Alla preggon får väl höra dem lite till och från. De korkade kommentarerna. Men det stör mig att det ska vara så. Hur tänker man när man kläcker de här tex?

– Oj, jäklar vad stor du har blivit nu. Inte långt kvar va? (när man är typ halvvägs)

– Haha, i den där tröjan ser du faktiskt mer fet än gravid ut.

– Heej, längesen! Inte långt kvar nu va? Hörde du om han på Karins jobb vars unge dog under förlossningen?

Japp. Alla är true storys tagna ur mitt eller en medpreggos liv.

For real folks. Nu borde vi faktiskt ta och bestämma några saker – en gång för alla. Ett. Ska man snacka om gravidmagar så säger man ”ÅH vilken fin mage du har”. Inget om storleken, varken stor eller liten, inga kommentarer om hur nära förlossning eller hur många ungar det ser ut att vara därinne. Två. Storys med blod, spruckna underliv, döda eller skadade barn – nej tack. Inte heller finns intresse för berättelser om långa utdragna förlossningar eller sugklockor.

Det är så grundläggande och glasklart att det verkar otroligt. Vem skulle vara så korkad? Men trust me. Det här är vanligt. Och ofta kommer det från helt normala, vanliga, snälla och trevliga vänner/kollegor/familjemedlemmar. Såna som du. Men som inte tänker längre. Vore fint om vi kunde sätta stopp för det. Nu tack.