I dag är sista dagen för Sara och mig här i Mexiko.
Planen var att vi skulle göra ett reportage om djuphavsfiske i dag, men så blev det inte.
Det har blåst väldigt mycket här ända sedan vi kom för två veckor sedan, och under påskhelgen har vinden bara ökat. Hamnen har varit stängd i flera dagar och på stranden fladdrar en ilsket röd flagga.
Så vi har väntat och hoppats att vinden skulle mojna så att vi skulle kunna komma ut på havet.
Men icke.
Så är det ju med vårt jobb. Vi kan sitta hemma på redaktionen i Stockholm och göra grandiosa planer om vilka reportage som ska göras under en resa – men ibland kommer verkligheten emellan och ändrar planerna.

Vi blev alltså blåsta på fisket den här gången och har i stället ägnat dagen åt diverse pyssel och fix.
När man är i väg på resa så här som vi är så finns det alltid mängder av småsaker som ska fixas. Det är priser som ska kollas upp, adresser och namn som ska skrivas ner, saker som ska plåtas – allt för att kunna ge er läsare så mycket bra information som möjligt till våra guider.

Och så var det bylinebilderna…
Varken Sara eller jag är speciellt förtjusta i att ställas oss framför kameran, så vi har en förmåga att ”glömma” bort dem eller i alla fall skjuta på det så länge som möjligt.
Man är ju inte direkt sitt snyggaste jag med solen rakt i ögonen efter en heldags jobb i 30-gradig värme på någon strand, om man säger så…
Men det är bara att bita ihop och svälja fåfängan!

Nu kommer det bli lite tyst från mig här på bloggen i några dagar. I morgon börjar vi den låånga resan hem, men på måndag är jag tillbaka på jobbet i Stockholm.
Tills dess: Här är en bild från den strand jag gillat bäst av alla vi sett här på Yucatan.
Vilken? Det avslöjar jag inte än…

Här är den!
Vi gjorde ett nytt försök att hitta den snedaste palmen på Yucatanhalvön, och med gammaldags, gediget reporterarbete så lyckades vi till slut hitta den.
Lite överreklamerad kanske… I ärlighetens hade jag nog förväntat mig att den i alla fall skulle kunna stå upprätt av sig själv, men men.

Stranden där den står, Playa Selva, visade sig vara en del av den kilometerlånga Tulum-stranden, men betydligt längre söderut än vi först trodde.
Ännu längre söderut, längst ut på en smal landtunga, ligger Punta Allen, ett ställe många vi frågat säger vara en av de finaste längs med kusten.
Vi försökte ta oss dit med vår lilla hyrbil, men det visade sig snabbt att fyrhjulsdriven jeep är att föredra om man inte vill köra fast i sanden.
Så det var tyvärr bara att vända.
Nästa gång Aftonbladet skickar ett reportageteam ner hit till Mexiko så hoppas jag att Punta Allen står på listan över uppdrag!

Men, många arrangörer ordnar utflykter i just jeep till det område där Punta Allen ligger, ett stort naturreservat som heter Sian Ka’an Biosphere Reserve.
Här kan man vandra i djungeln och titta på apor eller snorkla och titta på fiskar.

I morgon är vår sista dag i Mexiko. Då står djuphavsfiske på programmet!

Hoppas ni haft en trevlig påsk!
Själva har Sara och jag tillbringat större delen av helgen på vägarna här på Yucatanhalvön.
Ett smart drag visade det sig, eftersom Playa del Carmen fullkomligen invaderades av tusen och åter tusen semestrande mexikaner under påskhelgen.
Samana Santa som helgen heter här är Mexikos största högtid efter Dia de los Muertos, De dödas dag. Och stället man ska fira påsk på framför andra – Playa del Carmen.

Sara och jag flydde folkmassorna och satte oss i stället i vår lilla röda hyrbil och styrde kosan söderut. Längs spikraka vägar rakt genom ödemarken tog vi oss ända ner till gränsen mot Belize, där vi firade Påskafton i den pyttelilla fiskebyn Xcalak.
Xcalak ligger i ett område som praktiskt taget jämnades med marken av orkanen Dean som drog fram över södra Yucatan den 21 augusti 2007.
Vi passerade många söndertrasade hus och höll på att köra ner i en flod när den lilla vägen vi körde på plötsligt tog slut.
Men området är fantastiskt vackert, med öronbedövande vackra stränder, fantastiskt vänliga människor och fabulous fiske och dykning (enligt de frälsta amerikaner vi träffade). 
Xcalak var en väldigt sömnig men mysig liten by så långt från kommersen och trängseln i Playa del Carmen man kan komma. Som resereporter ser man väldigt många platser – och långt i från alla är sådana man kan tänka sig att åka till privat. Men Xcalak hamnar helt klart på den listan.

På väg tillbaka norrut har vi stannat på mängder av stränder, ätit många goda guacamoles och träffat många trevliga människor.
I Tulum letade vi länge och väl efter vad vi hört skulle vara en spektakulärt sned palm på en strand. Givetvis förstod ingen vad vi pratade om, och palmen? Den hittade vi aldrig..
Men, här är en annan, lite lagom sned palm, som får duga!

Jösses vilken örnkoll ni har på stränder runt om i världen!
Mejlen har bara rasat in hit till redaktionen med förslag, listor och kommentarer till den lista på världens bästa stränder som vi publicerade häromdagen.
Så, okej. Jag är visserligen inte lika berest som ni alla verkar vara, men här är mina topp 5 stränder.
Observera – bara stränder jag själv besökt. 

1. Ao Son, Koh Tarutao, Thailand
Helt öde och vansinnigt vacker strand på nationalparksön Tarutao.

2. Agios Pavlos, Kreta, Grekland
Fantomenblått vatten, vackert inramad av klippor, underbart avslappnad stämning. Läs mer om den, och andra stränder på södra Kreta här.

3. Playa de la Viuda, Punta del Diablo, Uruguay
Vild, vacker och väldigt lång strand där du utan problem får en sanddyn för dig själv.

4. Es Trenc, Mallorca
Så nära Karibien man kan komma i Medelhavet.

5. Venice Beach, Los Angeles
Rullskridskoåkare, bikinitjejer med solariebränna, Bay Watch-badvakter och knasiga hippies.

Nå, håller ni med mig?

Övergångsställe för får. Foto: EMMA MATTSSON

I dag kommer första numret av vårt nya resemagasin Destination.
Glöm inte bort att köpa det tillsammans med Aftonbladet!
Vi är hemskt stolta och nöjda med den nya tidningen, som alltså ersätter den gamla RESA-bilagan du tidigare kunnat köpa en gång i månaden med Aftonbladet.
I det första numret kan du bland annat läsa om massor av härliga stränder på Kretas lite okända sydkust. Jag och fotografen Emma tillbringade i somras en vecka tillsammans i en pytteliten hyrbil på ett stekhett Kreta. Uppdraget: Att hitta tio sköna stränder som inte är charterresmål.

Kretas sydkust kryllar av långsträckta, vilda och härliga stränder – så i teorin var det ju ett superenkelt jobb.
I praktiken däremot, var det lite krångligare.
Svårlästa kartor, slingriga vägar i mer eller mindre desperat behov av underhåll – och fårskockar.
Hade du tänkt söka jobb som bisittare och kartläsare åt en rallyförare på Kreta är mitt råd till dig: Träna upp reaktionsförmågan. Rejält!
Fåren på Kreta har inte gått i Televinkens trafikskola, den saken är säker. De hoppar utan betänkligheter rakt ut på vägen, eller ännu hellre ställer sig i tät formation och blänger på bilen med en min som minner om de tuffa tjejerna i högstadiets rökruta. De trivs som allra bäst precis efter en skarp kurva, på ett backkrön eller på någon annan plats där de inte kan upptäckas på avstånd.

Men, fyrfota trafikhinder till trots hittade vi massor av underbara stränder längs med sydkusten.
Vilken är din egen favoritstrand på Kreta?