapten för Mexiko, uppger nyhetsbyrån Reuters.”

Som sagt, en förbannelse.
Som tur är har Svennis lämnat landet, så vi kan i lugn och ro göra det jobb vi kom hit för.

Nåväl, vi gav oss ut på jakt efter lite mat och Sara som varit här förut guidade mig till en mexikansk kedja med fokus på vegetarisk mat, ”100% Natural”.
Helt underbara fruktjuicer, smoothies och massor av goda smörgåsar och annan mat, både vegetarisk och inte.
Fantastiskt gott!

Här kommer några bilder från vår första promenad i Playa del Carmen:

Det är som sagt svårt att packa. När Sara skulle packa ner flip-flopsen blev det visst två stycken högerfötter..