Sitter här på Starbucks i Playa del Carmen, Mexiko och läser om oroligheterna i Bangkok, Thailand.
När Sara och jag var på resa sist hamnade vi mitt i gulskjortornas ockupation av flygplatsen i Bangkok. Nu är det rödskjortornas tur att demonstrera, och den här gången har utgången blivit betydligt mer våldsam än i november/december.

Situationen i Thailand är minst sagt snårig, att försöka reda ut vem som står för vad och vad de olika grupperingarna egentligen vill är svårt.
När flygplatsen ockuperades den 24 november var det av rojalisterna i kungens gula färg, som kallar sig PDF, Peoples Democratic Front. Enligt deras syn på demokrati vore det bättre om kungen styrde landet och om fattiga inte hade rösträtt – de röstar ju så ofta fel..
Rödskjortorna som står för oroligheterna den här gången tillhör den motsatta fraktionen, de som stödjer den avsatte premiärministern Thaksin och som i sin tur säger sig stå för riktig demokrati, trots att han avsattes anklagad för valfusk..

Vem har rätt? Ingen aning.
Den här krisen har pågått mer eller mindre uttalat i ungefär tre års tid, även om vi svenska turister inte riktigt har märkt av det förrän i höstas, när många blev fast på flygplatsen i Bangkok eller fick sin semesterresa inställd.

Min kollega Wolfgang Hansson gör en bra analys när han skriver att de nuvarande oroligheterna  kan sluta i ett blodbad. Militären har redan gripit in och dödsfall har rapporterats.

Så kan det mycket väl bli. Och även man kan hoppas att det inte blir värre än det redan blivit så är det naivt att tro att den nuvarande politiska kollapsen ska kunna lösas snabbt och enkelt, det är alldeles för komplicerat och infekterat för det.
Det enda jag med säkerhet vet är att den person som skulle kunna få slut på oroligheterna och ena det nu oerhört splittrade landet är kung Bhumibol. Han är utan överdrift världens mest älskade monark, och har suttit på tronen i häpnadsväckande 63 år. Men han har varit väldigt tyst och inte direkt uttalat sig – trots uppmaningar från många håll.
Den 5 december 2008 firade kung Bhumibol sin 82-årsdag, samtidigt som vi var där och gjorde resereportage. Kungens födelsedag är en gigantisk högtid i Thailand, och den dagen avbröts demonstrationerna och flygplatsen i Bangkok öppnades igen. Att fortsätta bråka på kungens födelsedag var otänkbart för de gulklädda rojalisterna, något vi fick höra många gånger under de där oroliga dagarna som flygplatsen var stängd.
Alla hoppades att kungen i sitt årliga födelsedagstal skulle säga något som lugnade och instiftade hopp till sina splittrade landsmän. Men när han första gången någonsin ställde in talet och inte visade sig över huvud taget, ja då började i alla fall jag att ana oråd. Kungen hade halsproblem, meddelade hovet. Hur det egentligen står till med kungen vet vi inte, men nog är det konstigt att han inte varit synligare under den kris som nu råder. Är det kanske så att kungen är sjuk men att man väljer att dölja det av rädsla för att situationen ska bli ännu värre?

Än så länge avråder inte svenska UD från resor till Bangkok, utan uppmanar bara svenskar att hålla sig borta från folksamlingar.
Jag själv skulle nog undvika Bangkok helt och hållet den närmaste tiden. Låt oss hoppas på motsatsen, men jag har svårt att tro att den rådande konflikten kommer att lösas inom den närmaste tiden. Oavsett hur kung Bhumibol egentligen mår.