Jag är helt däckad i soffan med jordens svullnaste mage. Vi har firat tanden och Anitas namnsdag med en hejdundrande våffelfest. Grädde och sylt i masse och Anita tyckte det var finemang och klämde i sig ett par hjärtan. Frank och jag åt hur många som helst så jag förstår varför han somnade som en sten kl 20.04.

Nu blir det lite slösurf och sen tidig sänggång. Undrar om vi har nån Samarin i skåpen?

Bättre sent än aldrig, Anita har fått sin första tand!

Jag hann ställa fram tekoppen iallafall…

Jag vet att jag är dum i huvudet som tjoar nu, men inatt sov hon! Ahhhhh, jag är så sjukt glad och utvilad! Hon tjorvade lite igår kväll, vaknade när hon tappade nappen och sådär, men från typ 23.30 har det varit tyst – och är det fortfarande faktiskt. Båda kidsen sover och jag har just vinkat hejdå till Lars som dragit på jobbresa. Så, jag tror jag ska sätta mig och dricka te och bläddra i något glossy magasin (finns några såna olästa här nämligen) tills cirkusen drar igång.

Måtte det här hålla i sig nu. Jag blir galen när jag inte får sova.

Hm…kan det vara så att det börjar bli dags att sänka botten i spjälsängen kanske?

Jorå. Det går framåt. Anita ville ta dagens andra dupp redan vid ett-snåret, men jag lyckades hålla henne vaken till halvtre. Tretton minuter extra idag alltså!

Det är lite av en kamp oss emellan just nu. Klockan tre skulle dupp nummer två infalla. Kl 14.17 såg det ut såhär. Godkänt iallafall. Men imorgon måste vi klara oss över halvtre-strecket. 

Vi träffar fina lilla nyfödingen Edith och jag blir alldeles gråtig. Min lilla bebis är verkligen ingen bebis längre. Efter åtta månader är det tio kilo grillbiff att krama. Galet. 

Ja, så känns det idag. Anita har börjat vakna på nätterna sen nån vecka tillbaka. Hon tjoar loss vid halvtresnåret och är klarvaken. När man väl får henne att somna så vaknar hon till var tionde minut och vill ha nappen eller så försöker hon vända sig och tystnar om man lägger över henne på sidan. Jag är helt förvirrad och fattar inte varför. Hon har ju sovit hela nätter hur länge som helst. Kanske är det en fas (jag hittar inte min Växa och upptäcka världen och kan inte kolla om det är åskmolnsvarning runt vecka 35) eller så måste vi börja kapa en av sovstunderna på dagen.

Jag är desperat så har ni några tips – ge mig! Själv ger jag mig på sovstunderna nu. Två stycken blir det framöver. En vid 10, en vid 15. Max en timme styck.

Nä, inte riktigt blommor och bin. Men nästan. Frank hittade ett trosskydd i min väska idag, undrade vad det var och hepp så hade jag snärjt in mig i en luddig förklaring om pubertet, graviditeter och mens. Han såg förvirrad, nästan rädd ut och konstigt nog kom bara en enda följdfråga: blöder din snippa nu? Jag sa nej och då ryckte han på axlarna, sa okej och gick därifrån.