Det dåliga samvetet…
avJag har haft dåligt samvete, och har det fortfarande lite grand, även om det känns mycket bättre nu.
M och jag skall åka själva utan barn till New York i slutet på maj, och så har de stora tjejerna länge önskat att få åka just dit, klart man får dåligt samvete. Å andra sidan fick jag vänta ända till min fyrtionde födelsedag innan jag kom iväg dit (om man inte räknar det dygn jag spenderade där när jag var 19…) och de är faktiskt bara 15 och 17 och dessutom ganska väl beresta, men ändock…
Det dåliga samvetet har förstås också att göra med vår familjekonstellation, de två äldsta flickorna är inte mina och jag har alltid vart så rädd för att de skall tycka att jag ”tar pappa ifrån dem”. Eller att de skall känna den där känslan att ”jaha, nu åker pappa i väg med sin nya och lämnar oss hemma…”. Ve och fasa, det vill jag inte utsätta dem för.
Visst, vi har åkt iväg några gånger på typ ”vuxenweekendresor”, då barnen har fått stanna hemma. Men det blir skillnad när man åker på typ ”semesterresa borta en vecka” eller så, då är det klart att barnen skall med! Det är nog därför jag har tyckt att det är lite ”fult” av oss att sticka iväg en hel vecka till New York på semester utan dem. Är ni med? För övrigt skulle jag aldrig någonsin i hela mitt liv resa bort och bara ta med vår lilla gemensamma dotter och lämna de andra flickorna hemma, det vore hemskt! Antingen åker alla barn eller så åker inga barn.
Hur som helst känns det som sagt bättre nu, jag menar med det dåliga samvetet, för i förra veckan bokade vi en semesterresa till Kreta (love Kreta, varit där massor) med hela familjen! Vi kör en favorit i repris och checkar in oss på ett Resort och Spa med all inklusive och hela kitet. Vi hade det så förra året på Korfu och tyckte att det var så otroligt smidigt och bra. Total relaxation kan man nog sammanfatta det!
Det är hit vi sticker i alla fall!