Jag har knappt smält att kinesen befinner sig på rätt sida magen fortfarande, men olala vad det känns bra! Inte nog med att h*n blir en 2010:a, vi slapp jaga taxi och ge oss ut i nyårsnatten. Guld värt!

Nu är nästa mentala fokus att missa den fjärde, dagen då födelsen egentligen är beräknad, eftersom Lars fyller då. Och fixar vi det, ja…då blir jag så sjukt nöjd att den kan få komma när den vill (fast helst den 10:e eller 11:e då).