Jag mailar med co-gravida kollegan J inför fikamötet vi har varje fredag kl 14.30:

J: Shit vad jag är nervös för fikat. Är det kanelbulle? Choklad? El munk igen?

H: MUNK MUNK MUNK MUNK MUNK. Fan vad jag hoppas!

J: CHOOOKLAAAD.

H: Shit. Choklad hade varit bra. Men har vi fått det nån gång?

J: I form av biskvi på sin höjd. El chokladtårta. Men aldrig liksom en 200-grammare.

H: OH! Det borde vi lobba in. 200 gram frukt och mandel hade gjort hela min dag. Eller shit, 100 gram hade också räckt.

J: Jag hoppar gärna både frukten och mandeln. I övrigt är jag på.

H: Man kanske kan få två sorter? Daim? Eller är du mer Digestive?

Nu blev det varken choklad eller äppelmunkar, utan vaniljhjärtan. Ni fattar. Herregud, ibland undrar man om vi jobbar på Hemmets Journal. Så vi tog ingen. Men det är skönt att ha någon nära sig som förstår.