Jag tycker att det är konstigt att vi, år 2009, i det här landet fortfarande inte kan se barn och mammor/pappor med barn som en del av vårt samhälle? Människor som precis som alla andra har rätt att vistas var de vill. I de flesta andra delar av världen delar man sitt liv med barnen – på gator och torg, restauranger, fik och andra ställen där folk samlas. Men nej. I Sverige ska det vara tyst och lugnt och folk ska få vara ifred. Sorgligt.

Jag vet att det här till viss del är en skapad debatt, det är förstås skitkul att få Katrin och Alex att debattera mot varann, men folkets kommentarer gör mig helt mörkrädd. Glömmer de bort att de har varit barn själva? Eller att de flesta av oss någon gång blir föräldrar?

Min gissning är att Katrin och alla de andra barnrädda kommer att tycka annorlunda när de själva är hemma med barn – det är inte skitkul att enbart vistas på hemmaplan eller spendera dagen i lekparken när det är minusgrader ute. ÅH. Jag stör mig på att jag stör mig. Men fan vad jag stör mig.