Är däckad i influensa. Ligger på soffan med tjocktröja, raggsockor och filt och fryser ändå. Men njuter på nåt sätt ändå eftersom resten av familjen just klev ut genom dörren. Ljuva tystnad.

En vecka hann Frank vara på förskolan. Nu snorar han järnet och frågan är om han inte blir hemma i morgon. Anita har nyst sig igenom dagen och själv känner jag en svag raspning i halsen. Tjoho.

Måste bara visa er ett kort klipp från min fredag. Trodde att jag skulle bli galen. Förkylning och tandsprickning är inte en kombo man önskar sig kan jag rapportera. I just det här fallet innebar det att hon lät så här konstant om jag inte bar runt henne. Dessvärre måste man ju käka, gå på toa och lite annat under en dag. AAAARGH!!!! Det där gnällljudet gnager hål på min hjärna och gör mig helt slut.

Idag verkar iallafall humöret vara lite bättre och så är vi ju två som kan bära.

Igår fick pytto sin första supp i ändalykten. Lätt febrig, rosslig och gnällig vid läggning och då kände vi att det nog var dags.

Frank är hemma idag också. Och vad passar bättre när man är sjuk än att leka doktor? Det är mycket feber och medicin och asken med Blixtenplåster som vi köpte igår är snart slut. Fin är han iallafall, den snoriga doktorn.

Min influensafeeling försvann och jag mår bra igen. Men nu önskar jag mig istället ett Lars-fritt hem. Eller ja, han kan få vara här om han bara frisknar till lite. Nu är han är konstant vit-grön i fejset och vandrar mellan sängen och toan. Jag och kidsen mår bra och har försökt hålla oss borta idag, men man måste ju komma hem och sova.

Ikväll bäddar jag dock på soffan.