Jag såg Bebisfabriken på tv4 igår kväll och satt och tänkte på det och fick ont i magen när jag ammade i natt. Surrogatmamman man fick följa såg så otroligt sorgsen ut och den amerikanska kvinnan som hämtade barnet verkade inte ha någon som helst insikt i att det var en konstig situation. Mer fokuserad på att pojken hade rosa mössa än att kvinnan som satt framför henne just lämnade bort ett barn hon burit i nio månader. Fruktansvärt. Rika västerlänningar som utnyttjar fattiga människors situation. Surrogatmamman fick 4000 euro för att hyra ut sin livmoder.

Jag förstår verkligen att man kan bli desperat i sitt barnlängtande om det inte fungerar den naturliga vägen. Men nån jävla gräns måste det finnas. Jag undrar hur barnen som kommit till på det här sättet kommer att tänka i framtiden. Om sig själva och om sina föräldrar. Och surrogatmammans egna dotter, som kommer att kunna gå i skolan och lära sig engelska. Kommer hon att må bra eller dåligt över vad mamman gjorde för hennes skull?