Ni är några som frågat varför vi kallar nytillskottet för kinesen. Och det började faktiskt redan när Frank föddes. Direkt efter förlossningen deklarerade jag klart och tydligt att det jag just gjort inte på några villkor skulle ske igen. Aldrig. Någonsin.

Om vi skulle skaffa fler barn (vilket just då kändes hyfsat otippat) så var det adoption eller inget. Så långt innan det här ens var påtänkt for real så har vi pratat och skämtat om barn nr två som kinesen. När vi sparat prylar efter Frank så har vi lagt det i en låda till kinesen. Eller när vi sett ett snyggt namn så har vi sagt att det kan ju kinesen heta. Så ja, det var liksom redan etablerat från scratch. Trots att det inte blev riktigt som jag siade med leveransen dårå.