Risken för missfall är ju som allra störst under de första 12 veckorna av graviditeten. Det har vi väl alla fått höra och det är inget konstigt med det, men i helgen fick jag veta varför och det var helt nytt för mig. Tänkte att om inte jag visste är det säkert fler som inte vet, och ni är säkert också nyfikna, så here goes (fritt ur minnet).

Tydligen är det så att man efter vecka sex kan se fostrets hjärtat slå. Och om man vid ett ultraljud under vecka sex ser ett hjärta så är risken för missfall bara 7%. Under vecka sex till nio ska flera vitala organ utvecklas – bla hjärta, njurar och hjärna. Då är missfallsrisken väldigt hög. I vecka 11-12 ska gulesäcken som tills dess försett fostret med näring avvecklas och navelsträngen ska ta över funktionen. Det är det sista riskfyllda momentet i den första delen av graviditeten och när det är klart sjunker risken för missfall avsevärt.

När man hör det här så förstår man ju att det är en hel del saker som kan gå fel där i början. Tycker bara att det är konstigt att jag inte fått höra det någonstans under några av mina graviditeter. Det är ju lättare att acceptera ett missfall om man faktiskt förstår varför det skedde. Nu vet jag ju att det alltså gick fel med de vitala organen för det foster jag förlorade i vecka 8-9 innan jag blev gravid med Anita.