Hoho, jag är hemma nu!
avHej kommer ni ihåg mig?
Jag veeet, det var hur länge sedan som helst som ni hörde något från mig, men jag har ju varit på semester och inte varit uppkopplad på typ en vecka (otroligt skönt btw).
New York var allt jag hade förväntat mig och mycket mer!
Alla sa innan, att det största problemet med NY är att har man en gång varit där vill man bara dit igen… och jag är den första att skriva under på det! Första dagarna tänkte jag att, jaja, London är ju inte så pjåkigt det heller, jag älskar liksom London, men banne mig ju längre tiden led desto mer kom New York att knipa förstaplatsen bland storstäder i mitt hjärta!
Jag menar kan man annat en älska en stad som bjuder på denna vy från en vågrät position i hotellsängen???
Jag vet, det ser ut som ett vykort, men den observanta ser fönsterkarmen och lite gardinblänk till vänster i bild. Detta var verkligen utsikten från vårt hotellrum på 23 våningen. Panoramavy, med fönster från golv till tak, över Empire State Building med omnejd, jo jag tackar jag!
Jag skulle nog kunna skriva en mindre resehandbok och berätta om vad vi gjort och sett ”over there”, men hallo ”who cares” liksom. Men ”on the other hand” så är detta min blogg och det jag skriver om är sådant som påverkat mig på ett eller annat sätt. ”Oh yes baby”, detta har påverkat mig ”big time”, så ett eller annat inlägg kommer det garanterat att bli framöver med lite ”snacks” från New York!
Från storstad (med betoning på stor!!!) till något heeelt annat. Om några timmar sticker jag upp till Lofsdalen för att slutgiltigt staka ut husets placering på tomten tillsammans med ”markkillen”. En snabbis blir det, i princip är det bara upp och vända, för jag har hemskt mycket jobb som väntar på mig. Lillan, mamma och syrran hänger med mig upp, för jag är lite för mörkrädd för att sova själv där uppe… Sedan är det mysigt att bara få vara med mamsen och syrran, och Lillan förstås, några dagar!
Förresten hände något urfestligt igår. Kolla kommentarsfältet i förra inlägget, någon, anonym förstås, har spotat mig i Meetpacking Distrikt (och tydligen senare på planet också) och skrivit en helfestlig kommentar. Jag skrattade halva dagen, för jag menar hur stor är sannolikheten att någon av mina läsare dyker på mig sååå långt borta i en sååå stor stad? Världen kanske inte är så stor trots allt…
Kram kram, så ses vi snart igen!
Helena
