Sista arbetsdagen på typ ett år.

Känns så himla konstigt och är otroligt dubbelt. Jag ser verkligen fram emot att vara ledig några veckor innan kinesen kommer. Men jag får lite ont i magen när jag tänker på att jag inte ska träffa mina sköna kollegor och inte vara här på jobbet. Det är ju mitt andra hem ändå. Och jag gillar verkligen att vara här.

Precis som förra gången får jag dessutom lite prestationsångest. Att bli ersatt av någon (som dessutom verkar vara värsta svinduktiga tjejen) är jobbigt. Plötsligt kommer någon med nya fräscha ideer in och kör sin grej och några veckor senare är man glömd.

Ska försöka tänka på de bra sakerna i nästa vecka när jag ligger i soffan och softar. Inga rapporter att skriva, inga hatiga excelark och inga långa kundmöten. Tjoho!