Tvåbarnsmamman fruktade för sitt liv och skrev ett brev med texten ”Om jag inte längre finns…” till sina anhöriga.
Bara några veckor senare dödades hon av sin ex-sambo – inför ögonen på deras två gemensamma barn.
– När han skärde henne kom blodet ut, säger den fyraåriga dottern i förhör.
Den 17 februari var mamman och flickorna på väg från lekparken till sitt skyddade boende på Lugna gatan i Malmö. Flickorna, fyra och sex år, berättar i polisförhör att de nästan var framme vid dörren när pappan kom springande mot dem.
– Jag hörde bara att pappa sprang för fort och sen blev jag orolig, säger fyraåringen.

”Kunde inte sluta gråta”

Därefter såg flickorna hur deras pappa högg mamman två gånger med kniv.

Den sexåriga flickan skrek hysteriskt, fyraåringen stod blickstilla.
I sin ficka hade den äldsta systern en mobiltelefon som hon hade fått av sin mamma ifall något skulle hända. I telefonen fanns numret till kontaktpersonen på kvinnojouren och flickornas mormor.
Hon slog båda numren. Det första var upptaget, men mormodern svarade.
– Det enda jag kunde säga var att gråta, för jag kunde inte sluta gråta, säger flickan.
Polis och åklagare misstänker att pappan hade planerat dådet, han hade lagt ner mycket tid och ansträngning för att avslöja var kvinnan levde gömd, enligt åtalet.
Själv säger han att han upptäckte dem av en slump någon dag tidigare. Han iakttog dem på lekplatsen och såg dem gå in i trapphuset. Han påstår att han bara ville skrämmas, men att situationen urartade när mamman och barnen började skrika.
– Jag känner bara sorg och hopplöshet. Jag inser att jag inte kommer ur situationen. Jag vill inte släppa mina barn ifrån mig, så jag sticker ner henne helt enkelt, säger han i förhör dagen efter knivattacken.
Bara några veckor tidigare hade kvinnan skrivit brev till sina närmast anhöriga. Kuvertet med texten ”Om jag inte längre finns…” hittade polisen i hennes skyddade boende:
”Hur ska det gå för oss? Lyckas vi att skapa ett nytt liv någon annanstans? Det är så kämpigt just nu. Jag älskar er så mycket! Mina barn, mina föräldrar. Ni betyder allt för mig. Jag vill bara leva ett harmoniskt liv. (…) Låt mina barn få ett lyckligt liv.”

Låtsades att det var en dröm

I början av december tog hon tjänstledigt från jobbet, eftersom hon av

rädsla för att bli upptäckt inte vågade gå dit längre. Hon ansökte även om ensam vårdnad av barnen. Mannen, som var dömd till ett års fängelse för att ha hållit henne olaga frihetsberövad, var då försatt på fri fot i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten.
Han ägnade dagarna åt att söka upp hennes familj, hon var rädd och kände sig utsatt.
Efter att mannen hade huggit sin ex-sambo med kniv inför barnen, satte han sig ner och bad om förlåtelse. När polisen kom till platsen skrek och grät den äldsta flickan.
Systrarna kördes till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, där de började prata med varandra:
– Tror du att mamma saknar mig? undrade den då treåriga flickan.
– Jag saknar i alla fall mamma, sa sexåringen.
– Jag vill inte prata om det. Jag hoppas att det bara är en dröm. Jag vill att det bara ska vara en dröm.
– Vi kan låtsas att det är en dröm.

Nekar till mord

Då visste de fortfarande inte att deras mamma var död.
När de skulle förhöras av polisen två månader senare var båda fåordiga. Då hade de ännu inte fått komma på samtal hos BUP – pappan vägrade tillåta det.
Mannen har erkänt dråp men nekar till mord. Åklagaren har även åtalat pappan för olaga hot av flickorna i samband med att han attackerade mamman. Det nekar han dock helt till.