Det var visst fler än jag som var ute efter våffeljärn idag. Otippat! Slut på en massa ställen. Men så äntligen dök ett dubbeljärn upp som en hägring inne på Wirströms. Så nu ska det invigas, låt våffelfrossan börja!
Lite av en chock tydligen.
Jag och Anita passar Elly när hennes mamma är och knäcker ryggen. Funkar fint so far även om dubbla vagnar inte är att rekommendera.
Den första tiden med Anita har ju varit helt fantastisk. Jag hade förväntat mig värsta tvåbarnschocken, att Frank skulle bli råsvartsjuk, att vi inte skulle få sova och att det mesta skulle vara upp och ner. Men så har det inte varit. Frank har gillat Anita och inte gjort så mycket väsen av att han har en syrra. Hon har sovit som en gudinna och käkat en gång per natt. Våra första 11 veckor som tvåbarnsföräldrar har verkligen varit en walk in the park.
Men i går hände ju något. Anita gastade sig igenom kvällen med arg magknip och somnade snyftandes. Ikväll var jag inte hemma vid nattning, men när jag kom hem vid halvnio var Lars helt slut. I vanliga fall är det inga problem att natta två själv, men Anita hade gastat järnet hela kvällen och Frank blev hysterisk och ledsen av skrikandet och började vråla han också. Idag verkade hon inte ha ont i magen dock, bara illvrålandes.
Börjar undra om smekmånaden är över nu. Hoppas hoppas att det bara är tillfälligt. Det har ju varit så himla mysigt. Håll tummarna är ni fina!
Det här med påskris visade sig vara en bra grej ur flera synvinklar. Nu har Anita legat där en kvart och snackat med äggen.
Solstrålen kom – och gick. Ikväll drog hon igång en gallskrikarfest jag inte varit med om förut. Stadigt ackompanjerad av jättepruttar och riktiga ölrapar. Jag är helt ovan vid sånt här och är helt slut nu. Ont i öronen och i hjärtat. Men hon verkar ha fått ur sig all luft och sover som en stock tack och lov.
Försöker fundera på vad jag käkat som kan ha ställt till det, men gårdagens diet, pizza och ostbågar borde inte ge sån knip. Kanske få gå och skaffa Minifom om det kommer tillbaka. Men, nu tänker jag positivt. I morgon är en annan dag!
Det dök upp lite frågor ang pumpning (hej Lisen!) och hur vi har gjort när jag varit ute eller borta hemifrån. Och jo…jag pumpade ur de första gångerna jag var hemifrån, men nu blir det ersättning. Om man ska ha nog med urpumpad mjölk för att täcka kvällsmål och nattmål (om jag druckit) så känns det som att det enda jag får göra ett par dagar innan är att fippla med brösten. Antingen med en unge eller med en pump. Pallade inte och Anita käkar glatt ersättning också, så nepp. Jag pumpar inte längre.
I lördags natt när jag hade varit ute var jag tvungen att leta fram pumpen dock. Vaknade vid 5-snåret med världens största bröst och ville inte amma eftersom jag druckit ett par öl för mycket för att det skulle kännas okej. Så den är bra att ha trots att jag inte pumpar ur för framtida bruk!
Hittade den här snyggingen i en av butikerna på turiststråket mellan Åhlens City och Gamla stan. Den är sjukt mjuk och har blivit sovkrokodil åt Anita. Vi lägger den hos henne så fort hon ska sova och förhoppningsvis kommer hon att förknippa den med sovdags och fixa att däcka lugnt och tryggt på andra ställen än hemma om hon har den med sig (vi laddar för vuxenweekend i Berlin i maj).
En sån där skitsnackargrej man hör om småbarnsföräldrar är ju att de alltid snackar bajs. Och ärligt, under första året är det ju mer eller mindre sanning. I allafall hemma hos oss. Så ni som inte pallar, surfa vidare, för nu kommer det lite bajssnack igen.
Idag har nämligen Anito för första gången på åtta dagar lagt en rejäl laddning i blöjan. Ä N T L I G E N. Nog för att jag hört att allt från 14 gånger om dagen till var 14e dag är normalt, men hon har inte varit helt lätt att tas med. Vi har testat termometertricket, magmassage och cykelrörelser med benen. Jag var redo att ta till messmöret, men så hände det alltså. Och halleluja! Plötsligt har vi ett helt nytt barn här hemma: Anita aka Solstrålen.