Alltså. Det här med att stå på huvudet i vecka 37, det är inget jag rekommenderar om man säger så. Jag vet inte riktigt när jag stod på huvudet senast, men tyngdpunkten är ju inte riktigt där den brukar vara. Det var sjukt svårt att komma upp. Jag kämpade en lång stund (ensam hemma, riktigt glad att ingen såg mig, haha) och kom väl upp i typ 2-3 sekunder till slut. Men då fick jag råont i huvudet och drösade ihop i en fnissande hög på sängen.

Kanske är det så att jag ska köra med en påse frysta ärtor och kalla glas vatten istället…