Jag har fått lite frågor om schema och smakisar och sådär (hej Ullis och Lina!) och tänkte att jag kan dra en dag i det barnlediga Kastås-hemmet för er. Jag gillar ju att ha rutiner och tyckte att det funkade sjukt bra med Frank, så ja…jag gör likadant nu. Ungefär så här kör vi:

• Kl 7 – Anita vaknar och får en flaska ersättning (2 dl).
• Kl 9 – Dags att sova dagens första dupp.
• Kl 11 – Smakportionsdags. Anita käkar några skedar och dricker sen ersättning (typ 1-1,5 dl).
• Kl 13 – Sovstund igen.
• Kl 14  – Matdags igen, en flaska ersättning.
• Kl 17 – Anita klämmer en flaska ersättning till.
• Kl 17.30 – Kort dupp på en halvtimme.
• Kl 20 – Sovdags, nattning i mörkt rum där hon käkar en flaska ersättning.
• Kl 04 – Nattamat, en flaska ersättning.

När det gäller smakportionerna så har jag fram tills nu mosat lite kokt morot eller potatis med bröstmjölk. Eller så har hon käkat 4-månadersburkar med fruktpuré, majs eller palsternacka. Hon har också käkat lite gröt. Till varje måltid dricker hon vatten ur flaska.

Käkandet funkar finfint, hon börjar få kläm på det hela, men det märks att magen behöver vänja sig. Hon som aldrig har lagt en spya innan har börjat kräkas ganska mycket. Så vi kör små mängder och försöker skynda långsamt. Planen framöver är att succsessivt börja ge henne lite större portion mat vid lunch och så småningom sluta med ersättning då. Sen att ge henne lite gröt och mindre mängd ersättning vid målet hon käkar vid 17-tiden. Ja, ungefär sådär.

Jordgubbar och Ollesällis på en filt i Nypan. Sämre kan man ha det. 

Idag känns amningsnedlägget som en sjukt dålig ide. Natten till igår vaknade jag i en stor mjölkpöl, vilket gjorde att produktionen drog igång igen, så nu har jag världens största, knöliga och onda bröst igen. Fattar inte riktigt. Innan jag slutade hände ingenting när jag hoppade över mål och flaskmatade istället. De sista gångerna jag ammade kom det knappt nånting. Jag kunde pumpa ut några droppar, thats it. Men nu. Det känns nästan som om jag skulle kunna helamma igen. Jag läcker konstant och ser ut som jag gjorde under dag tre-fyra efter förlossningen. Well. Beslutet är taget, så nu tänker jag ta en alvedon, hoppas det går fort och hålla ut. Som jag minns det gick det sjukt enkelt med Frank. Lite av sig själv nästan. Så lite weird är det allt.

Anita och jag är ute och vimsar runt i skogarna rumt Akalla. Vi har lämnat bilen på service här och så tänkte jag att det kunde vara najs med en promenad. Får se om vi hittar hem nån gång idag.  Anita tar det hela med ro och har däckat. Måste vara fågelkvittret. Visst är brallorna snygga förresten? Jag är dödligt avundsjuk och skulle kunna tänka mig ett oversize-linne i samma tyg. Kan ni inte fixa det KappAhl? Som en mor-kiddogrej liksom. 

Kidsen har hängt hos farmor och farfar torsdag till söndag och när vi hämtade dem igår var de inte bara två glada och skitiga kottar. Det hade hänt sjukt mycket.

Anita

• är tokstadig och kan sitta i barnstolen
• har börjat vända sig medvetet, inte bara för att huvudet är tungt
• har börjat baja varannan dag

Frank

• har lärt sig namnen på en massa träd
• har premiärbadat i poolen

Undrar vad det är för kottar vi har efter sommaren?

Jag hade glomt att det gor nastan lika ont att sluta amma som att borja. Men Berlin ar fint!

Frank har bestämt sig för att han ska sticka en gosig tröja till Anita. Lär väl ta en stund, men tanken var ju ändå fantastisk!

Så var det då dags. Idag har jag lagt ner amningen för gott. På sistone har mjölken inte räckt till och jag har fått komplettera med flaska vid i princip varje mål plus att vi ju kör smakportioner och ja, enough is enough. Känns bra iallafall, det är mest den gamla nostalgigenen som drar igång. Tiden går så fort. Men hon är rund och go och har fått amma i nästan fem månader vilket ju är finemang!

Nu ska jag skaffa mig ett par finfina bhar och börja använda mina klänningar och amningsovänliga toppar igen. Yihaa!

Fötterna är sköna att laja med och så har vi premiärmodellat brorsans ärvda (och skrynkliga) solhatt. Nya tider indeed.

Nepp. Idag blir jag 35. Och det känns faktiskt finfint! Speciellt när man blir väckt av den här ja-må-hon-leva-kören.