Så blev det då äntligen den 4 januari och än har inget hänt. Jag har varit vaken sen strax efter fyra då det var dags för nattens toabesök. Sen kunde jag inte somna om. Kinesen var också vaken och varje gång den rörde sig fick jag sammandragningar. Låg och försökte slappna av och var livrädd för att det skulle sätta igång. Snopet om vi skulle stupa så här på målsnöret liksom.

Något måste jag ha gjort rätt, för nu är det lugnt igen. Jag ska strax knalla iväg till barnmorskan och ta en sista check. För nu räknar jag inte med att vi kommer att ses igen innan det ska födas barn.