Jag är inte inne i City så ofta, däremot så knallar jag genom Globen C varje dag, så det blir ju lite att man shoppar där man är.

På hemväg igår spottade jag något som såg ut som en snygg kavaj och knallade därför in på Bik Bok. Men så fort jag klev innanför larmbågarna fick jag som vanligt känslan av att jag landstigit på helt fel planet. Att alla 16-åringar som stod och nöp i glittriga tubtoppar och pyttesmå stentvättade jeans kollade på mig med nervärderande pity-blickar. Så som man kollar på sin morsa när man är 16 och morsan sagt något om att den nya Martin Stenmark-skivan verkar skitbra framför hela kompisgänget.

Som gravid blir det ännu tydligare – vem försöker jag lura liksom? Så eftersom jag redan var inne gick jag ett varv, tänkte att jag kan ju faktiskt vara där för att köpa en present till nån, kollade nån tunika och en halsduk och började dra mig mot utgången. Men halvvägs ute ångrade jag mig och stannade på fläcken. Vafan. Ärligt talat! Jag får väl handla var jag vill! Shopping-rebellen i mig vaknade och jag blev plötsligt sugen på att köpa nåt tight och glittrigt eller nåt skrikigt med stora röda detaljer och klämma ner min svällande mage i. Så jag vände.

Kändes skönt. Som att vinna över 16-åringarna, men allra mest över mig själv. Fast det blev inget tight och glittrigt. Inte skrikigt heller. Stora koftor är ju ändå mer min grej.