Alltså, när man är sin egen har man typ inga arbetskamrater, ingen att ventilera arbetsrelaterade problem och annat vardagligt som dyker upp under året. Tänk så skönt att då en gång få lämna hemstaden, fara ut i landet och träffa ett gäng likasinnade med samma sorts vardag och samma problem.

Ingen man känner sedan tidigare, bara människor med samma typ av jobb och intressen som sig själv. Härligt, spännande och befriande.

Här är ligger jag nu i den mjuka sköna stora och fluffiga sängen på Mollbergs i Helsingborg. Inne i badrummet styr Mia (Mitt vita hus) omkring och gör kvällstoalett. Vi har aldrig träffats tidigare men inrednings och fotointresset har vi gemensamt, och bloggandet förstås. Efter en lång dag blev klockan plötsligt halv två och vi bara surrar.

Imorgon väntar flera intressanta besök och så förstås middagen på kvällen med en rad goa bloggtjejer som ni måste kika in till (om ni inte redan känner dem förstås)!

Helt enkelt

Simplicity

Therese Romell

My Habitation

Black Balloon

Nej nu måste jag verkligen släcka. Mia kanske inte har samma toksena vanor som jag har…

Kram

Helena

Idag kom han, Theselius, men bara för att mellanlanda. Han skall nämligen upp till huset i fjällen, det är där han skall bo. Men just nu står han i vardagsrummet och glänser. Tänk om jag ångrar mig och behåller honom här i Västerås…

Oj, oj, klockan är mycket, skall snart upp igen. Imorgon väntar många mil i bil och en urtrevlig tillställning som jag kommer att berätta mer om imorgon!

Kram kram

Helena

Teknikprylar har jag aldrig gått igång på, så jag brukar vara ett par år efter dem som går först i leden. Men nu är det dags även för mig att hotta upp it-garderoben lite. Jag har hitintills kört med Pc och varit helt nöjd med det men faller nu för grupptrycket och shoppar upp mig på en Mac.

När jag ändå höll på där på Media Markt slank det med en iPhone 5 hem också. Det var ju kul, men har resulterat i att mitt instagram har försvunnit och jag har ingen aning om hur jag skall få det tillbaka…

Kram kram

Helena

Nu har jag redigerat och sorterat så ögonen blöder. Dags att hoppa in i duschen (för det hann jag inte i morse innan dagislämningen) och dra ut en sväng i stan.

Jag har siktet inställt på Öbergs färghandel och Rusta. Golvfärg från Öbergs och matta från Rusta är planen. Vi skall lägga nytt golv i köket nästa sommar, men jag står inte ut med det nuvarande golvet så jag måste göra en quickfix med vit färg så länge.

Starwoman visade en fin matta från Rusta som eventuellt kan passa mitt syfte, så jag måste åka ock kolla den idag. kostade nästan ingenting tror jag så det blir bra!

See you!

Helena

Vi flyttade in här i slutet på april. Då hade just vintern vänt till vår och sommar, och ljuset flödade i huset. Nu är hösten i antågande och mörkret gör sig påmint. Vissa rum saknar fortfarande lampor, tex våra garderober. Det finns små fönster i dem så det har knappt märkts tidigare, men nu, nu är det mörkt där inne om kvällarna. Måste hitta lampor dit snarast.

Det blir nog små kristallkronor till garderoberna. Jag älskar kristallkronor. Kanske något som hänger kvar sedan jag var barn. När vi var ute och åkte bil på kvällarna, räknade syrran och jag alltid kristallkronor i fönstren vi passerade.

Nu har jag ett par egna och älskar dem verkligen. Den stora som hänger i hallen på övervåningen fick vi av den rara damen som bodde här innan oss. Jag tycker att den passar så bra där uppe, den hör till Villa Skogsbrynet på något sätt.

Nu måste jag sätta igång och jobba, mycket mycket att göra tack och lov!

Kram kram

Helena

Att blogga och lägga ut bilder på sina barn, i mitt fall Lillan, har aldrig varit något konstigt för mig. Jag vet att vissa andra tycker att det är hemskt och skulle aldrig falla sig in i att göra det. Jag har väl inte exponerat henne jättemycket men ibland har hon fått vara med bara för att jag tycker att hon är så söt och för att jag är så stolt över henne.

Hon är fem år nu, och jag har noterat en förändring. Hon vill verkligen inte var med på bild längre och hon vill definitivt inte var med på bloggen.

Igår hade vi städat lie på hennes rum och jag skulle gå ned för trappan med min kamera. Hon var så söt där hon satt på sängen i sitt rum och lekte med sina Barbiedockor så jag bara kände att jag måste fota henne.

Protester direkt…

Jag försökte med ”men mamma fotar bara ditt rum”. Ok, det godtog hon, men när jag bytte kameravinkel sa hon till mig ”Men mamma, nu är det verkligen inte bara rummet du fotar det är ju mig!!!”. Busted!!! Fy vad jag kände mig som en förrädare.

Lillan lämnade sängen och kom fram till mig, vi satte oss i trappan och snackade lite. Hon sa till mig ”Mamma looova mig att du aldrig mer tar bilder på mig när jag inte vill, och lägg dem absolut inte på bloggen”.

Jag lovade, så här kommer sängbilden utan Lillan.

Kram kram

Helena

Blixtvisit i Lofsdalen blev det fre-lö. 30 timmar tur och retur, phu!! Det är inte alltid så superenkelt att bygga så där en 42 mil bort, logistiken kan vara aningens krävande…

I fredags, efter avslutad arbetsdag, var det bara för mig och M att sätta oss i blien och köra de 42 milen upp till fjällstugan, för att lämna ett stycke lampa som skall upp i taket på ca 5 meters höjd, innan byggställningen rivs.

Vi har sedan tidigare satt upp Jonas Bohlins Kvist-lampa och nu har vi alltså kompletterat den med Star.

För att hålla stilen rakt igenom kör vi med de små Star-lamporna som sängbelysning i sovrummen.

Man kan kanske säga att vi gått all in på koppar där uppe. I alla fall when it comes to lamps!

Ha en fin söndag, själv drar jag iväg på reportagefotografering idag!!

Kram kram

Helena