Så var den över, den efterlängtade F1-premiären… kvar i Albert Park finns bara lastbilar, upptrampade gräsmattor och skräp. Ännu doftar det fest i luften. Tänk vad mycket adrenalin, vad mycket lycka, vad mycket besvikelse som kan existera i en och samma park.

Allt gick så snabbt, jag sprang runt runt och jagade och snackade och vips så var det över. Den lyckligaste natten på länge för vissa, en stor besvikelse för andra.

Själv fick jag inget champagne dricka, ingen god mat smaka och blott se 1 minut av The Who då jag gick förbi bakom scenen. Det var jobb för hela slanten för Viasat Motor.

Bitterljuv var premiären; jättekul att det rörts om i grytan och att det bjöds på skrällar i både kval o race. Kul med ett händelserikt och underhållande race. Synd att reglerna är sådana att man kan protestera och diskvalifisera åt både höger och vänster. Vi han bara stänga av kamerorna så ramlade info-lappar in om förare och team som skulle infinna sig hos ”Steward of the meeting” omgående.

Otroligt stark insats av Brawn GP, men också väldigt starkt av Lewis Hamilton att ta sig upp till vad som såg ut som en fjärde, men som blev en tredjeplats. Synd att det gick som det gick för Sebastian Vettel…jag är övertygad om att han blir världsmästare förr eller senare, men när jag kröp ner i sängen igår natt ekade hans uppriktigt förtvivlade ord  i mitt huvud ”Im so sorry, Im so sorry” Vi med Sebastian, vi med…