Spa, vad kan vara mer avkopplande och balsam för själen. Värmen, dofterna, den avkopplande musiken och de starka knådande händerna, om man väljer en såda behandling vill säga, så lovely.

 

 

 

Varje gång man gjort det tänker man och säger samma sak -Varför gör man inte det här oftare? Tja, ett möjligt svar på den frågan kan vara att det som nästan allt annat trevligt och lite lyxigt inte är gratis. Jag menar det går ändå loss på närmare 1 000 spänn per gång, och skulle man göra det säg en gång i månaden, ja då har man ju spenderat typ 1,5 Mulberryväska på ett år!

 

 

 

Jag kom billigt undan, och bjöd med en väninna, tack vare ett presentkort jag fick för en tid sedan! Men visst borde man unna sig lite mer spaande i sitt liv.

 

 

 



 

 

 

 

Plötsligt slog det mig, jösses vad jag just nu lär mig nya saker hela dagarna. Jag bara tar in, suger i mig och letar ny kunskap dagarna i ända. Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet…

No shit!

 

 

 

Arbetet med att träffa hantverkare och ta in offerter pågår för fullt, och ju fler man träffar desto mer lär man sig. Det är bara sååå spännande.

 

 

 

Kolla det stora kassaskåpet som hör till huset!

Lite svart målarfärg på det va’?

 

 

 

 

M sköter upphandlingen av murare till putsen, men jag som har varit liggande hela långa dagen, har skött en del detektivarbetet kring det idag. Det visade sig förstår ni när murarna började pilla på fasaden, som då rasade i stora sjok, att under den puts som är där idag finns en gammal vacker fasad med tjusiga dekorationer!

 

 

 

Min uppgift har alltså idag varit att via stadsarkivet, länsantikvarien, stadsbyggnadskontoret och länsmuseet, ta reda på så mycket som möjligt om hur huset sett ut från början.

 

 

 

Länsantikvarien hittade ritningar från 1927. En ombyggnad skedde då och arkitekten var ingen mindre än självaste Erik Hahr. My Good, sådant här kan jag grotta ned mig i fullständigt. Den mycket tillmötesgående länsantikvarien Jan Melander berättade målande för mig om hur huset såg ut på ritningarna han hade inscannade framför sig.

 

 

 

 

 

 

Bland annat berättade han om den utbyggnaden som idag är entré. På ritningarna från 1927 var där ett uterum eller en veranda med stora glaspartier. Länsantikvarien var övertygad om att bara vi fick se ritningarna skulle vi genast vilja återställa den delen till ursprungsskick. Jag skall så snart som möjligt ta mig till kommunens arkiv och kika på ritningarna.

 

 

 

Jag tog idag också kontakt med länsstyrelsen för att undersöka möjligheterna att få bidrag för att bevara och renovera ”kulturhistoriskt intressant byggnad”. Jodå, huset fanns med på deras kartor och listor med den typen av byggnader, så visst hade vi rätt att ansöka om bidrag för det, men…

 

 

 

Där kom den stelbenta svenska mydighetsmentaliteten emellan lite om man så säger. Det var nämligen på följande sätt. Bidraget kan bara sökas 1 ggr per år i september, renoveringsarbetet får inte vara påbörjat vid ansökningens inskickande, sedan var det en handläggningstid på några månader innan man kunde få beslutet. Jag förklarade för tjejen på länsstyrelsen att fasaden är i bedrövligt skick och det är absolut inte aktuellt att vänta med renoveringen till nästa år. Det måste ske så snart det är frostfritt, väntar vi längre kommer huset att skadas ännu mer. Då säger hon bara ungefär såhär -Jaha, det var ju synd, men reglerna är sådana. Vill ni ansöka om bidrag får ni vänta med renoveringen till nästa år!

 

 

 

Kommer aldrig på fråga. Huset skall fixas asap, bidrag eller inte! Egentligen blir jag inte förvånad för det där år sååå typiskt mydigheter i detta land. Ingen fexibilitet what so ever.

 

 

 

Nu skall jag fortsätta ta hand om mig själv och den fruktansvärda migrän som plågat mig sedan typ 15.00 igår eftermiddag.

 

 

 

 

Kram Helena

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

Till de grejerna behövdes en bild på mig. Jag är inte döförtjust i att posa framför kameran, speciellt inte om någon annan står bakom, så jag styrde upp med en liten fotosession alldeles själv!

 

 

 

 

Jag trivdes med tanken på att jag skulle se ut ungefär såhär. Ganska snygg om jag får säga det själv. Inget fixande och trixande med retusch och sådant, bara lite avancerad hemmaljussättning och en noggrant lagd makeup så blev det rätt bra faktiskt. Skapligt nöjd med resultatet alltså, ända fram till det att en kompis såg bilden och utbrister – Fan vilken pingla, men du är ju rätt olik dig!



 

 

 

Haft ett spännande möte nu på morgonen.

Lämnat offert på ett himla kul jobb, så håll tummarna för mig nu är ni bussiga!

 

 

 

Strax skall jag dra iväg till nya huset för att träffa ytterligare en fönsterrenoverare och två olika elektriker. Är det något jag har lärt mig det senaste året så är det att inte bara säga ”Ja tack och amen” till allt, utan att ifrågasätta. Måste alltid alltid jämföra priser, ta in flera offerter och förhandla. Allt är förhandlingsbart så är det bara.

 

 

 

Förut tyckte jag alltid att jag kände mig som en snåljåp om jag ifrågasatte priser och försökte alltid mörka att jag skulle kolla andra leverantörer osv. Man fick ett prisförslag och höll på att svimma, men nog sjutton höll man masken allt. Not anymore säger jag bara! Vi är inne i en period (renoveringsobjektet inne i stan och nybygget i Lofsdalen) där vi handlar upp mängder av varor och tjänster och varje tusenlapp man kan spara är värdefull. So här gäller ”no more Mr Nice guy” kan man väl säga :-) Jag har blivit en stenhård förhandlare, men naturligtvis ingen ”buffel” för det!

 

 

 

 

 

 

En buffel, eller snarare kanske en myskoxe, har däremot fått mellanlanda i fåtöljen på övervåningen. Där ligger den och är urfin i väntan på vidare transport upp till Lofsdalen. Kommer att passa perfekt i den Härjedalska fjällvärlden där den för övrigt faktiskt lunkar omkring på riktigt.

 

 

 



 

 

 

 

Tänk vad jag älskar när jobb och fritid flyter samman. Ni vet sådär så att man inte riktigt vet om man gör en sak för sitt höga nöjes skull, eller för att det är jobb. Idag var en sådan dag, en dag när gränserna suddas ut.

 

 

@my casa Åsa och jag håller på och gör ett jobb tillsammans, och på fredag är det deadline och inlämning som gäller. Lite pyssell och papp finns kvar att göra, så vi beslutade oss för att ägna söndagen åt det. Åsa bor utanför Stockholm och jag i Västerås, för att spara tid möttes vi på halva vägen. Det visade sig bli Ekolsund. Första planen var Dinners, ni vet vägkrogen efter E18. En föga inspirerande plats alltså… Efter lite reserch fann vi dock ett betydligt mycket mer lockande alternativ.

 

 

Afternoon Tea på Krägga Herrgård!

 

 

 

 

 

 

Det har blivit väldans mycket trevligheter nere på stan det här året. Jag hade som nyårslöfte att jag skulle bli mer social i år. Inte bara säga, som man alltid gör -Guuud vad länge sedan vi sågs, vi måååste hitta på något snart?! utan verkligen göra det också. Och ja, visst har jag blivit flink på den sociala biten och kutar nu på den ena trevligheten efter den andra!

 

 

Smidigt sedan när man bor i stan, då är det bara att slänga sig på en cykel ned för backen eller ta en kort promenad genom parken och hem. Men promenera hem det kommer jag bara göra med M som sällskap, för ensam lady genom en mörk park är ingen bra kombo…

 

 

Jättenöjd med min nya fina silkesknytblus, från BLK DNM, som jag fyndade till halva priset igår (me like). Partybyxorna är från Lindex och dem älskar jag att svida upp mig i när det är kalas på gång (känner mig alltid lite busig i dem)!

 

 

Igår var M och jag ute med en kär vän och hanns nya gulliga flamma. Sanslöst god middag åt vi på Kajplats 9, med bland annat anklever, som jag bara älskar, och annat som var så gott så det vattnas i munnen på mig nu… Ätit mycket fisk och skaldjur den senaste tiden så igår valde jag en stor saftig Black Angus beef med bea och strips. Jag fullkomligt älskar riktig lagad bea och hemgjorda strips!

 

 

 

 

 

Efter middagen promenerade vi ned på stan och besökte ett helt nytt ställe i Västerås som hette, ja vad hette det egentligen…?! Nom kanske… var det det? Hur som helst ligger det i Brogårdens gamla källarvalv och var riktigt trevligt. Ja det är klart, vi fyra höjde väl medelåldern rejält på hela stället i och för sig, men vart gör man inte det längre liksom? Grymt goda drinkar hade de i alla fall och trevlig musik, tror att det var olika i de olika valven.

 

 

Sedan spankulerade vi vidare till ett annat skapligt nytt ställe som är riktigt riktigt snyggt. Tom Dixonlampor och äggetfåtöljer i samspel med en K-märkt gigantisk järntrappa. Trappan leder upp till det som en gång i tiden, på nittiotalet, var den very poppis nattklubben ”Streeman”. Mer goda drinkar blev det där och det måste jag säga, jisses vilken uppryckning det måste blivit på drinkfronten de senaste åren. På ”Streemantiden” fick man vara glad om man fick sig en skaplig ”Gin och tonka” mellan ett den mer vanliga ”stor stark”. Nu är drinkblandandet en konst och beroende på valet av ingredienser kan man få vänta nästan lika länge som på en hygglig dessert innan man får en. Meeen… worth waiting for, inte tu tal om det!

 

 

 

Nu skall jag jobba lite innan mormor och morfar kommer med Lillan, som varit hos dem sedan igår. Längtar efter den lilla tjejen (och mormor och morfar med för den delen), sedan blir det mysig lördagskväll här hemma. Ganska skönt att gå ut en fredag faktiskt, då har man liksom en lördag kvar innan det är söndag och helgen är över.

 

 

(Brukar inte vilja lägga upp halvtaskiga bilder från Iphonen, men orkar inte heller släpa med den stora kameran i ett kör, så nu blev det såhär. Vad tycker ni, är det ok med några vardagsinlägg typ detta ibland, eller vill ni slippa och bara se mer ordentliga bilder?)

 

 

 

So loong my friends!

 

 

 



 

 

 

 

Så är det snart helg igen och Herre Gud vad denna vecka har gått fort!!

Inte klokt vad tiden rusar iväg.

 

 

Saker och ting börjar att falla på plats, även om det inte ens dragit igång ännu, renoveringen. Vi kommer att ha två månader på oss att få allt klart innan vi måste lämna Udden och flytta in i det nya huset. Det gäller att ligga steget före så att alla olika typer av hantverkare kan köra igång måndagmorgon 07.00 när vi får nycklarna!

 

 

Idag har jag varit i huset tillsammans med en fönsterrenoverare och de som skall måla och renovera hela klabbet på insidan. Förra veckan var det putskillarna och imorgon skall jag träffa en elfirma. Nästan all el måste dras om och det känns som väääldigt viktigt!

 

 

Nästa helg blir det mer elfirma, men då är det all el som skall dras i Lofsdalen, som skall avhandlas. Vi sticker upp på en kort semester på några dagar för att träffa elektrikern och verkligen på plats peka ut var uttag och strömbrytare skall sitta. Lite tid för skidåkning blir det förstås också. Lillan har precis börjat att åka själv i backen, så en resa upp igen bara efter en månad från förra gången, är toppen för hennes färdigheter!

 

 

Som jag skrivit tidigare pågår inredningsarbetet i de båda husen ständigt i mitt och min Darlig M:s huvuden. Idag har det varit mattor för hela slanten. Vi har båda två, vid flera tillfällen den senaste tiden, sett några helt underbara mattor dyka upp lite här och var i inredningstidningar. Vi har inte förrän idag tagit reda på vad det är för mattor och vart man kan köpa dem.

 

 

Nu vet vi att de heter Beni Ourain och kommer från Marocko. Heeelt sjukt snygga ullmattor om ni frågar mig. Verkar lite halvsvårt att få tag på i Sverige, inte så många att välja mellan, så vi har ikväll skickat iväg några förfrågningar utomlands. Får se vad det ger. Bara måste ha en sådan matta i nya huset i stan. Annars tycker jag att mattor är himla svårt. Ett av våra vardagsrum är jääätestort så en riktigt riktigt stor matta är ett måste, allt annat kommer att se fjuttigt ut.

 

 

Här är några bilder på mattorna, visst har ni också sett dem den senaste tiden?

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

Hoppas att ni haft en fin helg och nu känner för att ta tag i denna nya fräscha vecka med hull och hår. Tusen tack för era söta kommentarer på mitt förra inlägg, ni är verkligen så gulliga.

 

 

Det slog mig faktiskt ganska nyligen att jag är väldigt väl förskonad mot elakheter på min blogg, vilket jag naturligtvis är mycket tacksam för. Det var någon som frågade om jag ofta fick sortera bort elaka kommentarer, men nej det gör jag faktiskt inte. Det är klart att det har väl hänt ett par gånger, under de 4 år jag bloggat, att någon har skrivit något obehagligt men det är verkligen ytterst sällan det hänt.

 

 

Däremot har jag ofta dåligt samvete för att jag inte svarar på era frågor i kommentarsfältet så ofta. Jag kan nog ibland känna mig ”digitalt stressad” med två mailadresser, blogg, instagram, facebook och sms på telefonen. Det känns om att man alltid måste vara ”nåbar” och jag får lite halvångest när jag ser hur duktiga alla andra är på att snabbt gilla, kommentera, svara osv.

 

 

Jag försöker i alla fall att alltid svara på alla mail, även om det kan ta ett litet tag ibland. Så om du undrar över något speciellt är det bäst att maila mig på någon av mailadresserna som du finner högst upp till höger på denna sida. Och hur det än är så är jag väldigt väldigt glad för alla mail, kommentarer och annat som jag får och jag looovar att försöka bli liiite bättre på att ge snabba svar och respons.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså, jag måste bara få berätta hur stolt jag är över mitt reportage som just nu är med i det senaste numret av Lantliv. Jag menar hello, jag är nybörjare, har fått 1 reportage sålt innan, och så går jag och säljer till Lantliv på nästa försök. Det kändes då, och lite nu också, nästan för bra för att vara sant.

 

 

När jag sålde mitt första, det till Jeanne d´Arc Living med hjälp och stöttning av härliga Lotta, vågade jag inte ens prova att sälja här i Sverige. Det kändes liksom tryggare att göra det i något av våra grannländer. Skickade bilderna till Jeanne d`Arc och Bolig Pluss och plötsligt ville båda köpa… Då var jag så glad att jag grät!

 

 

Sedan flög jag iväg upp till Piteå, på vinst och förlust. Fotade två hem och upptäckte att jag bokat boende i Umeå och inte i Luleå som jag trodde (och stod helt utan hotell och någonstans att sova för ett par timmar innan det löste sig)… Jag flög tillbaka hem, fast besluten att skicka mina bilder till Lantliv. Och ja, vad skall man säga det blev full pott, de köpte reportaget rakt av, jag grinade igen och jag var den lyckligaste tjejen som gått i ett par rosa skor.

Lantliv väljer för varje nummer ut ett hem från tidningen som visas på deras hemsida. Här hittar du hemmet de valde för detta nummer. Gissa vilket det blev…

HELENA