Annat var det förr
av.
.
Tänk om man hade haft en storasyster att använda som häst när man var liten. Själv fick jag nöja mig med att sadla på, och svinga mig upp på ett sådant där elskåp med huvudströmbrytare i,
som finns i villaområden.
Den här hästen var betydligt mindre stel och lösgjord än vad den hästen var…
Outfiten är oklanderlig, blå ridbyxor, jodphurs på fötterna, blå sammetskavaj (från Lucky Ellen) och på huvdet en ridhjälm i rätt storlek.
Annat var det tidigt 80-tal, när det enda jag hade var mammas bilhjälm från 60-talet!
Alltså den är helt obeskrivbar för er som aldrig sett en sådan.
(Tänk killen med rattmuffen i Nöjemasakern)
Det enda som var bra med ”elskåpshästen” var att den aldrig tröttnade!
”Storasysterhästar” får skav på knäna, tröttnar, och måste göra sina läxor.
Vilket naturligtvis leder till gråt och tandagnissel …
Kram
.
.
.
