Frank och jag pratade om kinesen i morse. Han sa godmorgon in genom naveln och lyssnade lite efter om det skulle komma något svar. Så sa jag att det inte är så långt kvar tills den kommer nu. Då tystnade han. Tittade på mig och tänkte lite. Och så kom det i rask takt:

– Nej, först blir det jul. Sen kommer bebisen. Och då ska den bo i mitt rum. Men inte på natten, för då ska den äta från dina tuttar. Och du. Vet du? Bebisar kommer ut ur snippan!

Och så spatserade han ut ur rummet med bestämda steg. Jag satt kvar och skrattade tyst för mig själv. Det är så sjukt najs att vi faktiskt är tre som väntar på nytillskottet. En av de mysiga uppsidorna med att ha lite längre mellan kidsen!

Nyrik och sunkig såhär den 25:e. Är inte helt på banan med förkylningen, så det fick bli trikå och sjal. Svart klänning och svart linne från H&M, stor luddig sjal från Indiska. Och för bekvämlighetens skull även en sportbh från Stay in place. Fixar knappt att ha vanlig bh längre.

När man som gravid delar sin vardag med en trotsig treåring händer det att jag undrar vad det är jag har gett mig in på. Men såna här…åh. Nu vill jag att kinesen ska vara här.

Jag har precis återvänt till sjukstugan efter ett besök hos barnmorskan Eva på Mama Mia. Hon konstaterade att Niferex-attacken funkat, järnvärdet stiger igen och det var inte rövlossning jag har dragit på mig, utan falsk ichias. Det innebär att en nerv i skinkan kommer i kläm pga trycket från barnet. Inget konstigt alltså, men precis som jag märkt så blir det bättre om man rör på sig. Jag är som stelast och har som ondast på mornarna när jag vaknar.

Annars var allt fint – kinesen växer som den ska och hade idag 130 i hjärtljud. Vår killteori håller fortfarande alltså.

I lördags insåg jag en skön sak – gravida är faktiskt lite som lastbilschaffisar.

Vi var på väg ut från indiern vi hade lunchat på och mötte ett par i entren. Jag såg direkt att hon också var på tjocken, lite mindre mage än min, men definitivt gravid. När vi möttes så såg jag att hon kollade till på min mage och sen mötte hon min blick. Och log. Jag log tillbaka, nickade lite och gick glatt vidare.

Lite senare knallade jag runt i en barnklädesbutik på Skånegatan och samma sak hände igen. Jag spottar en gravidmage, hon kollar in min och så hejar vi. Lite tyst, men ändå tydligt.

Det är som en hemlig klubb. Vi håller koll på varann och i de där blickarna finns så oändligt mycket samförstånd – vi kör inte likadana bilar och vi honkar inte i lastbilshornet, men vi är med om samma coola grej, har samma längtan, krämpor, rädslor och funderingar. Och med de där blickarna och nickningarna som bekräftelse blir man lite starkare och tuffare. I like!

Febrig, hostig och med huvudet fullt av snor. Inget man vill frottera sina kollegor med, så idag blir det hemmajobb.

Jag har de senaste dagarna fått glada preggonews från ett par håll och det är så himla härligt! Efter att jag själv fick barn är det verkligen det bästa jag kan få höra, jag blir helt tjutig och varm i hela kroppen.

Det är så konstigt och jag har nästan svårt att fatta att det är jag som säger det – men på riktigt så tycker jag att barngrejen är det finaste av allt.

Vaknade febrig med huvudet fullt av snor och en slemmig hosta. Därav den charmiga söndagsoutfiten: grön t-shirt från Bik Bok, sport-bh från Lindex och trosor från H&M.

Och magen, det känns som att den växt över natten. Tung idag.

Ännu ett dryckestips: Billabong, alkoholfritt bubbel från systemet. Inte som på riktigt. Men i sorlig miljö i glada vänners lag så är det ändå nära.

Tänk bara på att om du lägger den i frysen för snabbkylning och den är lite fryst när den ska poppas så sprutar det långt. Jättelångt. Ända från vardagsrummet till hallen faktiskt.

Jag har surfat Hemnet på morgonen för att se om det faktiskt inte finns ett endaste hus att spana på den här veckan. Men nej. Nichts. Bara små platta trista dyra med vattenskador och skadedjur.

Och nu är det faktiskt försent. Det är bara att köpa läget och inse att det inte blir någon flytt i år. Det blir julaftonsfirande här igen, inte i något härligt Fanny och Alexander-hus från sekelskiftet. Och kinesen kommer att bo sin första tid på söder, vilket ju ändå är mer än okej. Jag älskar att bo i stan. Hade bara varit smutt med lite mer än 64 kvadrat.