Jag har ett kontor, eller en liten pigkammare i anslutning till köket är det väl snarare. Men sitter jag där och jobbar? Nej det gör jag inte. Varför? Därför att det inte är det minsta bekvämt eller mysigt. Det är kalt och kallt. Måste skaffa tjocka härliga svepande gardiner och en mjuk gosig matta så att det åtminstone slutar eka. Det går inte att prata i telefon där inne. Ljudet studsar mot väggarna och man hör inte själv hur högt man pratar.

Kontoret använder jag bara när jag fakturerar, betalar räkningar eller håller på med något annat där jag behöver använda min skrivare eller mina pärmar tex. Annars flyttar jag runt lite. Sängen är en favorit, där kan jag dra ned rullgardinerna och få lagom ljus för att redigera bilder. Ibland sitter jag i vardagsrummet, ibland i köket, men idag sitter jag här i fåtöljen i tv-rummet.

Bekvämt och varmare, även om det saknas gardiner även här. Vet inte hur tydligt det syns men fönstren är från 50-talet och en renovering, för att likna de fönster som fanns här när huset byggdes för 103 år sedan, är påbörjad men inte slutförd. Jag tror att det kommer att synas lite mindre när de blir klara och med gardiner, så gardiner skall det bli. Sedan, någon gång…

Nej nu så måste jag jobba på här. Ha en fin dag!

Kram kram

Helena

Jättestor tv, skön skruttsoffa och en tjusig klassisk designfåtölj det är vårt tv-rum det. Soffan kommer inte att bytas ut ännu på många år. Hur härligt är det inte att ha en superskön soffa som man faktiskt inte behöver vara rädd om. En soffa där Lillan kan krypa upp med en skål blåbärsglass eller en rinnig ”Piggelin” i samtidigt som hon kollar Bolibompa.

Fåtöljen gör att rummet känns klätt och förlåter ”skruttsoffan” på något vis. Sedan kan jag tillägga att en fåtölj som man är jätterädd om, kanske inte är den mest passande möbeln i ett tv-rum i alla lägen. Som när Lillans storasyster hade tjejfest och jag plötsligt upptäckte 4 st tonårstjejer uppflugna på varandra i fåtöljen som är avsedd för 1 person… Jag förvandlades där och då till den där pinsamma styvmamman som lite försiktigt fick lov att klämma fram – Eeeeh, ursäkta mig, men vi är väääldigt rädda om den där fåtöljen…

Hepp, nu måste jag fortsätta jobba!

Kram kram

Helena