Hur bra är ”The Sims 3”? Kristofer Ahlström ger sin dom på aftonbladet.se.

Vet du hur det känns att försöka bedöma ett fightingspel på några minuter? Fundera på hur många taktiker och nyanser av schack du skulle hinna upptäcka på samma tid. ”Skrapa på ytan” är liksom inte ens förnamnet.
Det här är inte första gången klassiska (och blodiga) Samurai Shodown går 3D, även om de flesta nog förträngt 1997 års Samurai Shodown 64. Det är inte så rasande snyggt den här gången heller, men inramningen är bitvis galet vacker (tänk Okami) och arenorna känns sådär mustigt japanska som serien alltid gjort. Det är sakura-träd, torii-portar och tempelgårdar för hela slanten. Mycket mer än så är svårt att säga i det här skedet. Ge mig 50 timmar till med Edge of Destiny och jag ska ge dig något slags hum om huruvida det är något att ha.

/Alfred

Hej, det här är Peter. Jag vill bara hälsa att det här är den bästa preview jag läst. Så, nu över till Alfred:

Här kommer en pinsam anekdot. Jag hade två appointments hos Sega: ett för rollspelet Alpha Protocol, ett för Planet 51. Det sistnämnda hann jag inte kolla upp i förväg, men min hjärna placerade det automatiskt i samma fack som Alpha Protocol. Jag tänkte mig ett scifi-RPG i stil med Mass Effect. Titeln, liksom. Sedan kom jag till Segas monter. Upptäckte när jag redan ställt mig vid en demostation att Planet 51 är något helt annat: ett filmlicensspel (googla titeln). Och, för att vara mer konkret, ett GTA med utomjordingar. För barn. Jag gjorde dessutom det klassiska misstaget att låta en väldigt entusiastisk utvecklare dema ett helt ointressant spel för mig. Han stod och malde på om features och barnanpassningar och lustiga gorillor man skulle transportera till lustiga djurparker och allt vad det var medan jag lät besvikelsen sjunka in. Och grät en smula inombords. Sedan gjorde jag en ännu värre grej. Jag råkade andas något om att jag hade en avtalad tid lite senare. Utvecklarkillen svarade glatt att jag utöver den standardmässiga presentationen skulle få se tio minuter av filmen spelet baseras på (gud hjälpe mig) och att han skulle leda mig direkt dit, i väldigt god tid, om bara en minut för att han behövde ta ett samtal först och jag skulle bara spela vidare och vänta på honom. Gissa om jag fick eld i baken så fort han vänt ryggen till? Någonstans får man liksom dra gränsen.

/Alfred

Ja, ni hör ju själva hur det här kommer sluta. Sega kan visserligen sin estetik vid det här laget, och här är det precis som det ska vara: blåa himlar, rutiga kullar, klassiska fiender och vapen. Det är fint att titta på. Men ack så tråkigt att spela. Jag ska egentligen inte överdriva, det är ingen direkt pina, men sladdarna känns rätt obekväma och vapnen inte det minsta spännande. Karaktärerna är rätt roliga, hämtade från Samba de Amigo, Super Monkey Ball och Sonic-serien som de är, men det finns inget som kommer höja det här spelet över alla andra slappa Sonic-spinoffs Sega tvingat på oss sedan de tillverkade sin sista Dreamcast-konsol.

/Alfred

Mässans officiellt sämst bevarade hemlighet känns inte oväntat som allt annat än en överraskning. För er som inte hänger med: att hålla i en PSP ger ingen chockeffekt alls. Vänstertummen utsätts för en störig sträckning när man vill nå den analoga plattan, annars känns det typ som vanligt. Kontrolluppsättningen ser väldigt annorlunda ut på bild, men flera av er kommer säkert ihåg att man inte ens tänkte på skillnaden i ergonomi och knapparnas placering när man gick från Gameboy Color till Gameboy Advance (vilket känns som en rättvis parallell). En annan grej som inte talade till nya PSP:s fördel var att den enbart visades i utfällt läge på mässgolvet. Små plastspärrar hindrade den från att fällas ihop. Och med knappsatsen framme känns den varken särskilt smidig eller, ärligt talat, vacker. När jag väl får ett färdigt exemplar i min hand lär domen med andra ord inte alls vara lika hård.

/Alfred

På aftonbladet.se kommer Alfred Holmgren att svara på era frågor om E3. Vilka spel tyckte han bäst om? Vilka spel ska du akta dig för i höst? Vad säger han om Microsofts ”Project Natal”?

Chatten börjar 18.00 på aftonbladet.se.

Kristofer Ahlström, spelkritiker och kulturskribent på Aftonbladet, har ägnat den här veckan åt ”The Sims 3”. Han har ägnat den här veckan åt HELA FENOMENET ”The Sims”. Och han har ett litet avslöjande på gång: meningen med livet. Om detta kan du läsa i Aftonbladet under de kommande dagarna.

Men som den övermänniska han är har han också följt E3-mässan slaviskt. Här är hans dom:

Vad tycker du om årets mässa?
– På nyhetsfronten: tveklöst årets bästa. Bara att sitta och plugga trailers till alla kommande spel har fyllt mina arbetsdagar under hela E3-perioden. Man skiter lite i att en del av spelen förmodligen inte kommer se dagens ljus på åtminstone två år: det är ändå förväntningarna och känslorna som byggs upp på E3 som är bäst.

Vilket spel har imponerat mest på dig?
– Nu kommer jag såklart vara tråkig, men jag säger “The last guardian”. Ueda-spelen är ett av få där man vet att man inte blir lurad av trailern – skiten kommer faktiskt vara precis sådär snyggt och atmosfäriskt. Överlag blir jag bara intresserad av spel som vågar visa gameplay-filmer, rena trailers säger mig ingenting längre. Det lustiga är att det är spel man sett minst av som lockar mest: ”MGS Rising”, “Agent”, Telltales “Monkey island”-serie, mm. Måste känna att peppen svalnat lite inför mina två förhandsfavoriter “Heavy rain” och “Alan Wake”. Sluta vattna ur förväntningarna med dessa eviga previews, släpp spelet bara!

Vad tror du om Project Natal och Playstation Motion Controller?
– Det kommer säkert vara jätterevolutionerande och så, men… Jag vet inte, jag är lite för rädd att det ska bli gimmick av allt. Det är väldigt, väldigt sällan som en handkontroll kan utkonkurreras av nunchuks eller brädor eller rörelsekänsliga kameralinser. När jag spelar vill jag känna mig cool – inte som en statist i en Susanne Lanefelt-video.

Hur mycket ser du fram emot ”Agent”?
– Lika mycket som “LA Noire”, det vill säga jävligt mycket – man får hoppas att “Agent” inte går samma frysboxöde till möte.

Actionrollspelet ”Borderlands” kommer i oktober. Det släpps till PS3, Xbox 360 och PC. Jag ville bara att ni skulle veta det.

E3 fälls ihop och monteras ner omkring oss. Vågar man sig in i mässhallarna blir man utvisad av irriterade vakter. Galler täcker dörrarna till food courten där jag just intagit min frukost/lunch (klockan 17.45). Just nu dröjer vi oss kvar i presscentret, den sista trygga punkten innan vi kastas ut på gatan och måste pussla ihop våra liv igen, på nytt lära oss leva i den riktiga världen utanför E3-bubblans PR-paraplyer, fjäskdemonstrationer och kakbufféer.

Jag vet inte vad vi ska göra nu, vart vi ska ta vägen, vad vi ska äta eller hur vi ens ska ta oss härifrån. Det känns märkligt att tillvaron inte dikteras av stenhårt pressade scheman och checklistor längre.

Men en sak vet jag: vi kommer fortsätta blogga tills vi inte har ett ord kvar att säga om årets E3. Så ge inte upp på oss än.

/Alfred

”The last guardian” är…