Åhhh, det här gnället. Gnager långsamt hål på hjärnan. Och illvrålsskriken när hon inte får som hon vill. Jag känner inte igen det från Frank. Var har hon lärt sig de här fasonerna egentligen? Man måste bära henne eller ge henne mat för att hon ska vara nöjd.

Typ. Inte hela tiden förstås. Hon är glad när hon har sovit och ätit. Men inte så länge. Just nu är jag faktiskt glad att jag inte är föräldraledig.