Åh. Det här med semester och runtflängade har tokdödat våra läggningsrutiner för Anita. Sover vi borta någonstans funkar det hyfsat (hon sover i vagnen) med läggning mellan halvåtta-åtta. Men om vi är ute och hon somnar i vagnen och vi ska flytta över henne till babyskyddet och åka hem – eller från vagnen till sängen när vi kommer hem, är det kört. Hon gallskriker och vägrar ligga ner. 

Och grejen med att somna själv i sängen som hon alltid gjort, händer aldrig längre. Det är buffa rumpa, sånger och runtbärande som gäller. Fan, jag som svurit på det allra heligaste att aldrig vagga henne till sömns i famnen. Nu har hon nyss somnat. I min famn i soffan efter att jag först försökte söva henne i sängen, sen bar runt henne och sen bara gav upp och satte mig i soffan och lät henne halvligga i famnen tills hon somnade. Bad bad bad.

Vi kommer att få en kul grej att styra upp i augusti. Noooot!