Dödade Kvinnor

Aftonbladets pågående granskning av dödligt våld mot kvinnor i Sverige

Arkiv för kategori Granskning

- Sida 1 av 2

Vårt krav: Ta ansvar för de dödade kvinnornas barn

av Kerstin, Kristina
Aftonbladets reportrar Kristina Edblom och Kerstin Weigl har gjort den unika granskningen om barnen som blev kvar.

Under fyra dagar har vi berättat om barnen som blev kvar när mamma mördats.
Barn som sett pappa döda mamma.
Barn som har tvingats umgås med pappa i fängelset.
Barn som berättar om sveken, hur de glömts bort, nekats psykologhjälp, flyttats mellan familjehem.

Det handlar om 179 barn. De är inte enstaka offer, utan del av ett pågående samhällsproblem.
Samhället misslyckades att skydda de 201 kvinnor som under 2000-talet dödades av en man eller ex-man. Nu tvingas vi konstatera att samhället inte heller klarar sitt ansvar mot barnen som blev kvar.

Ingen har tidigare tagit reda på vilka barnen är, hur det har gått för dem och vad de behöver.
Vi är chockade över hur stora skillnaderna är i olika kommuner. Vilken hjälp barnen får är ett lotteri. Några får ingen alls. Det får aldrig igen ta sju år innan ett barn som sett mamma mördas får komma till en psykolog.
Inga barn ska behöva besöka pappa i fängelset mot sin vilja.

Det är orimligt att pappan som orsakat barnens lidande så ofta är vårdnadshavare. Han ska inte få bestämma vilken skola barnet ska gå i, om barnet ska få gå till psykolog, byta efternamn eller resa utomlands. Socialnämnden ska ”som regel” gå till domstol med vårdnadsfrågan men det har inte fungerat. I många kommuner görs det inte alls.

Vi är skyldiga de 201 dödade kvinnorna att ge alla deras barn bästa tänkbara omsorg. Bristerna måste åtgärdas, genast.
•Skärp lagen så att vårdnaden om barnen prövas direkt.
•Upprätta en nationell handlingsplan, med en checklista på vad barnen behöver.
•Varje barn behöver dessutom en egen långsiktig hjälpplan, så att de inte glöms bort. Barn som bevittnat mord ska inte behöva söka hjälp själva. Deras trauma är livslångt, många behöver stöd under lång tid.
• Gör barnen till brottsoffer, våldet är ett brott mot dem, och de ska kunna få högre skadestånd.
• Gör FN:s barnkonvention till svensk lag.

Svensk lag säger visserligen att ”barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut”. Vi kan inte säga att det efterlevs. Vi ser gång på gång att barn inte ens tillfrågas om vad de vill. För att vuxna inte vågar fråga? Det blir en beröringsskräck.
Det är hög tid att kunskapen om de här barnen ökar. Vi har under arbetet fått många frågor om barnen som blev kvar, och som ingen vet hur det gick för. Det har också antytts att ”det handlar om så få fall”.
Nu vet vi bättre. 179 barn är inte få, inga enstaka fall. De har alltför länge varit osynliga. Nu måste arbetet börja för att säkerställa att barnen som blir kvar får chansen att upprätta ett nytt liv, utan sin mamma.

Kategorier Granskning

4-åriga Lisas nya trauma – tvingades bort från mormor

av Kerstin, Kristina
Mormor och morfar med en bild på en nyfödd Lisa och hennes mamma.

Lisa såg elva månader gammal sin mamma mördas av pappa med 40 knivhugg. Hon fördes genast till mormor och morfar på hästgården.
Efter tre år flyttades hon utan förvarning till ett jourhem.
”Ett gränslöst övergrepp”, anser en av flera psykologer som protesterar mot socialtjänstens beslut.

De var som morföräldrar först självklara som vårdnadshavare. Lisa bodde i praktiken redan hos dem, eftersom hennes mamma levde under hot från Lisas pappa. Mormor såg henne födas.
– Sedan blev hon övergiven av alla hon älskar och som älskar henne, säger Lisas mormor. Hon har förlorat mamma två gånger, för det var mamma och pappa vi var.
I flera utredningar får mormor och morfar med beröm godkänt som familjehem. Det understryks att Lisa mår bra, anknytningen är stark, familjen är kärleksfull, ansvarsfull och öppen för kontakt med socialtjänst och barnpsykologer. I hemmet finns ytterligare fyra barn, de lever som syskon.

Utsattes för en kupp

Det är av ”yttersta vikt” att flickan inte flyttas, skriver förvaltningsdomstolen i en dom, som fastslår att morföräldrarna är Lisas främsta anknytningspunkt.
Tre år går, utan anmärkningar, Tills socialtjänstens nya utredare ändrar åsikt. En junidag ringde telefonen, det var från dagis. En fröken skulle sluta, kunde de komma med flickan för att fira av henne?
Det var en kupp. Istället fördes Lisa till ett jourhem, där hon fortfarande bor.
Hur fyraåriga Lisa påverkas av att oförberedd flytta från mormor och morfar vet vi inte. Socialtjänsten kontaktade ingen av de två psykologer som följt familjen.

Kan ha skadats allvarligt

Aftonbladet har läst handlingarna. I sak anmärks att huset är kallt, stökigt och att en av toaletterna saknar tvättfat. Familjen har skulder de betalar av på.
Socialtjänstens resonemang går ut på att hemmet inte är tillräckligt bra för Lisa, men att de naturligtvis är viktiga för flickan – som morföräldrar.
Hur Lisa mår vet ingen säkert. De två psykologerna varnar för att hon skadas allvarligt av uppbrottet.
”Genom myndigheternas försorg har nu rubricerade flicka utsatts för ytterligare trauma”, skriver en psykolog och barnpsykoterapeut, som gjort en orosanmälan om Lisa.
Psykologen som stöttat familjen sedan mordet 2009 beskriver den oförberedda flytten som ”…ett gränslöst övergrepp som får betecknas som grund för trauma.”.

”En lucka i lagen”

Som morföräldrar är de maktlösa. De är inte part i målet och kan inte överklaga omplaceringen.
Bara Lisas pappa kan få insyn, men han är i fängelse, dömd till livstids fängelse för mordet. Någon särskild vårdnadshavare är inte utsedd.
– Jag tycker det är en lucka i lagen att morföräldrar och farföräldrar inte har talan i ett sådant här speciellt fall där ett barn förlorat sin mamma i ett mord, säger Michael Fischbein familjerättsadvokat på Juristhuset, som familjen anlitat.
– Under tjugo år har jag aldrig sett något liknande. Familjen har ju redan bedömts lämpliga, det har prövats i domstol.

Börjat fråga om mamma

Lisa har nu fyllt fyra år. Familjen tror att hon bär minnesbilder från mordet 2009, men som hon inte kan uttrycka i ord. ”Mamma rullar”, brukade hon säga och visa liggande på golvet.
Hon har börjat fråga hur mamma dog. Det har varit svårt att svara, men mormor och morfar har rådgjort med psykologer. De har berättat att mamma ”skadades jättemycket”, att det fanns en kniv och ”en kille”.
Hur Lisa kan påverkas av att skiljas från familjens andra barn berörs inte heller det i socialtjänstens utredning.
Lisa träffar familjen två timmar var 14:e dag och under övervakning. Mormor och morfar har förbjudits nämna för Lisa att de vill ha hem henne.
Samtidigt får de rådet av barnpsykologerna att inte dölja sin längtan – Lisa får inte tro att hon övergivits.
– Familjen är inte hel längre, säger Lisas mormor. Allt kretsar kring att hon ska komma hem igen.
Fotnot. Lisa heter egentligen något annat.

FAKTA:

Fallet Lisa visar hur skör barnens rättsliga ställning kan bli, när pappa har dödat mamma.
Hon är inte ensam.
I Lisas fall har socialtjänsten ansvaret för Lisa och fattar alla beslut som rör henne. Pappan har vårdnaden men förvaltningsrätten har beslutat om LVU, omhändertagande enligt lagen om vård av unga.
Bara pappan – den dömde mördaren – har rätt att överklaga beslutet om LVU. Ingen utomstående har inblick. Ingen kan överklaga vad socialtjänsten bestämmer om Lisas boende och omvårdnad.
Det finns ingen särskild vårdnadshavare och släkten kan inte klaga. Inte heller familjehemsföräldrar har någon sådan rätt.
– Socialtjänsten ser sig som barnens advokater, men om det brister finns det ingen annan som kan ifrågasätta, ingen har de befogenheterna. De här barnens föräldralöshet blir så påtaglig i det läget, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda barnen.
Vi ser liknande exempel.
En liten pojke bodde först växelvis hos sina mor- och farföräldrar efter att pappan dödat mamma. Socialtjänsten bestämde att pojken skulle placeras i ett utomstående familjehem, för pojken innebar det att han flyttade från orten där hans äldre syskon bor.
– Det första halvåret fick vi inte träffa honom alls, han skulle acklimatiseras, sa de. Det kändes inte bra att klippa banden helt, han har ju vuxit upp med oss, säger mormor.
Efter tre år i fosterhemmet slog en läkare larm om vanvård och pojken bor nu hos sina morföräldrar igen.

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Hjälpen till drabbade barnen: Ett lotteri

av Kerstin, Kristina

Nästan alla barn som förlorat mamma i ett mord får psykiska problem.
Men vilken hjälp de får är ett lotteri.
Några får ingen alls.

Aftonbladets granskning av hur det har gått för 54 barn vars mamma dödades av pappa visar att minst 41 av dem har haft allvarliga psykiska besvär efter mordet, en del är för små för att det ska gå att svara på.
Mer än vart tredje barn var hemma när mamma dödades, de bär ohyggliga minnen. För de allra flesta handlar det om ett livslångt trauma.
Ändå kommer hjälpen ofta sent, eller inte alls.

Johan, 17, erbjöds ingen psykologhjälp.

• Johan, 17, erbjöds ingen psykologhjälp första året efter att pappa mördat mamma. Hans farföräldrar fick inget stöd i att ta hand om de fyra syskonen i bostaden om två rum och kök.
• En fyraårig pojke som hörde mamma dödas mådde mycket dåligt, familjehemmet bad förgäves om hjälp hos barnpsykiatrin. Nästan två år senare hittade familjehemsmamman en traumaexpert.
– Stödet blir godtyckligt, säger Moa Mannheimer, verksamhetschef vid BUP Grinden i Stockholm, som möter barn med svåra upplevelser.

Får ofta allvarliga problem

Intervjuer med barnen eller deras vårdnadshavare visar att barnens trauman är svåra. Vuxna släktingar orkar inte alltid se deras behov. Från myndigheter finns en beröringsskräck, barnen blir inte själva tillfrågade.
Granskningen visar att många av barnen har allvarliga problem med långvarig psykisk sjukdom, kriminalitet och avbruten skolgång. Forskning visar att barn som placeras i fosterhem är kraftigt överrepresenterade när det gäller missbruk, psykisk sjukdom, självmordsrisk, dåliga skolresultat och kriminalitet.
– Det är ett underbetyg till socialtjänsten som har ansvaret för de här barnen, säger Bo Vinnerljung, professor i socialt arbete.

Tvingas flytta flera gånger

Aftonbladets granskning avslöjar också allvarliga svek mot barnens grundläggande rättigheter till ett tryggt hem.

En pojke har flyttat sju gånger på 1,5 år sedan pappan mördade hans mamma.

• Vart femte barn i undersökningen har tvingats flytta flera gånger.
• En nioårig pojke bor fortfarande i jourfamilj för att socialtjänsten misslyckats med att hitta en permanent placering. Det har gått ett och ett halvt år sedan hans pappa greps för mordet, men pojken har redan flyttat åtskilliga gånger.
• Vart fjärde barn har tvingast flytta ifrån ett syskon. Halvsyskon som bodde tillsammans innan mamman dödades kan sällan bo kvar tillsammans. Det är förståeligt att de många gånger måste bo på varsitt håll. Men konsekvenserna för barnen är inte mindre allvarliga för det.

”Blir inte naturligt”

En 13-årig pojke har växt upp tillsammans med sina halvbröder. När deras mamma mördades flyttades småsyskonen till ett skyddat boende. Inte ens den närmaste familjen får veta var de bor eftersom pojkarna utsatts för hot från sin pappa.
– Han saknar sina bröder och det är tufft för pojkarna också även om de har det bra. Vi får träffas på neutral ort under några timmar, det blir inte naturligt, säger pojkarnas mormor.
Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Syskonen tvingades isär efter mordet på mamma

av Kerstin, Kristina

”Barnens bästa.”
Soheil, 20, fnyser åt socialtjänstens ledord.
– De har aldrig lyssnat på mig och min syster.

Dagen innan hade familjen firat Soheils 13-årsdag. Han fick tårta och presenter. Pappa höll sig lugn.
Från skolmatsalen såg han helikoptern som cirkulerade över deras hus, polisbilar överallt, avspärrningsband.
Han sattes i en polisbil som körde därifrån. Flera timmar senare berättade någon att mamma var död – skjuten med nio skott utanför sin lägenhet.

”Soc brydde sig inte”

Soheil känner sig helt övergiven av socialtjänsten.

Första natten sov de hos lillasyster Taras dagisfröken, dagen därpå fördes de till en jourfamilj. Där blev de kvar i många månader, minst ett och ett halvt år, minns Soheil.
Paret de kom till var stöttande och snälla, men godkändes inte av socialtjänsten. De ansågs vara för gamla för att ta hand om Tara.
– Vi fick aldrig något riktigt svar på varför de här stackars barnen inte fick vara kvar hos oss, säger jourpappan.
I stället placerades barnen i en ny familj.
– Det fanns ingen kärlek i den familjen. Vi trivdes inte. Jag minns att soc kom för att checka av, men de brydde sig inte, säger Soheil.

Systern stannade i Iran

Han rymde, övertygad om att Tara skull få komma efter. Men de kommande åren flyttade syskonen mellan olika familjehem, splittrades gång på gång. Den första jourfamiljen har hela tiden funnits kvar som ett stöd.
Soheil återvände dit. När Tara kom och hälsade på sin storebror märkte familjen att hon mådde dåligt.
– Socialen lyssnade varken på oss eller på Soheil och Tara. De betraktade det som gnäll från vår sida, men det var inte gnäll, det var ett larm om att situationen var allvarlig, säger jourpappan.
Tara var rädd och vågade inte säga ifrån.
Påsken 2009 åkte Soheil och Tara till Iran tillsammans med flickans familjehem. När det var dags att åka hem vägrade hon att följa med tillbaka.
Hon blev kvar hos mammans släkt i Iran.

”Är en katastrof”

Det har snart gått fyra år och Soheils syster är fortfarande fast i landet. Då ville hon bort från familjehemmet, nu är hon tolv år och vill hem.
Hon mår dåligt och saknar den enda hon har kvar – sin storebror. Men hittills har alla försök att få hem Tara misslyckats och känslan är att ingen riktigt orkat bry sig.
Klas Weidstam är särskilt förordnad vårdnadshavare åt flickan:
– Polisen har två gånger lagt ner utredningarna eftersom det inte har begåtts något brott. Socialtjänsten har meddelat att fallet är avslutat för deras del. Eftersom hon har dubbelt medborgarskap har jag inga befogenheter i Iran, förklarar han.
Även han är arg och besviken på socialtjänsten.
– Det är en katastrof. Socialtjänsten har varit utomordentligt klen och svag och bäddat för det här. Det verkar som att de tyckt att det varit skönt att bli av med problemet Tara, säger Klas Weidstam.

”Jag vet inte vad barndom är”

Soheil fortsätter att kämpa för att hans syster ska komma hem. Han har hjälp av jourfamiljen och syskonens psykologer från Rädda barnen som de fick kontakt med i ett tidigt skede när inte landstinget kunde erbjuda hjälp.
– Det är en människa som har försvunnit som de inte bryr sig om. Det är som att hon inte finns, allt har lagts ner, säger Soheil.
Det har gått över sju år sedan hans mamma mördades och livet slogs i spillror.
– Jag vet inte vad barndom är. Den togs ifrån mig av min pappa och av socialen och en massa grejer, den togs ifrån mig och min syster.
Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Mördade mamman – och fortsätter styra barnens liv

av Kerstin, Kristina
En pojke tvingades regelbundet sova över hos pappa i fängelset. Samma pappa som mördat hans mamma.

De har dödat sina barns mamma, men kan styra deras liv från fängelset.
Fyra av tio barn i Aftonbladets granskning har fortfarande pappa som vårdnadshavare.
Problem kopplade till vårdnaden är vanliga.

Sju av tio barn vars mamma dödades av en man eller exman under 2000-talet förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom gärningsmannen var deras pappa. 21 av 54 minderåriga barn har fortfarande pappa som vårdnadshavare.
Aftonbladets granskning av hur det gått för barnen till de dödade kvinnorna visar gång på gång hur pappan använt sig av möjligheten att påverka barnens liv från fängelset.
• En flicka har inte fått åka utomlands med familjen på fyra år eftersom pappan vägrar skriva på passansökan.
• Två systrar som såg sin mamma knivhuggas till döds av pappa fick till en början inte träffa psykolog på BUP. Pappan sa nej.
• En pappa kunde under sex år försvåra barnens liv, och lyckades gång på gång lura Försäkringskassan att skicka döttrarnas barnbidrag till farmor i stället för till familjehemmet.

Kommuner dåligt insatta

Flera barn har tvingats träffa eller ha kontakt med sin pappa – för att de inte vågat säga ifrån. De barnpsykologer vi talat med är mycket kritiska.

Åsa Landberg, psykolog.

– Det ska inte vara så att barnen måste protestera, det ska vara ett aktivt val om de alls vill ha kontakt med sin pappa, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda barnen.
Bara socialtjänsten kan väcka frågan om vårdnaden. I Socialstyrelsens handbok ”Om barnet behöver ny vårdnadshavare” från 2006 står uttryckligen:
”Om en förälder har dödat eller försökt döda den andra föräldern, bör socialnämnden normalt väcka talan om överflyttning av vårdnaden.”
Även Brottsoffermyndigheten och Barnombudsmannen tycker att vårdnadsfrågan ska prövas direkt.
Men kommunerna följer långt ifrån alltid Socialstyrelsens uppmaning, många känner inte ens till den. Aftonbladets granskning visar att förvirringen är stor.

Beslut kan dröja flera år

Hur det blir för barnen beror på vem som handlägger frågan på socialtjänsten.
• En mormor har fått beskedet från socialtjänsten att ”det inte går att frånta pappan vårdnaden”. En annan att det är ”i princip omöjligt”. Detta är inte sant.
• Flera familjehem har avråtts från att ta över vårdnaden eftersom de då kan behöva tvista om umgänge med pappan.
• Andra kan inte ens förstå varför vi ställer frågan: ”Det är ju självklart att vårdnaden prövas direkt.”
Bristen på tydliga riktlinjer går ut över barnets bästa. I många fall har det dröjt flera år innan frågan är avgjord.

Pojke tvingades sova över i fängelset

En pojke väntade sju år innan vårdnaden togs ifrån pappan i tingsrätten. Han var bara två år när pappan bröt sig in i lägenheten och misshandlade mamman till döds.
Under många års tid besökte pojken regelbundet sin pappa i fängelset. Oftast sov han och fostermamman över på anstalten.
Pojken vågade aldrig berätta hur rädd han var.
När en ny handläggare tog över fallet på socialtjänsten ifrågasatte hon besöken och pappan som vårdnadshavare.
Pojken hade hunnit bli elva år när umgänget upphörde förra året. Då hade han för första gången talat med en psykolog som konstaterade att han har kraftfulla symptom på att vara traumatiserad, bär på ett stort lidande och plågas av tankar dag och natt.

Sexårig flicka tvingad att träffa morddömd pappa

Men det är inte bara när pappa är vårdnadshavare som barn kan tvingas till umgänge med sin pappa.
En sexårig flicka upplever det just nu. Flickan var bara ett spädbarn när mamman mördades och pappan dömdes till vård.
Hennes vårdnadshavare, familjehemmet, socialtjänstens utredare och flickans psykolog tyckte inte att flickan skulle träffa sin pappa innan hon kunde uttrycka sin önskan själv. Men hovrätten dömde till umgänge. En utomstående specialist i psykiatri hade åsikten att flickan bör få chansen att lära känna sin pappa.
Ju äldre flickan blivit desto mer har hon protesterat.
– Hon säger att hon inte vill träffa honom, om han skickar kort vill hon inte ha det, då slänger hon det. Hon vet vad han har gjort, han har berättat det, säger fostermamman.

FAKTA/Aftonbladets granskning:
Aftonbladet har specialgranskat hur det gått för 54 minderåriga barn vars mamma dödats av pappa.
• 21 barn har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare.
• 12 barn har en släkting som vårdnadshavare.
• För 7 barn har vårdnaden gått över till en fosterförälder.
• 14 barn har fått en utomstående särskilt utsedd vårdnadshavare, det är ett uppdrag som liknar den gode mannens eller förmyndarens.
• I mer än vart tredje fall har det förekommit problem som är kopplade till vem som har vårdnaden om barnet, det kan handla om svårigheter att skaffa pass, hämta ut medicin, få vård eller umgänge med pappan.
• Nästan vart tredje barn har någon form av kontakt med sin pappa i dag, oftast är den mycket begränsad.
• Fyra av tio barn har uttryckligen sagt att de inte vill ha någon kontakt med pappan, för de mindre barnen har frågan inte varit aktuell ännu.

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Lina berättade för alla: ”Pappa dödade mamma”

av Kerstin, Kristina

http://www.aftonbladet.se/webbtv/intern/article15935397.ab

Lina, 15, vet inte riktigt vem hon ska sakna – hon minns inte mycket av mamma.
Men dagen då hon knivmördades kan hon återge i detalj.
I många år hade Lina kontakt med pappan från fängelset – sen sa psykologen ifrån.

I en låda har Linas fostermamma samlat allt som rör hennes uppväxt. Här finns tidningsklipp från tiden för mordet, oroliga lappar från dagis, teckningar och tjocka buntar med brev från Linas pappa.
De påminner mer om kärleksbrev än brev från en pappa till sin lilla dotter. Bland breven finns teckningar som pappan har ritat; av mamma på ett moln i himlen, lyckligt leende, eller av sig själv likt en Jesusfigur med Lina i sin famn.
”Du förlåter väl pappa, du förlåter väl pappa?” upprepade han så länge de hade telefonkontakt.
– Jag fattade ingenting, säger Lina. Han är sjuk i huvudet.
Hon minns hans konstiga frågor om hennes utveckling över telefonlinjen, frågor som man inte ställer till ett litet barn. Och hon minns hur han skyllde ifrån sig: ”Jag gjorde det för vår skull, Lina, hon ville ta dig ifrån mig.”

Chockade sin omgivning

Lina var bara ett litet barn men bar på minnen av våld och hot: mamma som låste in sig och grät, pappa som brusade upp.
Hon skulle snart fylla fyra år när pappan sökte upp dem i deras nya stad. Han följde efter dem en vintermorgon och väntade utanför dagiset där

Lina, 15, förlorade sin mamma när hon var tre år.

Linas mamma lämnat sin dotter.
Lina minns hur det mörknade utomhus, att alla barnen hade gått hem och att fröken bjöd på mariekex. Så många hon ville. Mamma kommer inte och hämtar dig i dag, svarade fröken på Linas frågor.
En stor bil körde in på uppfarten, en man och en kvinna klev ur:
– Hej, vi är dina nya föräldrar.
Som barn chockade Lina sin omgivning, berättade för alla: ”min pappa har dödat min mamma”. Alla grannar visste, kompisarna på dagis och i skolan hade hört hennes berättelse. Hon kunde gå fram till främmande människor i mataffären och berätta.
– Jag fattade ju inte, säger Lina.

Började se syner

När Lina gick på mellanstadiet började hon förstå vad det innebar att pappa mördat mamma.

Hon säger ofta det när hon pratar om mammans död.
Sju år gammal frågade hon sin pappa, inte varför, utan hur. Han svarade kallt och precist, berättade hur han väntat ut mamman utanför dagiset och huggit henne med kniven han hade med sig.
När de lagt på luren kom tårarna.
Det dröjde flera år innan Lina förstod vad det innebar att pappa mördat mamma. Hon gick på mellanstadiet och försökte övertyga klasskamraterna att hon bara snackat skit om hur mamma dog, att hon egentligen dött i en olycka. Lina började se syner, höra röster, vågade inte vara ensam.
Så är det fortfarande. Hon är femton år och kan inte somna om inte tv:n står på. Oftast sover hon inne hos sin syster, hon vill aldrig vara ensam.

Fråntogs vårdnaden – efter fem år

När Linas värld rasade slog BUP larm. Samtalen med pappan i fängelset stoppades, de var uppenbart olämpliga för en traumatiserad flicka.
I dag har Lina ingen kontakt alls med pappan i fängelset, det händer att han skickar något brev, men de blir allt färre.
Efter den första tiden i jourhemmet kom Lina till fosterhemmet som blivit hennes riktiga familj. Om inte socialtjänsten hade avrått dem hade de gärna blivit vårdnadshavare, men risken för en umgängestvist med pappan var för stor. I stället är det en utomstående person som har den formella vårdnaden.
Pappan opponerade sig in i det längsta.
Fem år efter mordet fråntogs han vårdnaden. Det är något som Lina funderar mycket över.
– Hur kan man få vara vårdnadshavare när man har gjort något sådant? Det blir helt stört: ”vänta lite, jag ska bara åka till fängelset och få pappas underskrift”.

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Sakina, 19, i TV4

av Kerstin, Kristina

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article16016350.ab

Se Sakina, 19, berätta om livet efter mordet på mamma  i TV4:s Nyhetsmorgon från 3 januari.
Aftonbladets reportrar Kristina Edblom och Kerstin Weigl var också där, om varför de gör granskningen av barnen som blev kvar.

Kategorier Granskning

Alexandra, 3, såg sin mamma bli mördad

av Kerstin, Kristina

http://www.aftonbladet.se/webbtv/intern/article15935342.ab

Mer än vart tredje barn var hemma när mamma dödades. De är i lagens mening inte brottsoffer.
Men de var där. De såg, de hörde.
Alexandra hade inte fyllt fyra år när mamma dödades hemma i köket av sin pojkvän. Hon och hennes lillebror försökte förhindra mordet.

”Han slog mamma med en hammare i huvudet. Först förstod jag inte att det var farligt, jag var ju bara tre år. Men sen började jag tänka att mamma skriker ju, och då måste det ju göra ont.
Fast först stängde han in oss i mitt rum. Mamma höll på att steka pannkaka och vi höll på att måla, fast inte så mycket på papper utan på köksbordet för min bror var bara ett år och förstod inte att han skulle måla på pappret.
Då bar han in oss i mitt rum. Då försökte jag gå ut och se vad han gjorde men då bärde han tillbaka oss hela tiden.
Då märkte jag att om vi går dit så slutar han att slå på henne. Så då tänkte vi att om vi går dit hela tiden så hinner han inte döda mamma. Först så går min bror dit och sen går jag.
Fast det funkade inte.

Alexandra såg sin mamma mördas när hon var tre år gammal.

För sen när vi hade gjort det hundra gånger eller två hundra, jättemånga kan man säga, då började han banka på mamma men han bankade mest i golvet. Så då hörde grannarna. Och då trodde de att vi förstörde nåt eller hade gjort illa oss. Så de ringde brandkåren om vi hade rört tändstickorna och ambulans om vi gjort illa oss och polis om något hänt med mamma.
Då var det så att polisen och brandkåren och ambulansen ställde sig bakom huset och då blev vi rädda och gömde oss under täcket.
Så kom polisen och jag vet inte om de hade nycklar? Dörren var öppen kanske. Då kom de in och letade efter oss för de visste att det fanns två barn. Sedan fick vi åka till polisstation tror jag det heter, och de var jättemånga och jag kunde inte prata så bra. Jag var ju bara tre år. Egentligen ville jag säga: Jag såg att han slog mammas med en hammare. Men vissa bokstäver och ljud kunde jag inte!
Så fick vi något att äta fast jag kommer inte ihåg vad det var. Sedan ringde de pappa som fick hämta oss.
Jag drömde att jag låg i ett vitt rum med vitt täcke och vita kuddar och i drömmen vaknade jag och mamma stod där och det var jättekul. Och så var det nån annan kompis hon hittat i himlen till exempel morfars pappa och pappas pappa.
Mamma var väldigt snäll och kunde många språk.
Jag brukar säga att mamma är i himlen. Vad då, säger de, är hon pilot eller är hon astronaut? Då säger jag att hon är en ängel.
Så funderar jag på att eftersom det är biljorder som har dött, borde det inte vara trångt i himlen då? Snart måste väl några döda människor vara nere på jorden som änglar eftersom de inte får plats däruppe.
Men de som varit där väldigt länge kanske blir människor igen om det gått trehundra år eller femhundra år.
Det jag undrar är: vart är hon egentligen nu? Vad gör hon? Hur känns det? Känns det ens nåt? Är det som att sova, skönt. Eller vara vaken fast man vill sova, så där jobbigt?
Mormor säger att det känns ingenting. Hur menar hon? Känns ingenting? Det känns ju hela tiden någonting.”

Alexandra bor hos sin pappa. Hon drömmer mardrömmar och är mycket rädd för att pappa ska försvinna. Därför har hon börjat behandling för traumat. Alexandras mamma ville avsluta förhållandet med en pojkvän och dödades med 24 slag i huvudet med yxa. Pojkvännen dömdes till livstids fängelse för mord.

 

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Deras mammor dödades – här är barnens historier

av Kerstin, Kristina

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15982565.ab

179 barn förlorade sin mamma i ett mord under 2000-talet – oftast var mördaren deras egen pappa.
Ingen har tidigare tagit reda på hur det gick för barnen.
Nu kan Aftonbladet avslöja samhällets svek.

Aftonbladets pågående granskning av kvinnomorden i Sverige har visat att minst 201 kvinnor dödats av sin man eller ex-man sedan år 2000.
De allra flesta hade vädjat om hjälp, i mer än vart annat fall fanns allvarliga varningssignaler. Ändå dödades de.

33 barn såg mordet

Den här hösten har vi granskat hur samhällets misslyckande att rädda kvinnorna drabbat deras barn.
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.
Med hjälp av uppgifter från offentliga register, domar och utredningar, samt intervjuer med barnen eller deras vårdnadshavare har vi kartlagt hur det gått för barnen.
Resultatet är skrämmande.

Pappan fortsätter styra barnens liv

Det finns ingen handlingsplan, ingen samlad kunskap. Gång på gång blir myndigheters bristande insikt om vad barnen behöver uppenbara. En specialgranskning av 54 i dag minderåriga barn vars mamma dödats av pappa avslöjar att problem kring vårdnadsfrågan är vanliga.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen visar flera exempel på hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.

Känner sig svikna av samhället

Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.

 

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.

Kategorier Granskning

Myndigheterna vill inte längre skydda Lena

av Kerstin Weigl
När Lena togs in efter överfallet satt kniven kvar i vänstra ansiktshalvan där den fastnat i käkbenet.

Bilden på Lena togs på sjukhus för 18 år sedan efter ex-mannens mordförsök. Sedan dess har hon levt på hemlig adress, med så kallad kvarskrivning.
Nu vill skattemyndigheten ta bort skyddet.
– Min ex-man har svurit på att döda mig, säger Lena som känner tryggheten raseras.
I ett försök att vädja till tjänstemännen har hon nu skickat bilden på sig själv, tagen en morgon 1994. Hela knivbladet var indrivet i ansiktet, men hade fastnat i käkbenet. Hon hade ett tio stick i bröstkorg och huvud.
Lena hade varit på väg till dagis för att lämna sonen. Pojken satt i barnsadel på cykeln. Han såg, och minns. Även han har levt med skyddad adress och personuppgifter.
Lena var en av de första som beviljades kvarskrivning, då sådan infördes. Den är ett skydd för en hotad person som flyttat till en annan hemlig adress. Posten går i stället till skattemyndigheten. Bara några få tjänstemän har tillgång till den nya hemliga adressen.
Flera gånger har Lenas ex-man ändå hittat henne. Han har ringt till sonens mobiltelefon, med hemligt nummer. Hur han lyckats vet ingen. Efter varje incident har Lena flyttat igen. Sammanlagt 19 gånger.
– Psykologer har sagt mig att han är den farligaste sorten, de som aldrig ger upp, säger Lena.
Skyddet för Lena har förlängts vartannat år. Fram till nu. Lena fick ett brev om att Skatteverket överväger att ta bort kvarskrivningen och även den såkallade sekretessmarkeringen i folkbokföringen.
– Min ex-man hittar mig direkt, han har ju mitt personnummer.
Carolina da Costa på Skatteverket förklarar att grundlagen om offentlighet är stark. Medborgare ska inte gömma sig. Det måste finnas ”allvarligt, konkret hot” för att förlänga en kvarskrivning.
– En persons rädsla räcker inte, säger hon. Hotbilden måste styrkas.

Lena förstår inte hur det ska gå till. Skyddet har fungerat, därför har hoten inte blivit konkreta.
Då och då, senast för tre år sedan, har hon nåtts av andrahandsuppgifter om vad han vill: att han ska jaga henne, avliva henne. De uppgifterna räcker inte.
– Jag kan bara be dem ta del av kunskap om hur personer med hans läggning fungerar, säger Lena. Och ta hänsyn till den grymhet han visat, genom att försöka döda mig inför vårt barn.

Kategorier Granskning

”Jag har dödat min tjej”

av Kristina Edblom
Den tvåårige sonen låg och sov när pappan knivdödade hans mamma.

Den 44-årige mannen var arg på sin före detta fru, han kände sig förolämpad och kränkt, säger han.
Han hämtade en kniv i köket och högg henne i bröstet.
– Jag har dödat henne med kniv, sa han till larmoperatören.

I dag åtalades mannen av Nacka tingsrätt misstänkt för mord på sin exfru den 28 juli. Trots att paret hade separerat bodde de tillsammans med de fyra barnen.

Familjen hade grillat på gården och de tre äldsta barnen var ute och lekte efter maten. Den tvåårige pojken låg och sov.

Den 39-åriga mamman låg och vilade i soffan när han kom in till henne. Han säger att de började bråka och att han hämtade en kniv i köket. Efteråt ringde han larmnumret 112.

”Jag har dödat henne”

– Jag har dödat min tjej, säger han på inspelningen.

– Vi har bråkat och hon ligger här nu.

– På vilket sätt har du dödat henne? frågar operatören.

– Jag har dödat henne med kniv.

Medan mannen pratade med larmoperatören vaknade den lille pojken.

– Hej, kom, kom här, hörs han säga till sonen.

När polisen kom till huset stod pappan med sin son i famnen utanför lägenheten. Pojken togs om hand och pappan greps.

Efteråt fördes mannen till arresten på Nacka polisstation. Gång på gång kallade han till sig vakten.

– Jag ville döda henne, upprepade han för vakten.

La kudde över ansiktet

Han berättade att han var förbannad på sin före detta fru. Han sa att de hade haft problem i flera år. Hon förolämpade honom och han hade den här kvällen bestämt sig för att fråga henne varför. Enligt honom började de bråka.

Han blev galen, gick in i köket och hämtade en stor kniv, gick tillbaka till

Barnen berättar i förhör att de saknar sin mamma.

vardagsrummet och stack henne i bröstet. Efter första hugget sa hon förlåt, berättade han för arrestvakten. Hon började skrika och han fortsatte hugga.

I polisförhör har han berättat att han la en kudde över ansiktet för att pojken inte skulle höra hennes skrik.

Senare har mannen sagt att det inte var planerat, att det inte var meningen att hon skulle dö. Han har erkänt själva gärningen men tycker inte att det handlar om mord.

– Jag tappade all kontroll, säger han i förhör.

Mannen är tidigare dömd för misshandel av fyrabarnsmamman som arbetade som vårdbiträde. Enligt hennes mamma och syster var hon rädd för sin exman.

Saknar sin mamma

De två äldsta döttrarna, 12 och 15 år, berättar i förhör med polisen att föräldrarna bråkade en del men att det var länge sen de såg pappan slå deras mamma.

Den tolvåriga flickan gråter under förhöret.

– Jag saknar henne, säger hon.

Målsägandebiträdet Mari Schaub berättar att barnen har tagits om hand på bästa sätt.

– De som finns runt omkring dem har gjort allt för att de ska må så bra som möjligt i denna svåra situation, säger hon.

Mannens advokat säger att hans klient hållit fast vid sin version av händelsen under hela utredningen.

Kategorier Artikel, Granskning

Knivdödade mamman – åtalas för mord

av Kristina Edblom
Paret var skilda med bodde tillsammans i Tyresö.

Den 39-åriga mamman dödades med flera knivstick medan ett av de fyra barnen låg och sov i lägenheten.
I dag åtalades hennes ex-man misstänkt för mord.
Han har erkänt gärningen men inte mord
.

Den 44-åriga mannen ringde själv SOS Alarm på kvällen den 28 juli i somras. Samtalet är ett av åklagarens bevis mot mannen när han nu åtalas misstänkt för mord vid Nacka tingsrätt.

– Han säger att det har varit en diskussion, han har känt sig kränkt av henne och tappat kontrollen, säger åklagaren Jesper Paulander.

Bar ut barnet

Ett av barnen låg och sov när mamman dödades i deras lägenhet. Pappan bar ut barnet till polisen, syskonen var ute och lekte på gården.

Som Aftonbladet tidigare har berättat var paret skilda sedan några år, men just nu bodde de tillsammans med barnen.

Mannen är tidigare dömd för misshandel av kvinnan.

44-åringen har erkänt att han knivdödade mamman till hans barn.

– Det finns uppgifter från hennes familj om att hon har varit rädd, säger Jesper Paulander.

Mannen har i förhör erkänt att han stack med kniv, men han har nekat till rubriceringen mord. Kort efter att han greps gjorde han vissa uttalanden till en vakt på arresten som också ska höras under den kommande rättegången.

– Det är för att visa att han haft avsikt att döda henne. Dessa uttalanden tillsammans med det grova våldet gör att jag ser det här som mord, säger Paulander.

Var rädd

Målsägandebiträdet Mari Schaub berättar att barnen har tagits om hand på bästa sätt.

– De som finns runt omkring dem har gjort allt för att de ska må så bra som möjligt i denna svåra situation, säger hon.

De två äldsta barnen har hörts av polisen.


Kategorier Artikel, Granskning

Vädjade om hjälp – ändå dödades de

av Kerstin Weigl
Den 30 juli i år dödades en 52-årig kvinna i Malmö. Grannar har tidigare hört att det varit bråk i lägenheten. FOTO: Krister Hansson.

Nu är de 201. Efter en svart sommar ser vi hur samhället fortsätter misslyckas med att skydda hotade kvinnor.
De bad om hjälp, de polisanmälde brotten, det fanns kontaktförbud.
Ändå dödades de.

Nästan alla kvinnor som dödats i år hade lämnat eller försökt lämna mannen som tog deras liv. Då är risken som störst, det vet vi sedan tidigare, och den kunskapen ska finnas även hos polis, socialtjänst och i vården.
Ändå stiger dödstalen stadigt. För tre år sedan avslöjade vi att 153 kvinnor dödats av en man eller ex-man under 2000-talet. Vid årsskiftet var siffran 189.
Och nu: minst 201.

Skulle bli bäst på skydd

Länge har det talats om utbildning, riskbedömningar – och samordning.
Men vad blev det?
Med vanmakt ser vi Malmö, där fyra av kvinnomorden ägde rum. Just Malmö skulle bli bäst på att skydda utsatta kvinnor och deras barn. På regeringens uppdrag utformades ”Projekt Karin”, och modellen med samordning av myndigheter ska spridas över Sverige.
Men ingen av de fyra Malmökvinnorna hade fångats upp av ”Projekt Karin” – trots att det fanns allvarliga signaler om att de var i fara.
Kvinnor som dödshotas ska ha den bästa hjälp som finns att tillgå. Det handlar om att se varningssignaler, och att reagera på dem. Men skyddsnätet har glipor.

• Tvåbarnsmamman som i februari knivmördades på öppen gata inför sina barn var gömd med hjälp av en kvinnojour i Malmö men skriven i Vellinge. Polisutredningen låg i Trelleborg.
• Ytterligare en kvinna i Malmö hade kontaktförbud för sin före detta sambo. Även hon hade polisanmält hot och trakasserier. Brottet hamnade aldrig på specialistgruppens bord, kontaktförbudet hanterades av närpolisen.
• I slutet av juli dödades ytterligare två kvinnor: båda hade haft kontakt med socialtjänstens kriscentrum i Malmö, en av dem hade även sökt hjälp hos en kvinnojour. Ingen polisanmälan gjordes och därför ingen hot- och riskbedömning.

Varför hade ingen av dessa kvinnor fått hjälp av dem som har den bästa kunskapen och bäst resurser att skydda dem?
Och varför gör inte domstolarna mer?
Vi är skakade över att tingsrätten i Malmö släppte en man på fri fot i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten. Man såg en tidigare ostraffad artig man utan missbruk. Hade de känt till något om riskbedömning hade de känt igen de flesta av de farligaste riskfaktorerna: självmordshot, vårdnadstvist, depression, fixering, svartsjuka.
Tre månader efter frigivningen mördade han sin exsambo på gatan, inför deras två små döttrar.
Flera av de senaste morden utreds fortfarande. Exakt vilket ansvar samhället har vet vi först när polisutredningarna är avslutade och domarna har fallit.

Ska hitta systemfel

Från och med i år ska dessutom Socialstyrelsens särskilda ”haverikommission” granska kvinnomorden för att leta efter systemfel. Här vilar ett tungt ansvar på åklagarna som ska rapportera för myndigheten om morden och dråpen som ska granskas.
Åtminstone fallet Ellinor Galerius är sedan två månader färdigt för granskning – men arbetet är inte påbörjat och domen har inte skickats in. Det är inte heller klart vilka som ska göra jobbet.
Vad väntar ni på?

Kerstin Weigl
Kristina Edblom

LÄS MER:

Om de senaste tolv fallen.

Om alla 201 kvinnor som dödats av en man eller exman under 2000-talet.

 

Kategorier Artikel, Granskning

Nu är de 201 – Lotta, 25, dödades när hon gjorde slut

av Kerstin Weigl
Lotta Andersson, 25, dödades av sin sambo dagen innan hon skulle flytta till en egen lägenhet. FOTO: Privat.

För tre år sedan var de 153. Sedan dess har vi fortsatt räkna.
På nyårsafton förra året visste vi att 189 kvinnor dödats av en man eller exman i Sverige sedan januari år 2000.
Nu vet vi att de är minst 201 – här är de senaste fallen:

190. Kvinna, 38.
Hon låg i skilsmässa från pappan till den åttaårige sonen, men de träffades ofta. Pojken såg på medan pappa misshandlade mamma, kastade ut kroppen genom fönstret. Han gömde den sedan i ett skogsparti.
Mannen dömdes till åtta års fängelse. Domstolen ansåg det inte bevisat att han hade för avsikt att döda henne.
Dödad 2 november 2010.

Malin Westerberg, 36. FOTO: Privat.

191. Malin Westerberg, 36.
Hon hade kämparglöd, brukade säga att ”allt ordnar sig”. Viktigast av allt var hennes tre barn.
En dag för tre år sedan sa hennes man att han skulle gå ut och handla med de två minsta barnen, men de kom inte tillbaka, berättar Malins mamma. Han hade tagit med dem till sitt hemland. I Sverige fanns hennes äldste son kvar. Hon pendlade fram och tillbaka, tvingades sluta på jobbet som redovisningsassistent. I samband med oroligheter i landet förra våren flyttade familjen hem till Sverige.
Förra sommaren dömdes mannen för misshandel av Malin. Hon och barnen flyttade till ett skyddat boende.
Hon skulle bara hämta lite kläder i den gemensamma bostaden i Upplands Väsby. Samma dag anmäldes hon försvunnen. Mannen dömdes till 18 års fängelse för att besinningslöst ha knivmördat henne och sedan dumpat kroppen.
Dödad 17 september 2011.

Lotta Andersson, 25.

192. Lotta Andersson, 25.
Hon läste till undersköterska och hade tidigare arbetat på ett äldreboende. Hon var snäll och omtänksam, tyckte familjen, och gjorde allt för sin ettåriga dotter.
De senaste åren hade hon varit tillsammans med den 26 år äldre mannen och av och till bodde de tillsammans i Ystad. Lottas mamma säger att sambon hade ett stort kontrollbehov och svårt att hantera konflikter.
Lotta berättade för sin sambo att hon fått en egen lägenhet och skulle flytta ut. Hon skickade flera sms till sin mamma och bror som blev oroliga.
Både Lottas lilla flicka och mannens trettonåriga dotter var hemma när han ströp henne till döds.
Dödad 3 oktober 2011.

193. Chatarina, 41.
Hon var mamma till tre barn, älskade film och musik, den äldste sonen berättar att man kunde prata med henne om vad som helst.
Hon fortsatte umgås med en man som slog henne. Han påstår att hon hade varit otrogen, att det var därför han sparkade henne, slet i hennes hår, lämnade henne i sängen. Han dömdes till 14 års fängelse.
Dödad 29 oktober 2011.

Ellinor Galerius, 23.

194. Ellinor Galerius, 23.
Ellinor gick ut gymnasiet med fina betyg. Hon var intelligent, säger hennes familj, en god lyssnare och såg fram emot att utbilda sig till undersköterska.
Hon hade daglig kontakt med sin mamma. Relationen med pojkvännen hade tagit slut efter att han tagit strypgrepp på henne, men i december började de träffas igen och hon flyttade in hos honom. Han hade då försökt ta itu med sitt alkoholmissbruk. Men relationen var konfliktfylld.
Han var svartsjuk och kontrollerande och Ellinor var på väg att göra slut.
Han högg henne två gånger med kniv, tingsrätten bedömde det som dråp och inte mord. Han dömdes till nio års fängelse.
Dödad 28 januari 2012.

195. Kvinna, 39.
Hon fruktade för sitt liv, gömde sig med döttrarna till kvinnojourens skyddade boende. Ex-sambon var dömd till ett års fängelse för att ha hållit henne olaga frihetsberövad, men släppts fri i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten.
På väg hem från lekparken kom han springande, högg henne med kniv i mage och bröst. Flickorna, sex och fyra år gamla, stod bredvid.
Han dömdes till livstids fängelse i Malmö tingsrätt.
Dödad 17 februari 2012.

196. Kvinna, 74.
Hon hittades död i sitt hem i en by i Mellansverige. Maken låg död på gårdsplanen med ett hagelgevär mellan benen. Polisens utredning visade att han var gärningsmannen, och tagit sitt eget liv.
Dödad 6 mars 2012.

197. Kvinna, 39.
Hon var miljöinspektör i Malmö, uppskattad för sin vänlighet. Hon skulle parkera om bilen när hennes ex-sambo sköt henne.
Han kunde aldrig acceptera skilsmässan, förföljde henne och hade fått kontaktförbud. Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord. De hade en dotter tillsammans.
Dödad 6 maj 2012.

198. Kvinna, 33.
Den 33-åriga fembarnsmamman misshandlades hemma, hittades svårt skadad på gatan och avled senare på sjukhus.
Hon hade tidigare ansökt om skilsmässa, men dragit tillbaka dem.
Alla barn var hemma när deras pappa dödade mamma. Mannen är häktad och menar att hans gärning i första hand ska rubriceras som grov misshandel och vållande till annans död.
Dödad 18 juli 2012.

199. Kvinna, 39.
Hon var en glad och social mamma till fyra barn. Paret skilde sig för några år sedan men levde tillsammans i Tyresö. Han är tidigare dömd för misshandel av sin ex-fru.
Mannen har erkänt att han högg kvinnan med kniv, men inte att han haft uppsåt att döda. Barnen var hemma när deras mamma dödades, pappan larmade själv polisen.
Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.
Dödad 28 juli 2012.

200. Kvinna, 52.
Kvinnan hade under många år haft en relation med den 59-årige mannen och de hade en gemensam dotter. Nu höll de på att separera.
Grannar larmade polisen, men när de kom till lägenheten hade mannen redan hunnit därifrån. Han anmälde senare sig själv till polisen och berättade att han dödat henne med kniv.
Mannen är häktad på sannolika skäl misstänkt för mord,
Dödad 30 juli 2012.

201. Kvinna, 22
Kvinnan befann sig hemma hos en nära släkting i Hallunda när hon knivskars till döds. Hennes 21-årige make greps på platsen. Under häktningsförhandlingen medgav mannen att han ”brukat våld” mot henne, han har i polisförhör berättat att det var han som orsakade hennes död. Polisutredningen pågår.
Dödad 23 augusti 2012.

Osäkra fall där polisutredningen fortfarande pågår:

1 augusti, Kristinehamna: En 76-årig kvinna hittades död i sin bostad, maken greps i lägenheten. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård för trippelmord på 1970-talet. Mannen är häktad misstänkt för mord, han säger att han varken kan erkänna eller förneka.
6 augusti, Sollentuna: En 17-årig flicka sköts till döds. Hennes pojkvän har förklarat att det var ett vådaskott men åklagaren hävdar att det finns omständigheter som talar för mord. Tingsrätten häktade honom misstänkt för mord.

FAKTA Så arbetar vi med undersökningen:

• Sedan våren 2009 har Aftonbladet räknat samtliga fall då en kvinna dödats av sin man i Sverige.
• Någon gång varje år vänder vi oss till samtliga polismyndigheter och begär ut uppgifter om anmälningar gällande mord, dråp och vållande till annans död.
• Vi räknar fall där det finns en fällande dom eller en avslutad polisutredning som slagit fast att det handlar om mord och vem gärningsmannen är. Vi räknar även fall där det finns en häktad gärningsman som gjort säkra medgivanden.
• Granskningen gäller dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Med nära relation avser vi en kärleksrelation. Gärningsmännen var pojkvän, sambo, make eller ex till den dödade kvinnan.

LÄS MER:

• Om samtliga kvinnor som dödats under 2000-talet av en man de älskat, litat på och i många fall fått barn med på vår specialsajt.
• Om vår granskning, här.

Kategorier Artikel, Granskning

Pappan döms till livstids fängelse för mordet barnens mamma

av Kristina Edblom
Tvåbarnsmamman dödades med två knivhugg på Lugna gatan i Malmö. Foto: Krister Hansson.

Den 46-årige mannen högg sin ex-sambo till döds inför ögonen på deras två döttrar.
Nu dömds han till livstids fängelse för mordet.

”Det är svårt att se några förmildrande omständigheter”, skriver tingsrätten i sin dom.

Det var den 17 februari som mannen attackerade den 38-åriga tvåbarnsmamman utanför hennes och barnens skyddade boende på Lugna gatan i Malmö. Mamman och de två döttrarna var på väg hem från parken när pappan väntade ut dem.

Bajonetten som mannen hade tagit med sig i bilen. Foto: Polisen.

Flickorna har berättat om händelen i polisförhör:

– Jag hörde bara att pappa sprang för fort och sen blev jag orolig, sa fyraåringen till polisen.

Hennes storasyster skrek rakt ut, har vittnen berättat, medan fyraåringen bara stod som förstenad.

Den 6-åriga flickan ringde sin mormor och skrek i luren. Hennes mamma hade sett till att hon hade en mobiltelefon med numret till kvinnojouren och mormor sparat. Ifall något skulle hända.

Greps på platsen

Deras pappa kunde gripas direkt på platsen och erkände gärningen direkt. Däremot har han inte medgett mord. Åklagaren hade även åtalat pappan för olaga hot mot flickorna, men det åtalet ogillas av Malmö tingsrätt.

Mannen greps direkt på platsen. Foto: Polisen.

Han säger att han bara ville skrämmas. Men tingsrätten godtar inte mannens förklaring utan anser att det är bevisat att brottet har föregåtts av noggrannhet och med stor förslagenhet. Mannen har brutit mot kontaktförbudet och han har letat upp mamman och barnen och kartlagt deras vanor. Fem dagar i rad åkte han till Lugna gatan, att det skulle bero på att det var ”praktiskt att parkera” där, tror inte rätten på. Dessutom har han knivmördat mamman med två hugg inför ögonen på barnen.

Livstids fängelse

Därför döms han för mord till lagens strängaste straff – livstids fängelse. Han ska också betala 90 000 kronor i skadestånd till döttrarna.

– Jag är nöjd med påföljden men jag tycker att han ska dömas för olaga hot mot barnen. Jag utgår från att han kommer att överklaga och då kommer jag också överklaga, säger kammaråklagare Ulrika Rogland.

Livstids fängelse för mord i nära relationer är relativt ovanligt, men enligt Ulrika Rogland finns det flera omständigheter som gör det här fallet speciellt.

– Han dömdes redan i oktober för olaga frihetsberövande och hon har alltså levt under dödshot sedan dess. Dessutom har brottet begåtts med barnen närvarande, säger hon.

Mannen och hans advokat kommer att överklaga domen.

– Det är en mycket sträng påföljd, så naturligtvis är vi inte nöjda. Mycket talar för att det handlar om mord, även om vi menar att det rör sig om dråp. Men det finns också omständigheter som talar för ett tidsbestämt straff, det går inte att komma ifrån att det var ett mycket hastigt förlopp, säger advokat Ulf Bjermer.

Straffet för mord är 10–18 år eller livstids fängelse.

Ledsen och besviken

Han pratade med sin klient som sitter på häktet i Malmö direkt efter att domen fallit.

– Han är både ledsen och besviken, säger Ulf Bjermer.

Som vi tidigare berättat dömdes alltså mannen till ett års fängelse för olaga hot i höstas. Han hade då bakbundit och hotat sitt ex när hon skulle hämta saker åt barnen i det som tidigare varit deras gemensamma hem. Men mannen släpptes på fri fot i samband med rättegången och överklagade domen.

Kvinnan och döttrarna flyttade till ett skyddat boende, hon tog tjänstledigt från jobbet och skrev ett avskedsbrev till sina närmaste. Mamman var inställd på att flytta från Malmö för att skydda sig själv och barnen.

Fruktade för sitt liv

Trots att ingen visste var de bodde i hemlighet var hon mycket rädd. Hon var övertygad om att hon skulle bli dödad, berättade vittnen under rättegången i Malmö. Socialtjänsten arbetade för att få till en flytt så snart vårdnadstvisten var löst.

Under rättegången vittnade också vänner och familj om att mannen tagit deras separation mycket hårt. Han beskrivs som mycket svartsjuk, pratade hela tiden om att hon skulle träffa en ny man.

Trots att mannen hade besöksförbud och trots att polisen bedömde att han kunde vara farlig misslyckades myndigheterna med att skydda henne. Detta har bland annat kritiserats av åklagaren Ulrika Rogland.

Kategorier Artikel, Granskning
Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande redaktör: Oscar Schau
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB