Jag är på Ica för att köpa ett par saker vi hade glömt. Strosar långsamt runt mellan hyllorna. Plockar upp en förpackning med bönor jag aldrig sett, läser lite på innehållsförteckningen. Glider vidare, kollar om det finns några nappar med nya motiv jag aldrig sett, väljer bland ostarna en stund och funderar på GI-frukostar vid påläggen. Längst stannar jag vid tidningshyllan. Läser framsidor, bläddrar lite i nån tidning jag aldrig sett.

Sen går jag ut igen. Funderar på vilken väg hemåt som ger mest sol och går upp på Renstiernas gata i sakta mak.

När jag tänker på mig själv så ser jag en tjej, strax över 30 som bor i stan, har hyfsad koll på ny musik, har ett spännande jobb på Sveriges största sajt, gillar mode och att dricka vin och käka ost på typ Nada.

Haha, luurad!

Egentligen är jag tvåbarnsmamman med åldersnoja som letar hus i förorten, lyssnar på P3-hits (hallå Donkeyboy liksom), är mammaledig, går i H&M-kläder och mitt uteliv består av luncher i Ringens foodcourt (lite ljug, men typ). Och igår köpte vi en en vuxenbil. Inte någon 20 år gammal skruttbil, utan en riktig vuxenbil som vagnen går in i – och jag blev så glad att jag nästan smällde av!

Växauppskräcken trillar på mig ibland. Men sen tänker jag att man ju faktiskt kan gilla mode och bo i hus. Samtidigt. Och käka ost på Nada och cykla hem till förorten om det inte är fööör långt bort. Och har man vuxenbil så får alla kompisarna plats när man fixar barnvakt och drar till Arvika i sommar.

Den där vuxenrädslan. Jag undrar vem som hittat på den egentligen?

Älskade familjen. Och bilen – asfina härliga stora lyxiga vuxenbilen!

Så här firar vi in helgen. Hur gör ni?

Åh, älskar att hon har börjat greppa saker och gärna håller i något hela tiden. Vet inte varför, men det är så himla fint på nåt sätt.

Nej, vi ska inte flytta till ett fantastiskt charmigt putshus i perfekt storlek i Stureby. Men tusen miljoner tack för era tumhållningar. Nästa gång. Nästa gång. En bra sak är ju att jag har njurarna kvar.

Vi är på BVC och Anita har just fått sina första vaccinationssprutor med illvrål och stora tårar som följd. Plus lite ont i hjärtat på mig.  Annars var det tiptopp, hon väger 6,3 kg och var  61 cm lång. Det är rätt imponerande det där förresten. Att växa 11 cm på tre månader alltså.  Och eftersom den platta och tunga skallen består så är det magövning som gäller framöver.   

Ont i magen och nervös. Idag är en viktig dag. Eventuellt måste jag sälja en njure för att det ska gå vägen, men håll tummarna är ni fina.

Finns det bara schyssta soffhörn eller nån som vill hålla så är sitta det roligaste man kan pyssla med för tillfället.

Japp, nu har vi gjort det. Jag har invigt mitt Satskort och spenderat en halvtimme på löpbandet medans Anita hängde på Mini-Sats. Sjukt sweet att vara igång!

Insåg dock att med amningsbröst behöver jag styra upp en ny sport-bh. Linna har några sjukt bra tips här, så nu åker symaskinen fram!

För övrigt kan jag rapportera att Anitas första bortaslaggning gick fint. Hon var gnällig på eftermiddagen, men det visade sig efter ett par timmar att det var veckobajsen som var på väg ner. Sen gick allt som en dans – ända tills hon väckte farmor halvfem i morse och vägrade somna om. Hehe.

Vi hade det kanonfint. Käkade låång god middag och drack drinkar långt in på natten. Sen sov vi, käkade utefrulle och jag läste DN kultur från början till slut. Lyx.

Nu ligger de dock och slaggar i sina sängar, världens finaste barn. Och även om igår var grymt, så är det här bättre.