Via Condotti har de vanliga lyxmärkena som säljer de vanliga vansinnigt dyra väskorna, smyckena, klockorna, klänningarna, skorna och kavajerna. Den som inte bara är rik utan superrik vill ha något mer. Det duger inte med Pradas, Louis Vuittons, Guccis, Celines eller Hermès standardutbud.

Vi ska mötas på Piazza Pietra och han kommer i stor stil: skottsäker bil med svarta rutor runt baksätet, två livvakter, blåljus på taket.
Han säger att hoten inte är så allvarliga i Rom

Alberto Benedetti, en gemytlig karl på 55 år, lever ett liv som de flesta i Europa nog finner idealiskt. Hans vingård ligger i Albanerbergen söder om Rom. Odlingen har tillhört familjen i femton generationer men vin har producerats mycket längre än så. Muren framför villan är 2 500 år.

Om någon tycker att det är tråkigt med matematik bör han tala med Andreas Georgiou, chef för Elstat, Greklands motsvarighet till Statistiska centralbyrån.
Han riskerar livstids fängelse på grund av hur han räknar.

Thanasis Leventis är ordförande för Järnvägsanställdas förbund i Grekland. Medlemsantalet har sjunkit i otrolig fart. Förra året var de 7000 anställda i de statliga järnvägsbolagen OSE och Trainose, i år bara 3 500.
Det är lätt att förstå att bolagen inte har råd att behålla sina anställda.

Kostas Simitis reagerar med taggarna ut på min första fråga. Den lyder så här:
Hur firade du kvällen Grekland införde euron?
Det skedde nyårsnatten 2001-2002 och Simitis var Greklands premiärminister. Det borde ha varit en av hans lyckligaste stunder i politiken. Men det säger han inte. Han säger:
– Varför frågar du det? Vad är syftet med frågan?

Petros Doukas har sitt kontor nära Syntagmatorget där Atenborna regelbundet drabbar samman med polisen.
Doukas är rådgivare åt investmentbanker och sådana personers kontor är sällan roliga. Men detta är trevligt därför att det tillhör en man som slutat oroa sig, i den mån han någonsin gjort det.