Frank tar hela syskongrejen rätt bra än sålänge. Lite mer uppmärksamhetstörstande och kramsugen, men inga konstigheter. När det gäller Anita så är hon hans bebis och han räknar hela tiden in familjen – mamma Hanna, pappa Lars, Frank, Anita och så Marsis (favvo-gosedjuret).

Han är inte så närgången, klappar henne på huvudet och pussar lite på armen, men hon får inte speciellt mycket uppmärksamhet. Inte ens när hon skriker så att vi andra inte hör varandra.

Så på det stora hela känns det bra so far. Lagom stort i hans värld.