Det här går inte an, poliser. En kvinna harmördats, en närstående man är misstänkt.

Och vad säger ni?

”Det hela ser ut att vara ett tragiskt familjedrama”.

Det är dags för skånska poliser att tänka på ordvalet. Inte bara de skånska, men det är från dem jag senast hört de här formuleringarna.

Spelar detta någon roll?

En signal att backa

Ja. Det är min övertygelse. Det är med orden vi skapar en samsyn. Ordet ”familjetragedi” uttrycker att något privat och hemligt inträffat.

Något utomstående inte borde lägga oss i alltför mycket.

Av respekt för familjelivets helgd.

När polisen dessutom lägger in ett värdeförstärkande ord som ”tragiskt” är även det en signal om att backa. Den goda smaken kräver att vi inte frossar i tragedier eller hur?

Men morden är inga olyckor. Inga obegripliga familjeangelägenheter. Ofta har varningssignaler funnits. I vart annat fall har kvinnor uttryckt rädsla, de har sökt hjälp, av myndigheter, polis, socialtjänst, vård.

Dessutom, ordet ”tragedi” är en antydan om att brottet begåtts i samspel mellan två människor. Lite som att offret har en skuld. ”Tänk att det gick så illa.”

”Ingen olycka”

För knappt tre månader sedan knivskars en kvinna på öppen gata i Malmö och inför sina två barn. ”En familjetragedi”, sa vakthavande befäl till journalisterna som prydligt återgav formuleringen i tv, radio och tidningar.

Men kvinnan hade gömt sig för en våldsam man, som hittat henne. Det var ingen olycka. Ingen oväntad ”familjetragedi”. Det var ett misslyckande från ett samhälle som inte kunde skydda henne.

Alltså: En kvinna är nu mördad, skjuten i en bil.

Det var mord.

Okej?