IBLAND BLIR JAG BARA TRÖTT
av
Ja ni ser ju själva, det ääär ett fantastiskt hus, men det ääär vansinnigt mycket som skall fixas. Även om vi inte egentligen gör något själva så är det jobbigt och tidskrävande och tålamod är inte min starka sida…
”Vi skulle aaaldrig köpa ett renoveringsobjekt, vi är inte den sortens människor”
Så sa vi tidigare. Yea right, nu är vi mitt uppe i det…
Nästa sommar kommer murarna och putsar fasaden, cant wait!!! Eller förresten, de skall inte putsa hela fasaden, bara delar av den där det är skadat och utbyggnaden på norra sidan som är träfasad idag. Resten skall målas.
Vi hade en tjomme här som renoverat slott i Sörmland, han ville riva ned rubbet och börja om från början. Men om vi säger såhär. För de pengarna som han ville ha för ett sådant jobb, skulle vi kunna köpa en skaplig herrgård i Härjedalen. Så det blev inget av med det, vi fick helt enkelt nöja oss med det näst bästa, bomlagning.
Den oskyddade nya syllen skall kläs med spiktegel nu under hösten. Spikteglet är beställt, det tillverkas för hand och bränns bara på beställning (och kostar typ en förmögenhet, tur att det inte är så mycket…).
De suuuperduktiga timmerkillarna skall komma och fixa spikteglet och kommer slita sitt hår när de ser att de som bytte fönstren isolerade med vanlig Rockwoll eller något sådant. Timmerkillarna använder någon slags naturmaterial att isolera med.
Nåväl, det blir väl någon råd med det också, som min mormor brukade säga!
Kram
Helena