Ett dygn senare och jag är mitt vanliga jag. Går inte som en tant, tjuter inte när det är dags att gå på toa – och hepp, jag behöver inte besöka något sjukhus! Fredag när den är som bäst!
Jag har skruvat ihop spjälsängen idag. Men det blev inte helt klockrent. Den var helt enkelt lite större än vad jag trodde. Den sticker ut över halva dörröppningen där vi tänkte att den skulle stå. Kanske är det så att vi får ta fram sågen och korta den lite. Det gjorde vi sist och det blev kanonbra. Som det är nu får det ju plats typ fyra bebisar på längden.
Det tokfina spjälsängsskyddet har jag förresten köpt på loppi.se – bästa stället om man är på jakt efter begagnade barnpryttlar. Just det här är ett gammalt spjälsängsskydd som fått nytt överdrag. Älskar tyget och kunde inte motstå!
Jorå. Mina misstankar stämde. Och efter att ha blivit runtskickad och fått mig en bastning för att jag var på fel ställe så fick jag äntligen antibiotika utskriven. Hoppas den hjälper snabbt som tusan!
Nu ska jag hålla mig inne resten av dagen, det är helt galen och oskön snöstorm därute. Fantastiskt fint att spana på genom fönstret dock!
Går som en tant idag. Tar jag större kliv än 20 cm känns det som att jag ska kissa på mig. Tror det är urinvägsinfektion på gång. Aj aj aj. Var på min mödravård på Mama Mia i morse för att lämna urinprov, men där får jag inte besked förräns i nästa vecka i sånt fall – alltså är det gynakut som gäller. Danderyd där jag har tänkt föda känns långt bort i snökaoset, så nu drar jag mot SÖS.
Redo för julfest med jobbet i en gammal opreggoklänning med hundtandsmönster i svart och rött.
Sådär, nu sitter jag framför datorn och kan rapportera lite mer ingående. Det gick verkligen över förväntan! Tyvärr så hade mina frysta ärtor, huvudståendet och rumpgungandet inte gjort någon nytta, kinesen satt fortfarande i säte när vi kom in i morse.
Alltså skulle vi köra. Jag fick först ligga en halvtimme-fyrtio minuter så att de kunde kolla hjärtljud och ev värkar. Sen kollade de bebisens läge med hjälp av händerna och med ultraljud. Det konstaterades att h*n låg i ett bra läge och att det skulle vara möjligt att vända.
Strax innan det var dags fick jag en spruta med Bricanyl som får livmodern att slappna av – samtidigt får man hjärtklappning och darrningar. Kändes jäkligt skumt, men det gick ändå jättebra. Jag visste att det skulle hända och försökte andas lugnt och tänka positivt. Sen körde läkaren igång – hon klämde till runt kinesen med båda händerna och masserade och tryckte uppåt med rumpan och neråt med huvudet. Hon tog i rätt hårt, men jag tyckte inte att det var speciellt jobbigt, jag hade förväntat mig något mycket värre. Jag har läst på en del och det finns ju de som väljer ju kejsarsnitt framför att ens försöka göra en vändning. Så här i efterhand måste jag verkligen säga att jag inte förstår det alls. Klämmandet och puttandet pågick i typ två minuter och sen gled h*n runt. Huvudet ner och fötterna upp.
Efteråt var jag jäkligt skakig, kändes lite som att det var en blandning av spänning som släppte och en effekt av Bricanylen. Men jag fick ligga och pusta ut och ta det lugnt och somnade nästan på britsen. Under tiden kollade de hjärtljuden igen för att se att bebisen inte mådde dåligt, men det gjorde den inte, så efter en timme var det klart att dra ut nålen ur armen och säga tack för idag.
Efteråt gick vi och käkade en stadig korv stroganoff-lunch. Sjukt välbehövligt för mig som bara fick dricka ett glas blåbärssoppa innan vi drog i morse. Nu känns det kanon, jag är inte ett dugg trött eller mår dåligt. Tvärtom. Jätteglad och upprymd och på väg mot jobbets julpub!
Lite bilder från vändningen finns här för den som är nyfiken!
Jag darrar som ett asplöv av Bricanylen, men kinesen är vänd och mår finfint. Så sjuukt skönt!
Då drar vi in och försöker vända den här skitungen. Håll alla tummarn ni har nu – vi vill bara att kotten ska vända sig. Ingen igångsättning, inget snitt, inget drama. En smidig liten kullerbytta bara.
Jag har duschat, packat blodgruppering och leg och bara intagit en flytande frukost (blåbärssoppa), så jag håller min del av dealen. Nu är det kinesen det hänger på.
Kom på att jag ju inte gett er den slutgiltiga packlistan – men så här blev den. Tror att vi har tänkt på allt. Kanske lite för mycket – men hellre det!
Kinesen:
Hanna:
Lars:
Övrigt:
Jag tröstar mig med finlunch i soffan. Köttbullsmackor med rödbetssallad gör underverk med det pissigaste av humör.