E3-live

Ottsjö och Holmgren rapporterar direkt från världens största spelmässa.

Inlägg av Peter Ottsjö, spelredaktör

Alfred spelar: ”Gran Turismo PSP”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

1p_04_racedisplay.jpg

Spelet som ursprungligen kallades Gran Turismo 4 Portable (ja, det har varit på gång så länge) borde kanske byta namn till Gran Turismo Anthology istället. Om något känns det nämligen som en greatest hits-samling i fickformat, ett destillat av allt som hittills kännetecknat serien, med bilar och banor som går att spåra ända tillbaka till det allra första Gran Turismo till den allra första Playstation. Allt förstås inramat av clean grafik och en väldigt elegant presentation. Jag kanske borde tycka att det är tråkigt och förutsägbart, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ta med mig det här på tunnelbanan. Gran Turismos mer mer mer-upplägg har ju alltid känts som ett Pokemon på hjul.

/Alfred

Gill spelar: ”Mass effect 2”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

mass effect 2_2.jpg

mass effect 2.jpg

Shepard är inte död, och nu är det att låta universum få reda på det. Blade Runner-doftande presentation, förbättrade actionsekvenser (det har blivit lättare att sikta utan att pausa spelet) och en atmosfär som få andra spel kan leva upp till gör Mass Effect 2 till ett av mässans allra hetaste spel. Bioware vill att du ska kämpa för att Shepard ska överleva den mörkare andradelen i Mass Effect-trilogin – men utgången är allt annat än viss.

Gill spelar: ”NHL 10”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

nhl 10.jpg

NHL 09 gjorde mycket rätt. Så pass mycket att man nästan skulle kunna kalla det ett av tidernas mest kompletta sportspel. Men det fanns irritationsmoment. NHL 10 ser ut att ha plockat bort många av dessa, och har dessutom lagt till en hög nya detaljer. Spelet vid sargen har blivit mer realistiskt och det går att skjuta trots att man börjat falla. Lite tråkigt att den nordamerikanska fokuseringen gjort att så mycket av utvecklarkrutet verkar ha lagts på på slagsmålen.

Taggar ea, gill, nhl 10

Alfred spelar: ”Samurai Shodown: Edge of Destiny”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Vet du hur det känns att försöka bedöma ett fightingspel på några minuter? Fundera på hur många taktiker och nyanser av schack du skulle hinna upptäcka på samma tid. ”Skrapa på ytan” är liksom inte ens förnamnet.
Det här är inte första gången klassiska (och blodiga) Samurai Shodown går 3D, även om de flesta nog förträngt 1997 års Samurai Shodown 64. Det är inte så rasande snyggt den här gången heller, men inramningen är bitvis galet vacker (tänk Okami) och arenorna känns sådär mustigt japanska som serien alltid gjort. Det är sakura-träd, torii-portar och tempelgårdar för hela slanten. Mycket mer än så är svårt att säga i det här skedet. Ge mig 50 timmar till med Edge of Destiny och jag ska ge dig något slags hum om huruvida det är något att ha.

/Alfred

Alfred spelar (helst inte): ”Planet 51”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Hej, det här är Peter. Jag vill bara hälsa att det här är den bästa preview jag läst. Så, nu över till Alfred:

Här kommer en pinsam anekdot. Jag hade två appointments hos Sega: ett för rollspelet Alpha Protocol, ett för Planet 51. Det sistnämnda hann jag inte kolla upp i förväg, men min hjärna placerade det automatiskt i samma fack som Alpha Protocol. Jag tänkte mig ett scifi-RPG i stil med Mass Effect. Titeln, liksom. Sedan kom jag till Segas monter. Upptäckte när jag redan ställt mig vid en demostation att Planet 51 är något helt annat: ett filmlicensspel (googla titeln). Och, för att vara mer konkret, ett GTA med utomjordingar. För barn. Jag gjorde dessutom det klassiska misstaget att låta en väldigt entusiastisk utvecklare dema ett helt ointressant spel för mig. Han stod och malde på om features och barnanpassningar och lustiga gorillor man skulle transportera till lustiga djurparker och allt vad det var medan jag lät besvikelsen sjunka in. Och grät en smula inombords. Sedan gjorde jag en ännu värre grej. Jag råkade andas något om att jag hade en avtalad tid lite senare. Utvecklarkillen svarade glatt att jag utöver den standardmässiga presentationen skulle få se tio minuter av filmen spelet baseras på (gud hjälpe mig) och att han skulle leda mig direkt dit, i väldigt god tid, om bara en minut för att han behövde ta ett samtal först och jag skulle bara spela vidare och vänta på honom. Gissa om jag fick eld i baken så fort han vänt ryggen till? Någonstans får man liksom dra gränsen.

/Alfred

Taggar alfred, planet 51

Alfred spelar: ”Sonic & Sega All-stars Racing”

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Ja, ni hör ju själva hur det här kommer sluta. Sega kan visserligen sin estetik vid det här laget, och här är det precis som det ska vara: blåa himlar, rutiga kullar, klassiska fiender och vapen. Det är fint att titta på. Men ack så tråkigt att spela. Jag ska egentligen inte överdriva, det är ingen direkt pina, men sladdarna känns rätt obekväma och vapnen inte det minsta spännande. Karaktärerna är rätt roliga, hämtade från Samba de Amigo, Super Monkey Ball och Sonic-serien som de är, men det finns inget som kommer höja det här spelet över alla andra slappa Sonic-spinoffs Sega tvingat på oss sedan de tillverkade sin sista Dreamcast-konsol.

/Alfred

Alfred testar: PSP Go

av Peter Ottsjö, spelredaktör

PSPGo_sc002.JPG

PSPGo_sc003.JPG

Mässans officiellt sämst bevarade hemlighet känns inte oväntat som allt annat än en överraskning. För er som inte hänger med: att hålla i en PSP ger ingen chockeffekt alls. Vänstertummen utsätts för en störig sträckning när man vill nå den analoga plattan, annars känns det typ som vanligt. Kontrolluppsättningen ser väldigt annorlunda ut på bild, men flera av er kommer säkert ihåg att man inte ens tänkte på skillnaden i ergonomi och knapparnas placering när man gick från Gameboy Color till Gameboy Advance (vilket känns som en rättvis parallell). En annan grej som inte talade till nya PSP:s fördel var att den enbart visades i utfällt läge på mässgolvet. Små plastspärrar hindrade den från att fällas ihop. Och med knappsatsen framme känns den varken särskilt smidig eller, ärligt talat, vacker. När jag väl får ett färdigt exemplar i min hand lär domen med andra ord inte alls vara lika hård.

/Alfred

Taggar alfred, psp go
Sida 11 av 25

Information

Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.

Sök

Arkiv

Kategorier