Så här startar vi morgnarna på den här sidan klotet. Oftast tidigt, men ändå på en skön och liksom långsamt-vaknande-nivå. Välling i famnen blickandes ut på ett knallblått hav. Det är tyst sånär som på vågorna som slår in och susandet i palmbladen. Jag älskar det och jag tycker att det känns som att hon blir rofylld också.