Vi stannar på Udden
av.
.
And this is my life my friends
Tänk, jag kan inte fatta hur knäppa vi varit som funderat på att flytta från vår Udde.
Man kan bara inte lämna ett sådant här ställe, om man verkligen inte behöver. Det krävs stora arbetsinsatser, mycket tid, och naurligtvis en slant, att bo i och att hålla ett sådant här ställe i skick.
Stora barn måste skjuttsas en hel del, bilar måste tankas ofta och
mor och farföräldrar måste ställa upp ibland.
Stora barn måste skjuttsas en hel del, bilar måste tankas ofta och
mor och farföräldrar måste ställa upp ibland.
Men de där gångerna när klockan är runt 05.00 på morgonen, man
sovit si så där en 2,5 timma effektiv tid (efter ett krävande sent arbetspass samt en älskling som snarkar), och Lillan vaknar och meddelar att hon, citat: Sovit klart, och man i koma, går upp, skakar en flaska välling, samtidigt som man tittar ut mot solen som går upp över sjön. Det är då man inser att det är värt var enda skjutts, var enda mil i bil, var enda arbetstimma (i trädgården) och var
enda krona det kostar, att bo här!!!
Här vill jag bli gammal!
Hoppsan, de här två glasen vin som jag tagit ikväll gjorde mig visst lite sentimental…
Well, well, jag bjuder på det!
Kram på Er!
.
.
.
