Gomiddag folkens! Er brasilianska avdelning mår fint, men om jag får önska mig något så längtar jag efter att kidsens jetlag ska gå över. Här gick reveljen kl 04 i morse. Så nu vid 8.43 känns det som att det är lunchdags. Vi har lekt, ätit frukost, städat, Anita sover sin förmiddagsdupp och Lars och Frank har tagit en promenad på stranden och tagit ett morgondopp.

Jag är jetlaggad men känner att livet börjar återvända – att få surfa lite bloggar, facebook och mail gör mig alltid lycklig. Inte riktigt som shoppinglycka, men nästan.

Vi är iallafall framme! Och resan gick bra måste jag säga. Två flygturer med en tokförkyld unge med tjocksnor och hosta och en unge som bara ville leka med aspilligt Star Wars-lego som ramlade ner överallt och som den lilla snoriga ville äta upp. Den på sju timmar gick finemang, då var flyget inte fullt och vi fick ett eget säte till Anita (och så fick hon plats att ligga och sova på golvet under typ tre timmar). Den på fyra timmar ska vi nog inte prata högt om – legokvävningsrisk, utvälta juiceglas, rivning av matbrickor, sura flygplansgrannar och en göteborgare med Birro-röst som inte kunde sluta skryta om sina fantastiska resor, sina antikvitetsinköp, sina livsfarliga taxiresor världen runt och inte minst – sina häftiga smuggelhistorier (tex den när han smugglade böcker i tre extra jackor, ihhhhhh).

Vi kom fram iallafall och nu är vi i paradiset. Brasilianska vishan med allt vad det innebär, tex ingen bankomat och ingen restaurang öppen efter kl 18. Men då behöver vi å andra sidan inte så mycket cash. Istället en helt fantastisk strand innanför ett rev som vi bara delar med några Brasilianska fotbollsspelande barn och några minikrabbor. Grillen på taket kommer att ge oss några fantastiska middagar, jag bara vet det. Speciellt eftersom vi fick höra att det finns en fiskare som säljer sin nyfångade fisk en kilometer bort på morgnarna. Jäjä. Nu vill jag höra allt om era matlådor, vantar, skitiga regnkläder och stressiga jobbdagar så att jag kan njuta riktigt j-a ordentligt av att vara här!

Hoppas kunna ge er lite bilder i morgon, just nu är uppkopplingen lite trött. Sov gott finon!

Nu drar vi till Arlanda! Vi hörs i morgon – då direkt från Brasilien! Ihhh!

De senaste veckorna har varit sjukt coola. Från att ha varit en ganska passiv bebis som inte kunnat göra speciellt mycket själv har hon plötsligt blivit en helt annan – mycket roligare unge. Hon kryper, ställer sig upp mot saker, vinkar, tittar upp i taket om man frågar var lampan är och snackar mycket mycket mer. Några ganska tydliga – paaaa=lampa, eeeej=hej och mama=mamma. Plus att hon härmar namnam om man säger det när hon käkar.

Krypandet har gjort henne mycket nöjdare och favvostället är hallen – där kan man leka med skor samtidigt som man har bra koll på vad alla i lägenheten har för sig. Hon är sjukt mammig, men ingen kan få henne att skina upp som Frank. Hon kryper efter honom om han försöker hitta på något på egen hand och snor gärna hans leksaker.

Vi var på BVC idag och tillväxtsiffrorna låg på 10.285 gram, 72 cm lång och ett huvudomfång på 44 cm. Finfin kurva, som vår BVC-dam sa.

Det ska bli spännande att se hur det går att resa med henne i morgon. När vi flög senast sov hon mest. Gissar att vi kommer att hänga rätt mycket mer i gångarna mellan sätena den här resan…

Det här med packandet tar begreppet ”vår lägenhet ser ut som ett bombnedslag” till helt nya höjder. Hur ska vi få med oss allt det vi släpat fram undrar jag?

Jag ska ju inom kort spendera en månad non stop med familjen, så de här sista dagarna innan avfärd knarkar jag tid med människor utanför Kastås-sfären. Idag en cafe-take-over med Lily och hennes mamma, sen lite samkväm med bollsportsdamerna. På väg hem nu, rätt mycket senare än tänkt. Varför blir det alltid så?

Jag har varit på andra sidan norska fjällen och sett de här pjucken skrida upp för altargången. En tokskön dag och kväll trots snålblåst, pissregn och nervösa fjärilar i magen inför talet som kördes i varannat-ord-style. Det var längesen jag åt så mycket tårta och dansade så länge. Tack Björne & Åbbe!

Nu är det bara ett par dagar kvar till avfärd mot en månads paradishäng. Mycket ska hinnas innan dess, så vi kör hårt med packlistor och todo-listor. Hemmet ser ut som ett bombnedslag – av någon anledning blir det mycket rörigare när alla fyra är hemma samtidigt…