Så gick ÄNTLIGEN vattnet. Snart är Olle här! Och jag sitter här och önskar att jag kunde få hänga med dom när det är dags att åka in. Shit vad spännande!

Jag rensade just plånboken på en stor hög kvitton och insåg att typ 80% var från olika cafeer. Runt 10% var från H&M, Monki, Lindex och returkvitton från samma ställen. Resten var mellanöl och mat.

Mitt liv helt enkelt.

Min dotter, mimartisten. 

…så gick vi från blöjstorlek två till tre. Jag hade glömt det här speedväxandet. Coolt är det!

Jag vill börja träna på Sats. De har den bästa barnpassningen och är närmsta möjliga träningsställe för mig. Alltså bra odds eftersom jag då skulle kunna träna på dagtid. Men nu har jag lusläst deras sajt och känner att jag blir lite snål. Runt 500 kronor i månaden, plus en startavgift på ca 800 pix och enbart möjlighet att signa upp sig på minst ett år. 

Friskis är billigare, men längre bort, enbart barnpassning på vissa pass och då kan jag inte köra löpband eller styrketräning och inte på vilka tider jag vill. Plus att man får betala barnpassningen per gång.

Hur skulle ni göra?

Om man har nån hemma som älskar rymden och rabblar de nio planeterna i sömnen är det här det bästa man kan komma hem med. Trust me.

Mycket fint hos Polarn O. Pyret nu. Jag gillar teckenspråkstöjan, ballongpyjamasen och jeansklänningen också. Och förresten så är det fri frakt i PoPs webbshop just nu.

Alla skor jag köpte under graviditeten (haha, nu låter det som att jag köpte 30 par, men egentligen är det nog bara fyra eller fem) har, efter att Anita ploppade ut och min kropp återgått mer eller mindre till sitt vanliga jag, blivit typ ett nummer för stora. Skitstörigt.

Fram tills nu har jag kört med raggsockor och då har de suttit som en smäck. Och raggisarna har ju bara varit skönt i kylan, men nu börjar det bli lite svettigt. Så nu måste jag väl gå och köpa fem par feta sulor. Om det ens finns så feta sulor. Störigt.

Igårkväll badade kidsen ihop för första gången. Och även fast det skiljer nästan fyra år mellan dem så ser man redan nu att de gillar varann. Frank tyckte att det var kanonmysigt och tvättade Anita med tvättlapp och hällde vatten över hennes mage. Och hon, hon tittade inte på nånting annat, följde honom med ögonen, gurglade och smajlade. Fint.

Frank tyckte att Anitas ben såg ut som superhjälteben idag. Blårandigt med rosa strumpor ger tydligen oväntade superkrafter.

Risken för missfall är ju som allra störst under de första 12 veckorna av graviditeten. Det har vi väl alla fått höra och det är inget konstigt med det, men i helgen fick jag veta varför och det var helt nytt för mig. Tänkte att om inte jag visste är det säkert fler som inte vet, och ni är säkert också nyfikna, så here goes (fritt ur minnet).

Tydligen är det så att man efter vecka sex kan se fostrets hjärtat slå. Och om man vid ett ultraljud under vecka sex ser ett hjärta så är risken för missfall bara 7%. Under vecka sex till nio ska flera vitala organ utvecklas – bla hjärta, njurar och hjärna. Då är missfallsrisken väldigt hög. I vecka 11-12 ska gulesäcken som tills dess försett fostret med näring avvecklas och navelsträngen ska ta över funktionen. Det är det sista riskfyllda momentet i den första delen av graviditeten och när det är klart sjunker risken för missfall avsevärt.

När man hör det här så förstår man ju att det är en hel del saker som kan gå fel där i början. Tycker bara att det är konstigt att jag inte fått höra det någonstans under några av mina graviditeter. Det är ju lättare att acceptera ett missfall om man faktiskt förstår varför det skedde. Nu vet jag ju att det alltså gick fel med de vitala organen för det foster jag förlorade i vecka 8-9 innan jag blev gravid med Anita.