Middag med fina vänner på hemmaplan ikväll. Då kör jag på gammal skönklänning från H&M och bara ben. Och nu tycker jag inte att magen är så himla liten längre…

Jag älskar såna här tjänster, måste bara tipsa er andra. Webbaserade värkräknare är ju precis vad varje internetnördigt preggo behöver! Sist använde jag contractionmaster, men såg att det finns en svensk variant på värktimer.se också. Vem orkar fiddla med klocka/mobil, penna och papper? Bara att klicka mellanslag när värken börjar och sluta och så får du ett fint diagram, värklängd och tid mellan värkarna.

De ligger och väntar på att bli använda i mina bokmärken nu.

Aooooo! Kinesen verkar gosa ner sig ordentligt i bäckenet nu för jäklar vad det trycker på! Plötsligt vet man att man har ett blygdben därnere. 

Just hemkommen från släktkalas hos svärföräldrarna iförd svarta preggoleggings och svart preggotunika från H&M, kängor från Hasbeens och ugglehalsband från Designtorget.

Man får passa på när utstyrseln inte består av underställ och fleecetröja.

På förmiddagen vibrerade det konstigt i magen. Fick känslan av att det bubblade i fostervattnet. Ni vet som när man fyller en flaska med vatten och vänder den upp-och-ner och så tar sig luftbubblorna snabbt uppåt genom vattnet. Inte en bra känsla om man siktat in sig på att föda barn om tidigast 6-7 dagar.

Men jag googlade lite och blev lite lugnare – det verkar som att det skulle kunna vara kinesen som kissar eller bäckenet som kompenserar sig när det hamnat snett. Inte vet jag, men än är det lugnt och stilla och det är ju bra.

Inte nog med att det var en idyllisk vit julafton med sjukt god mat, sonens första date med jultomten och schyssta paket – jag lyckades undvika att föda barn också! Sjukt skönt och första milstolpen avklarad. Nu ska jag bara hålla ut åtta dagar – från den 2/1 är det okej. Men jag siktar fortfarande på den 10e eller 11e.

Skinkan är griljerad, köttbullarna är rullade, janssons frestelse står och svalnar och jag har tagit årets julbad. En störig grej med att vara höggravid är dock att magen numera är så stor att den inte täcks av vattnet. Det gillar jag inte.

Du är på dag 268 av 280. (95,7%).

Igår kväll kom urinvägsinfektionen tillbaka – med besked! Jag var grinfärdig, hade svinont och kunde knappt gå. Försökte lindra med ett varmt bad, men det blev bara värre. Hade två piller kvar på Furadantinet så jag poppade ett av dem tillsammans med en Reliv och hoppade isäng. Fyllde på med det andra pillret vid halvtretiden i natt och sov ändå hyfsat bra.

I morse var det lite bättre, men inte bra och insåg att det ju inte finns på kartan att ha det så här över jul. Min barnmorska är ledig idag, men hennes kollega Carina ryckte in, styrde upp och nu finns ett nytt recept på Apoteket så att jag kan få bort den här skiten for good.

Det är pissigt med urinvägsinfektion i vanliga fall, men när man har värsta tyngden på blåsan och dessutom en kines som med jämna mellanrum bonkar in med armar och ben i den blir det outhärdligt. Så idag går all min kärlek till Mama Mia-Carina. Den finaste julen med de dyraste klapparna till henne!

Jag har just fått en utförlig rapport om hur det gick till när finaste kollegans lilla Elly kom till världen. Tåriga ögon och nervöst fladder i magen nu. Jag kan fortfarande inte greppa att vi snart har en sån här hemma.

Hur söt är hon inte då? De är smarta kidsen som kör med snittankomst och så lite gulsot på det – snyggast i klassen redan på BB.